Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rätoromanska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
durmín, -ís. 1 port-e är bildadt på typen affe
> affle. Att märka är engad. 2 portest >
portas-tu. – Äfven pres. konj. visar uniformering:
rhend. porti, -ies, -i, purt-eien, -eies, -ien. Alltså
-iam utom i 4 och 5, där ursprungligt -eín, -eís
(> emus, -etis) undergått analogisk förändring. I
engad. lyder motsvarande paradigm porta, -est, -a,
-ents, -es, -en, d. v. s. -am med accentförskjutning
i 4 och 5. – Imperf. ind. rhend. purt-avel, -áves,
áva, -aven, -aves, -aveu, engad. purteva, -evest
etc. Alltså accentförskjutning (jfr spanskan)
i 4 och 5. Likaså i imperf. konj. rhend. partás,
-ases, -ás, -ásen, -ases, -asen, engad. partés, -est
etc. Rhend. har genom att foga pres. konj. ändelser
till imperf. konj. och imperf. ind. bildat två
nya tempora: purtassi (vendessi) o. s. v., som
tjänar som det förflutnas futurum i indirekt tal
(fr. konditionalis), och purtavi (vendevi) o. s. v.,
som användes som imperf. i indirekt tal (där romanska
språk annars ha indikativ, men tyskan konj.). – Till
passivomskrivning användes icke typen est amatus,
utan venit amatus. – Substantiv och adjektiv. I
rätorom. liksom i franskan och provensalskan synes
tvåkasussystemet (nom. och ack.) ha föregått den
fullständiga undergången af kasus. En rest häraf
är adjektivets predikatskasus. Som subjektiv
predikatsfyllnad har adj. i rhend. en form på s:
il mir ei alfs (muren är hvit), men il mir alf
(den hvita muren). I äldre texter finnas adj. af 2:a
dekl. med nom. pl. -í, ack. -s: saunisauns (sani,
-os). Maskulina pluraler på -i finnas ännu i olika
dialekter: tyrol. molinar, -art, pra, -pradi. Exempel
finnas på kontinuering af såväl nom. som ack. af
3:e dekl. som paster och pastur (pastor, -orem). –
Neutrum spåras i predikatskasus utan s samt i
pluralia på -a med kollektiv betydelse: bratsa
(braccia), dua, tria (jfr it.). – Pronomina. Betonad
oblik form mei, tei skiljes från dativformen mi ti
(mihi, tibi). Indefinita visa många komplicerade
sammansättningar, t. ex. rhend. entsitXei < unus
non sapit quid, engad. heltXidéks < qualis qui id
est. – Syntax. I Graubünden motsvaras ofta grupp af
två subst. förbundna med preposition af asyndetisk
förbindelse carn piertX = svinkött. – Det
substantiviska personobj. föregås i engad. ofta af a (jfr
spanskan): amer a Dieu. Af personliga pronomina
i oblik kasus använder det moderna språket nästan
blott de betonade formerna. Men refl. se bibehåller i
allmänhet sin obetonade form, som generaliserats till
alla personer: rhend. nus vein sa piars = fr. nous
nous sommes perdus. – Reflexivet böjes vanligen med
esser. – Den vanliga negationsfyllnaden är gutta,
i rhend. ofta äfven bucca, i n. engad. cornu. –
Eftersats inledes ofta med schi, scha (sic), under
inflytande af tyskans so.
Litteratur och skriftspråk. Den rätoromanska
litteraturen är af föga betydenhet. Något för hela
området gemensamt skriftspråk finnes icke. Alla
rätoromanska talande lära äfven tyska eller
italienska. – Det äldsta språkliga minnesmärket
utgöres af en i en homiliebok från 800-talet
införd interlinear öfversättning från början af
1100-talet. Texten torde härstamma från en nu tysk ort
vid Rhen eller längre i n. eller v. åt Einsiedeln
till. Endast i Graubünden har något verkligt
skriftspråk uppstått, men där har detta småningom
tagit tre former efter de tre hufvuddialekterna. Den
skriftliga litteraturen utgår från öfre
Engadin. Johann von Travers (f. 1483) skref ett
epos om fosterländska strider, i hvilka han själf
tagit del, samt (efter tyska förebilder) flera
bibeldramer. Verklig fart fick litteraturen
först genom de kyrkliga rörelserna, främst
reformationen. Här märkes Jakob Bifrun (f. 1506
i Samaden), som åstadkom den första rätoromanska
bibelöfversättningen (nya testamentet 1560) och
som först lät trycka rätoromansk litteratur. Han
utgaf redan 1552 en från tyskan öfversatt
katekes, känd under namnet "Fuorma", som under
200 år användes vid den första läsningen och
religionsundervisningen. På en från Bifruns något
afvikande dialekt utgaf Ulrich Chiampel (f. 1510)
1562 en psalmbok, upptagande dels
original, dels öfversättningar från tyskan. Daniel
Bonifaci utgaf 1601 en protestantisk "Catechismus",
och något senare författade G. A. Calvenzano en
del katolska religiösa skrifter. Bland religiösa
författare från 1600-talet märkas Steffan Gabriel.
– Inom det alltmera framträdande skriftspråket
på rhendialekt bör först nämnas den sistnämndes
son Luci Gabriel, hvars öfversättning af nya
testamentet 1648 var af stor betydelse och med få
ändringar blef gällande in på 1800-talet. Det är
alltjämt hufvudsakligen religiös litteratur, som
idkas. Ludwig Molitors 1652 utgifna dikter ega värde,
och andra religiösa skrifter utgåfvos af Z. da Saló,
A. Wendenzen och J. Grass. En fosterländsk dikt
af L. Gabriel 1665 är nästan det enda profvet på
profan diktning från denna tid. 1700-talet är föga
produktivt. Den gamla religiösa litteraturen läses
alltjämt och tillökas med några nya verk, bl. a. en
bibelöfversättning af 1718. Rätoromanskan blir nu
officiellt skriftspråk inom affärer, administration
och rättskipning. Det läses i skolan, och en
lärobokslitteratur uppstår. Under 1800-talet stadgas
skriftspråket alltmer, och äfven världslig litteratur
framträder. Politiska och juridiska skrifter bli
vanliga. Man börjar öfversätta tyska arbeten för
ungdom och äldre. Skrifter i alla ämnen utkomma på
folkspråket. Äfven tidskrifter och tidningar börja
utges, bland hvilka den från 1886 utkommande,
åt litteraturhistoria och skönlitteratur, men
äfven filologi, historia o. s. v. egnade "Annalas
della Societad Rhæto-romanscha" (Chur). – På
Öfre Engadins skriftspråk utges under 1600-talet
mycken religiös litteratur. Så utgaf L. Wiezel
en öfversättning från tyskan af Psaltaren samt
uppbyggelseböcker. Efter ett stillastående under
1700-talet började med 1800-talet en viss lifaktighet
inom samma grenar som i rhendialekten. Först på
1860-talet visar sig någon egentlig uppblomstring. Då
märkas diktsamlingar af C. de Flugi (1861),
O. P. Juvalta (1863), Z. Pallioppi, G. F. Caderas
och S. Caratsch. Äfven här finns periodisk litteratur,
om också mindre talrik. – Inom den på Nedre Engadins
språk utgifna religiösa litteraturen under 1600-talet
må nämnas en utförlig katekes af K. Toutsch 1611 samt
religiösa stridsskrifter af J. P. Salutz, som äfven
började öfversätta gamla testamentet, och N. A. Vuolp,
som bl. a. öfversatte Psaltaren. Under 1700-talet
och in på 1800-talet blomstrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
