Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland. Förhistorisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänstra bifloder samt Donets och Don,
slutligen Krim. I det västra området öfverväga
flintredskapen betydligt och äro ofta fint slipade. I
Kiev-guvernementet är slipningen dock sämre än i
Volynien och Podolien. Äfven redskap af ben och
horn äro vanliga. Den äldre neolitiska keramiken
i Kievguv. är groft arbetad och svagt bränd samt
föga eller ej alls ornerad. Bland bekanta boplatser
i detta guvernement märkas de på Lysaja Gora nära
Kiev och vid byn Trachtemirovo i Kanevdistriktet. De
volynska boplatserna äro synnerligen många, särskildt
i trakten af Ovrutj och Dubno. De tillknackade
flintredskapen äro jämförelsevis grofva. I slutet
af 1800-talet anträffades nära byn Tripolje invid
Dnjepr s. om Kiev resterna af en kultur, som efter
första fyndorten fått namnet tripoljekultur, men
äfven kallas förmykensk eller förhistorisk grekisk
kultur i Syd-R. Sedermera ha rester af samma kultur
upptäckts på andra håll i guvernementet Kiev, vidare
i Tjernigov, Cherson, Bessarabien, Podolien, Galizien
och Bukovina, i Rumänien, Öst-Rumelien och Tessalien
och det gamla Hellas, om också något afvikande i
sistnämnda trakter. Denna kultur härrör från en del
af stenåldern, då redan kopparn börjar komma i bruk,
såsom visas af de kopparcelter, som uppträda jämte
flintmejslarna i fynden. Dels grafvar, dels boplatser
ge oss upplysningar om tripoljekulturen. Brända ben
äro anträffade i lerkärl, men det är ej säkert bekant,
om de härröra från människor. Somliga forskare påstå,
att liken alltid jordats. De fyrkantiga, af (bränd
eller obränd) lera uppbyggda rum, som af den ene
betraktas som grafvar eller offerplatser, förmodas
af den andre ha varit ugnar för brännande af lerkärl
eller bostäder.
I dem hittas vanligen lerkärl. Dessa äro af en
mängd olika typer, päronformade med smal botten,
koppar, dubbelkärl (fig. 3) o. s. v. Äfven uppges
där ha påträffats stenyxor och -hammare, knifvar och
prylar, benföremål samt djurben och horn. Keramiken
orneras oftast med spiralornament, men äfven primitiva
djur- och människofigurer förekomma. Ornamenten äro
anbragta dels genom inristning i den våta leran,
ofta med inläggning af en hvit, kalkhaltig massa,
dels genom påmålning hufvudsakligen i rödt och
svart. Äfven påsatta reliefornament förekomma,
särskildt primitiva djurhufvud. Bostäderna uppges
vara fyrkantiga, nedgräfda gropar med en mindre, oval
eller fyrkantig grop i midten och en trappliknande
utgång. Arkeologen Chvoika indelar tripoljekulturen i
grupperna A och B. A utmärkes af rundade, öfver hela
ytan fint målade lerkärl (fig. 4). Med dem hittas
stundom flata kopparcelter. B karakteriseras af
lerkärl med kantig profil, ornerade på öfre delen
med enklare ornament och äfven med de påsatta
djurhufvudena i relief. Många lerstatyetter af
kvinnor (fig. 5) äro anträffade på fyndplatserna för
denna grupp. Metallföremål saknas. Däremot utmärkes
gruppen af flintskäror och lertyngder. Kronologiskt
sammanfalla dessa grupper på sina ställen. Professor
E. von Stern, som undersökt en "tripoljeboplats" vid
Petrenj i Bessarabien, har sökt indela denna kultur
efter lerkärlens ornering. Utom kvinnostatyetter
hittas djurfigurer i lera. De människo- och
djurfigurer, som anträffats på Åland och i Uppland,
ha sannolikt sina yttersta förebilder i denna
sydösteuropeiska kultur. Ben af nötkreatur, får,
svin och get äro funna på tripolje-boplatserna. Äfven
åkerbruk synes ha drifvits. Hela denna kultur synes
kronologiskt sammanfalla med Nordens gånggrifts-
och hällkisttid. I östra delen af södra R. har
endast ett mindre antal stenåldersboplatser
undersökts. Bäst kända äro de i guvernementen
Charkov och Jekaterinoslav. De slipade redskapen
äro tämligen sällsynta i Charkovguvernementet,
något flera i Jekaterinoslav och Donska härens
guvernement. I det förstnämnda äro redskapen
ofta i brist på flinta af kvartsit eller
sandsten. Keramiken är mycket rikhaltig, ornerad
med runda fördjupningar, reliefornament och små
genomgående hål upptill under mynningen. På Krim äro
få stenåldersboplatser kända. Vid kap Chersones ha
anträffats diverse slipade stenredskap, affall af
obsidian och pilspetsar af ben. Obsidianredskap
äro äfven funna i Kaukasus, där materialet finnes
vid berget Alagös. Från stenålderns yngsta del,
då kopparn redan sparsamt började uppträda, härrör
den s. k. fatjanovokulturen. Den har fått sitt
namn efter byn Fatjanovo i guv. Jaroslav. Där har
undersökts en del grafvar, liggande i gruset under
flat mark och innehållande skelett, orienterade i
sydväst och nordöst. Jämte skeletten hittades runda
lerkärl (fig. 6) af fint, väl arbetadt material, som
erinrar om den svenska bandkeramiken. Orneringen
åstadkommes genom fina streck eller kamintryck,
ordnade i sicksacklinjer, romber och trianglar, sällan
vinkelband. Vidare funnos tjocknackade flintmejslar
samt välslipade stridsyxor (fig. 7), erinrande
om de svenska båtyxorna. På Fatjanovo-graffältet
är en liten kopparring anträffad, sittande i en
genomborrad björntand. Denna kultur är utbredd
öfver ett rätt stort område i norra Central-R.,
särskildt kring Volga och Oka, och anses af finländske
forskaren Tallgren samtidig med stadsanläggningarna
II–V i Troja. I östligaste R. är stenåldern starkt
företrädd, särskildt i guvernementen Kazan, Vjatka
och Perm. Där äro anträffade spetsiga och tväreggade
flintpilspetsar, yxor af flinta och svart skiffer med
trapetsoidal eller nästan trekantig genomskärning,
stundom med hålegg, i mindre antal skafthålsyxor,
grof keramik med grop- och stickornament, nagelintryck,
kamornament m. m. I västra R., särskildt i Volynien,
finnas många runda borgvallar af jord, som anses höra
till neolitisk tid. De ligga ofta på en udde vid
vatten. De s. k. megalitiska minnesmärkena i R. (Krim
och Kaukasus) tillhöra förmodligen ej stenåldern. Så
är åtminstone fallet med de krimska, som förskrifva
sig från järnåldern. Stenåldersgrafvarna voro dels
anlagda under flat mark, dels täckta af högar,
s. k. kurganer. Det förra slagets grafvar träffas
mera sällan, men äro kända från olika delar af R.,
t. ex. vid Jurjev nära Novgorod, samt i landets
södra delar. Både jordande och likbränning sägas
förekomma under stenåldern. Flatmarksgrafvarna
äro stundom inneslutna i stenkistor, i hvilka
hittas lerkärl med brända ben (af människa?) och
stenyxor. I kistorna påträffas dock äfven skelett,
t. ex. i Podolien. Flatmarksgrafvar utan kistor äro
kända från boplatsen vid Volosovo. Skeletten lågo här
orienterade i sydöst och nordväst. Vid hufvudet stod
ett lerkärl fylldt med brända djurben, och därofvanpå
en flintpilspets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
