Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland. Förhistorisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjertomlik-grafvarna. Den mellaneuropeiska latènekulturen inträngde
äfven i Polen och södra R., där dess spår kunna följas
ända till Krim och guv. Charkov. Hufvudsakligen
äro de två sista århundradena f. Kr. representerade
i de ryska fynden. Många urnegrafvar under flat
mark med keramik -och fibulor af latènetyp äro
anträffade i guv. Kiev, t. ex. vid Zarubintsy
i Kanevdistriktet. Uteslutet är ej, att denna
kultur uppbars af inflyttade germaner, goternas
föregångare. Den romerska kulturen kom ej att
spela någon större roll i R. Dock träffas romerska
bronskastruller och andra kärl ända upp i guv. Kiev
och Saratov. Romerska myntfynd, hufvudsakligen af
samma karaktär som de östtyska och skandinaviska, äro
talrika i guvernementen Cherson, Podolien, Volynien,
Kiev, Poltava och Polen, särskildt längs Dnjestr och
Bug. Säkerligen ha de spridts norrut särskildt af de
goter, som under århundradena närmast e. Kr. fattade
fast fot i södra R. De ha efterlämnat grafvar och
boplatser i guv. Kiev (Tjernjachovo, Pasterskoje);
särskildt spännen (fig. 16, 17), kammar, rembeslag
och keramik äro af intresse; vidare på Krim (ett
graffält med skelett i stenkistor vid Souk Su nära
Jalta, furstegrafvar vid Kertj). Gotiska föremål
äro hittade äfven i Central-R. i ej ringa antal, så i
guv. Smolensk och i Okas floddal. Under eller efter
hunnernas framträngande synas delar af goterfolket
ha vandrat norrut. Först under folkvandringstiden
börja de slaviska folken inträda i historien, och
tidigare kan man knappast heller med bestämdhet ange,
hvilka arkeologiska lämningar, som böra tillskrifvas
den. Troligen äro många borgvallsfynd af slaviskt
ursprung, andra måhända af finskt. De kännetecknas
af enkel keramik, redskap af ben, sten och järn,
men äfven importerade föremål.
Till folkvandringstiden hör det oerhördt rika
guld- och silfverfynd, som 1912 gjordes vid Malaja
Perescepina i guv. Poltava. Det utgjordes af ett
stort förgylldt silfverfat (fig. 18) med latinska
och grekiska inskrifter (renoveradt genom biskop
Paternus i Tomi i slutet af 400-talet), 3 andra fat,
en väldig amfora, 10 bägare (fig. 19), 4 skålar
och en svärdslida, allt af mestadels förgylldt
silfver, massiva vaser, tallrikar, skålar (af
sasanidisk typ), koppar, skedar, beslag (delvis i
"gotisk" stil), ringar, armband, söljor (fig. 20),
beslag till svärdslida, allt af guld, samt en del
förgyllda bronsbeslag, en järnyxa och fragment af
glas. Slutligen förekom äfven en del bysantinska
guldmynt från 602–668 e. Kr. Det äldsta föremålet
utgöres af ett sasanidiskt fat med en bild af den
persiske konungen Schapur II (310–379). Guldets
vikt uppgår till 20,5 kg., silfrets till ännu
mera. Skatten tros ha tillhört en nomadfurste. –
Från folkvandringstiden och senare tid härröra de i
Syd-Ryssland allmänt förekommande stenfigurer, som
kallats "kamennija baby" (stengummor; fig. 21). De
äro ofta resta på grafhögar.
Under den yngre järnåldern utvecklas i norra och
centrala R. en finsk kultur (fig. 22, 23), som
delvis synes vara påverkad, om ock indirekt, af
den persiska sasanidkulturen. Den senare har också
påverkat kazarerna, som på 600–900-talen härskade
i sydöstra R. mellan Krim och Volga samt i norra
Kaukasus. De ha efterlämnat grafvar vid
Balta och Tschmi i Kaukasus och vid Verchne-Saltovo
i guvernementet Charkov, i den hårda lössleran djupt
nedgräfda katakomber med en lång gång. I grafvarna
ligga ett eller flera skelett med lerkärl, yxor,
sablar, speglar (fig. 24), smycken (fig. 25),
bälten och sandalremmar, prydda med silfverbeslag,
fingerringar af guld, silfver eller brons
o. s. v. Orneringen använder oftast växtmotiv; dock
förekomma äfven fåglar och fyrfotadjur samt människor
afbildade. Med dessa kazarer trädde äfven de svenske
varjagerna i förbindelse, då de på 800-talet började
sina köpmansfärder i R. och grundlade det ryska riket.
Under yngre järnåldern är det ännu svårt att skilja
på ryska och finska kulturelement i Central-R.,
men i Dünaområdet kan en särskild litauisk
kultur iakttagas. På den slaviska kulturen i
Dnjeprområdet spåras under vikingatiden inflytanden
från Kazarområdet och Skandinavien, men framför
allt från bysantinska kulturen i Bulgarien och
vid Svartahafskusten (Chersonesus). Ett antal
städer uppstod, såsom Kiev, Tjernigov, Novgorod,
Smolensk, och de ryske furstarna i Kiev börja
prägla mynt och bygga kyrkor. Särskildt i Kiev
och Rjazan ha stora silfverskatter anträffats med
arbeten i "slavisk" stil, men påverkade från Bysans,
öfver Chersonesus-Korsun och Orienten. Från Bysans
lärde ryssarna emaljkonsten, som i Kiev nådde en
hög blomstring. I staden och guv. Kiev, t. ex. vid
Bjelgorodka, ha utgräfningar verkställts af bostäder
och försvarsverk från omkr. 1000 e. Kr. Bostäderna
voro fyrkantiga och byggdes af trä samt voro djupt
nedsänkta i marken. I bostäderna och borgarna hittas
utom vapen lerkärl (fig. 26), smycken (fig. 27, 28),
knifvar, yxor, saxar, hammare, mejslar, skäror, lås,
nycklar, kammar och handkvarnar af sten m. m. Kristna
kors och enkolpier hittas ofta. De slaviska graffälten
äro spridda öfver ett stort område. De döde begrofvos
vanligen, brända eller obrända, i högar.
Litt.: Af den mycket rika litteraturen om R:s
förhistoria må nämnas Aspelin, "Antiquités du nord
finno-ougrien" (1877), A. Uvarov, "Archeologia
Rossii" (2 bd, 1881; behandlar stenåldern),
I. Tolstoi och N. Kondakov, "Russkija drevnosti"
(III o. IV, 1890–92), B. Posta, "Archæologische
studien auf russischem boden" (2 bd, 1905), E. von
Stern, "Die prämykenische kultur in Süd-Russland"
(1907), B. Gorodtsov, "Pervobytnaja archeologia"
(1908) och "Bytovaja archeologia" (1910), G. Kosinna
i "Mannus" (1909–10), A. M. Tallgren, "Die kupfer-
und bronzezeit in Nord- und Ostrussland" (I, 1910),
B. Danilevitj, "Posobie k kursu russkich drevnostei"
(1913), N. Polonskaja; "Istoriko-kulturnyj atlas po
russkoi istorii" (I, s. å.; billigt planschverk öfver
kulturen fram till omkr. 1200 e. Kr., öfversiktligt,
ehuru ej alltid riktigt), V. Chvoika, "Drevnie
obitateli srednjago pridnjeprovia" (s. å.; om
Dnjeprtraktens arkeologi), M. Ebert, "Die baltischen
provinzen 1913" (i "Prähistorische zeitschrift",
s. å.), E. H. Minns, "Scythians and greeks" (s. å.),
T. Arne, "La Suède et l’Orient" (1914), Buchholtz och
Spreckelsen, "Bibliographie der archæologie Liv-,
Est- und Kurlands von den anfängen bis 1913" (i
"Baltische studien zur archäologie und geschichte",
1914), och Ailio, "Die geographische
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
