Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räknemaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1750). Uppfinningen af de ställbara kuggarna
tillskrifves såväl Leibniz som Polenus. Patent
därå uttogs 1843 af Wertheimber. Svensken V. Odhner
uttog 1878 för en Petersburgsfirma det första tyska
patentet på en sådan maskin, hvarför denna typ
sedermera kallats "Odhnermaskin". Efter grundlig
ombildning af maskinen erhöll Odhner nytt patent
i Tyskland (1891). Svenska patentet lyder 1890
på "räknemaskin benämnd Arithmometer" och anger
maskinens storlek till 9 inställningsarmar, 11
produkt- och 6 kvotsiffror. Denna fabrikation
fortsattes i Petersburg. Sedan 1892 tillverkas
räknemaskiner af denna typ af firman Grimme,
Natalis & Co i Braunschweig, och deras maskin,
"Brunsviga", är till dato utkommen i större
antal än någon annan räknemaskin för alla fyra
räknesätten. F. Trinks har konstruerat ett flertal
modeller, hvaribland må nämnas miniatyrmaskinen
"Brunsvigula" (vikt omkr. 3 kg.) och "Trinks-triplex",
med 19 inställningsarmar, 20 siffror i produkt- och
12 i kvotverket (fig. 9). Egentlig fabrikation af
räknemaskiner börjades af A. Burkhardt i Glashütte,
som (1878) förde i marknaden en maskin "Burkhardt-Arithmometer",
en Thomas-maskin, som underkastats
en noggrann konstruktiv omarbetning. Firman Ludwig
Spitz & Co, Berlin, tillverkar en maskin, "Unitas",
med två räkneverk, lätt nollställning och vefrörelsen
i en riktning, hvarvid de olika räkneoperationerna
dirigeras genom omställning af en häfarm (patent därå
uttogos 1907–12). "Archimedes" från Glashütter
rechenmaschinenfabrik och "X mal X" från Seidel &
Naumann, Dresden, med tryck verk tillhöra samma
grupp. Besläktade med system "Thomas" är en del
äldre och nyare patent, såsom Dietzschhold (1878),
Büttner, Dresden (1884), Duschanek, Freiburg (s. å.),
Weiss, Berlin (1894), Haack, Berlin (1901), Pöthig,
Glashütte (1907–11), Wurfschmidt, Wien (1908),
Cordt, Oldenburg (1908–13), Jahn och Herzstark,
Wien (1910–12), Jahnz, Zürich (1913) m. fl. Patent,
hänvisande till Odhners eller besläktade därmed, äro:
Huber, Hamburg (1892), Küttner, Chemnitz (1896),
Müller och Weidmann, Leipzig (1908), Heinitz, Dresden
(1900), Schuster, Berlin (1903–11), Triumphatorwerk
(1910), La Société Chateau Frères, Paris (1907)
m. fl. Behr i Dresden har en såtillvida afvikande
anordning, att han i sin maskin "Record" har
trappvalsarna stående i st. f. liggande. En maskin,
som bildar en typ för sig, är "Mercedes-Euklid"
af Hamann, Friedenau (1912), ty den arbetar med
en "proportionalstång". Sifferhjulen på denna
sakna spärrar, subtraktion sker genom addition af
komplementtal, och division regleras automatiskt
genom vefvens låsning.
Ofvan uppräknade maskiner utföra multiplikation
medelst upprepad addition. Professor E. Selling i
Würzburg konstruerade 1872 en maskin, som försågs med
två skilda mekanismer, ett saxsystem med klaviatur
och kuggstänger samt ett kugghjulssystem med
sifferhjul. Ett flertal patent (1886–1913) afser
maskinens utveckling med tryckverk, elektrisk
drifanordning o. s. v. Denna maskin bildar en
öfvergång till den af Leon Bollée, Le Mans (1888–95),
konstruerade maskinen, som arbetade efter verklig
multiplikationsprincip.
En verkligen lyckad maskin efter en alldeles ny princip
är den af Otto Steiger (1892) konstruerade och
af Hans W. Egli, Zürich, tillverkade "Millionär"
(fig. 4). Den har 8 inställningsorgan, 8 kvot- och
16 produktställen. Den framställer enkelprodukterna
genom endast ett vefslag för hvarje multiplikators-
eller kvotställe. Genom framflyttning af
s. k. "multiplikationskroppar", d. v. s. skifvor
med tänder, hvilka grafiskt framställa de olika
enkelprodukterna, inställas kuggstänger, som påverka
de längs fyrkantiga axlar löpande inställningsorganen,
hvilka sedan i sin ordning vidarebefordra
enkelprodukterna. Maskiner, som ej kunna hänföras
direkt till någon af de förra grupperna, äro
svenskarna J. Hultmans och A. M. Johanssons (1900–04)
maskin, "Mercur", med roterande hjul med rörliga
kuggar och inställning medelst förskjutning på rörliga
axlar, A. Rechnitzers (1902–11) maskin, som på en
gång räknar ut produkter af flerställig multiplikator
och flerställig multiplikand; den har tryckverk och
elektrisk drift, J. Vermehrens bråkräkningsmaskin
(1902–13), The Schooling calculatings maskin med tre
adderverk för brutto, tara, netto (1909), svensken
G. E. Johanssons bokföringsmaskin med sju räkneverk i
bredd (1909; ej tryckande), Kettlitz’ maskin (1909),
som utvisar debet, saldo, kredit i tre siffergrupper
bredvid hvarandra, Kollers (1912) för multiplikation
af två flerställiga tal, som båda inställas samtidigt.
Additionsmaskiner är benämningen på en stor
grupp, som delas i "icke tryckande" och "tryckande"
(vanligen kallade "skrifvande"). De förra kallas också
"kalkyleringsmaskiner" (fig. 8). Räkningen på dessa
utföres direkt genom siffertangenternas nedtryckande,
hvarvid resultatet framkommer på sifferhjulen. Därest
ej tangenten till fullo nedtryckes, uppstår felaktigt
resultat, men erfarenheten visar, att en van räknare
nästan aldrig gör fel. I synnerhet multiplikation
går otroligt fort på dessa maskiner. Hit höra
maskiner från Felt & Tarrant, Chicago (1889),
"Comptometer", Proskauer, Berlin (1892), Lotterhand
(1904), Burroughs’ Calculating (1909), Barret (1910)
m. fl. Enkla adderingsapparater, som vanligen
manövreras med ett stift, äro i regel byggda i
form af aflånga lådor och arbeta medelst snören,
böjliga stålband, kuggstänger eller kedjor. Sådana
maskiner äro patenterade af Mayer, München
(1884), Webb, New York (1894), Goldman, Chicago
(1901), Cleveland (1904), Wirth, Luzern (1906),
Schubert & Salzer, Chemnitz (1910) m. fl. Den första
praktiskt brukbara tryckande additionsmaskinen,
som fabriksmässigt framställdes, konstruerades
af amerikanen W. S. Burroughs (1882). Den första
maskinen blef färdig 1888 och kostade då 300,000
doll. Egentlig fabrikation börjades 1891. Totala
tillverkningen uppgick 1 okt. 1915 till 243,588
st. additionsmaskiner, och den årliga tillverkningen
är nu omkr. 40,000 st. Som jämförelse kan nämnas, att
ingen annan räknemaskin ännu hunnit den totalsiffra,
som motsvarar Burroughs’ nuvarande årstillverkning.
Burroughsmaskinen göres nu i omkr. 90
olika modeller, hvaraf den största är 17-siffrig,
med dubbla räkneverk, obegränsad "split"-anordning
och helautomatisk tabulatorvagn (fig. 6). Den drifves
med elektrisk motor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
