Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättspraxis - Rättsregel, jur. Se Rätt 2 a) - Rättsskola - Rättsspråk - Rättsstatistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Rättsregel-Rättsstatistik
110
dom pläga genom lagstiftning särskilda regler
uppställas för att trygga en dylik större
stabilitet i den högsta instansens af göranden. Så
är bl. a. iörhållandet i Sverige genom k. stadgan
26 maj 1909 angående måls handläggning i vissa fall
af K M:ts högsta domstols afdelningar samfälldt
(se Högsta domstolen). En större bestämdhet i
fråga om tidpunkten för en genom rättspraxis timad
rättsförändrings inträde erbjuder den angel-saxiska
rätten. Genom rättspraxis är nämligen där äfven den
regeln utbildad, att en högre domstols afgöranden
binda underlydande domstolar vid senare af göranden
af likartade fall. I England anses dessutom sedan
åtminstone ett halft århundrade tillbaka jämväl den
regeln gälla, att den högsta dömande myndigheten i
landet, nämligen lordernas hus (i verkligheten ett
utskott af öfverhuset), äfven själf är bunden af sina
egna tidigare prejudikat, så att en rättsgrundsats,
som kommit till tillämpning i ett dess afgörande,
sedermera icke anses kunna upphäfvas annat än genom
lagstiftning (act of parliament). - En egendomlig
öfver-gångsform mellan lagstiftning och rättspraxis
utgör det romerska pretorsediktet (se E dikt). Jfr
Lagstiftande makt. N. S-g.
Rättsregel, jur. Se Rätt 2 a).
Rättsskola, jur. 1. Läroanstalt för undervisning i
rätten. Bland särskildt berömda rättsskolor må nämnas
den i Bologna, på 1100- och 1200-talen (se G l o s
s a t o r e r), samt de ännu bestående Inns of court
(se d. o.). Rättsundervisning meddelas eljest i våra
dagar vanligen vid universiteten. - 2. Sammanfattande
beteckning lör anhängarna af viss riktning inom
den vetenskapliga behandlingen af rätten. Bekanta
sådana skolor voro inom den äldre romerska
rättsvetenskapen Salinianerna och Proculejanerna,
uppkallade efter Masurius Sabinus, resp. Proculus;
inom 1800-talets tyska rättsvetenskap den historiska
’(se Hugo, G.; Puchta 2 och S a vi gny) och den
filosofiska skolan (se T h i b a u t); inom nu-iidens
straffrättsvetenskap den klassiska och de moderna (den
kriminalsociologiska och den krimi-nalantropologiska,
italienska, kriminalistskolan, se K r i m i n a
l sociologi). C. G. Bj.
Rättsspråk 1. Lagspråk benämnes den så vidt möjligt
noggranna, kärnfulla och kortfattade .stilart, som
förekommer i lagars text, en stilart, som gärna får
en viss gammaldags prägel, .enär den svårligen kan
afvara ålderdomliga, till -sin rättsliga betydelse
fixerade ord och uttryckssätt. Utländska ord
använder rättsspråket särskildt ogärna. Olika folks
och olika tiders rättsspråk motsvarar emellertid i
mycket olika grad de anspråk, som kunna ställas på
detsamma. Våra svenska rättsböcker från medeltiden stå
icke minst med nänsyn till sitt språk mycket högt,
likaså 1734 års lag; däremot förete författningar
före och efter nämnda lag åtskilliga exempel
på otydligt och onödigt mångordigt språk. Den
svenska lagstiftningen från senaste tid kan åter
uppvisa vackra prof på omsorgsfull språkbehandling.
C. G. Bj.
Rättsstatistik kallas den gren af statistiken,
som behandlar rättstillämpningen genom domstolar,
exekutiva myndigheter och fångvårdsanstalter. Den
omfattar tre hufvuddelar, som lämpligen kunna benämnas
rättegångs- och utsökningsstati-
stik, kriminalstatistik och
fångvårdsstatistik. Rättegångs- och
utsökningsstatistiken redogör för domstolarnas och
de exekutiva myndigheternas verksamhet, således
antalet mål och ärenden af olika slag, sättet
för deras handläggning, den tid, som proceduren
erfordrat o. s. v. Denna statistik är särskildt af
betydelse för den centrala ledningen af domstols-
och utsöknings-väsendet vid bedömandet af frågor om
behöflig personal, omreglering af domstolsområden
o. s. v. samt vid lagstiftningsarbetet framför allt
på process- och utsökningsväsendets område. Till
rättegångs- och utsökningsstatistiken ansluta sig
vissa grenar af statistiken, som stå på gränsen
mellan rättsstatistik och ekonomisk statistik,
men vanligen hänföras till den förra, särskildt
lagfartsstatistiken, inteckningsstatistiken och
konkursstatistiken. Äktenskapsskillnadsstatistiken,
som jämväl står rättegångs- och utsökningsstatistiken
nära, behandlas däremot vanligen i sammanhang med
befolkningsstatistiken. Kriminalstatistiken, äfven
benämnd brottmålsstatistiken, har till föremål dels
brotten i alla deras olika arter, deras frekvens
under olika tider och på olika platser m. m., dels
de för brott åtalade och sakfällda personernas antal
och fördelning efter kön, ålder, civilstånd, arten af
förbrytelse, ådömda straff, social ställning, tidigare
undergångna bestraffningar o. d. En synnerligen viktig
del af kriminalstatistiken utgör återfallsstatistiken,
som har att belysa frågan om iteration (se
d. o.) 1. återfall i brott. Kriminalstatistiken
och särskildt återfallsstatistiken tjänar till
ledning för kriminalpolitiken (se d. o.) och
strafflagstiftningen. Men därjämte utgör
kriminalstatistiken den viktigaste delen af den
s. k. moralstatistiken (se d. o.). Vid användning
af kriminalstatistikens siffror i moralstatistiskt
syfte måste dock synnerligen stor försiktighet
iakttagas. Dels påverkas nämligen dessa siffror i
mycket hög grad af lagstiftningen, så att ändringar
i denna kunna förorsaka betydande höjningar eller
sänkningar, dels och framför allt är att märka,
det statistiken på sin höjd kan redovisa de
förbrytelser, som varit föremål for åtgärd från
polismyndighet, och vanligen upptar endast dem,
som föranledt åtal inför domstol. Men antalet af
dessa förbrytelser är städse blott en del af de i
verkligheten begångna; huru stor denna del blir,
beror i väsentlig mån på polisväsendets större
eller mindre effektivitet. Om enligt statistikens
uppgifter en ort har högre kriminalitet än en
annan, så kan detta ofta bero uteslutande därpå,
att den förra har ett bättre polisväsen än den
senare. Denna omständighet är särskildt att beakta
vid jämförelse mellan landsbygdens och städernas
siffror, men spelar naturligtvis äfven en viktig roll
vid internationella sammanställningar, som dessutom
ytterligare försvåras genom olikheterna i afseende på
lagstiftning. Fångvårdsstatistiken är hufvudsakligen
en redogörelse för fängelseförvaltningens och därunder
lydande anstalters verksamhet samt har som sådan sin
egentliga betydelse för nämnda förvaltning själf. I
den mån den lämnar uppgifter om fångarnas fördelning
efter arten af brott, kön, ålder, förutgången
bestraffning o. s. v., närmar den sig emellertid
kriminalstatistiken och kan tjäna samma ändamål som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
