Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röd mangankisel, miner. Se Rhodonit - Rödmossa, bot. Se Sphagnum - Rödmullen, zool. Se Mullus - Rödmöllaområdet, geol. Se Kritsystemet, sp. 1477 o. 1478 - Rödmössor. Se Lamaism, sp. 929 - Rödnarv, bot. Se Spergularia - Rödnäbba, zool. Se Blåsnultran - Röd näckros - Rödpennor. Se Blyertspennor, sp.789 - Rödplister, bot. Se Lamium - Rödpors, bot. Se Andromeda - Rödröta, bot. Se Polyporus - Röds batteri - Rödseende, med. Se Erytropsi - Rödsjuka - Rödskimmel. Se Skimmel - Rödskinn - Rödskörhet - Rödslag - Röd snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
133
Röd mangankisel-Röd snö
134
Röd mangankisel, miner. Se Rhodonit.
Rödmossa, bot. Se Sphagnum.
Rödmullen, zool. Se Mullus.
Rödmöllaområdet, geol. Se Kritsystemet, sp. 1477
o. 1478.
Rödmössor. Se Lamaism, sp. 929.
Rödnarv, bot. Se Spergularia.
Rödnäbba, zool. Se Blåsnultran.
Röd näckros, bot., namn på Nymphæa alba var. rosea
och N. candida var. rubra, som finnas i sjön Fagertärn
på Tiveden. Den förstnämnda finnes äfven i Kroksjön på
Tiveden. De röda näckrosorna äro numera naturskyddade.
G-. L-m.
Rödpennor. Se Blyertspennor, sp. 789.
Rödplister, bot. Se Lamium.
Rödpors, bot. Se Andromeda.
Rödröta, bot. Se Polyporus.
Röds batteri, äfven kalladt Fastings batteri, på
Kraakeröy i Norge, synes ha byggts 1807, då det äfven
bestyckades. 1814 tystades det af elden från ett
landsatt svenskt fältbatteri. Det evakuerades 1821.
L. W:son M.
Rödseende, med. Se Erytropsi.
Rödsjuka (lat. Erysi’pelas suis), veter., en hos
svin förekommande smittsam sjukdom, hvars verkliga
natur påvisades först 1886, då F. A. J. Löffler
upptäckte rödsjukebacillen som den egentliga
sjukdomsorsaken. Rödsjukan uppträder i synnerhet
under sommaren, oftast enzootiskt, men stundom
äfven som epizooti, och förorsakar ofta betydande
förluster. Rödsjukebacillen är en ytterst liten
(0,001 -0,0015 mm.), orörlig, ej sporbildande
bacill. Sjukdomen uppträder i 3 olika former, som
akut röd-sjuka, nässelfeber och kronisk rödsjuka. Den
akuta rödsjukan kännetecknas af hög feber (41-42°),
stor mattighet, ögonlocken äro ansvällda och starkt
rödfärgade, foderlusten upphörd, men törsten
vanligen ökad; stundom förekomma kräkningar och
i början förstoppning, men sedermera diarré. Mest
karakteristiskt är på huden, särskildt under buken
och på insidan af benen, uppkommande fläckar,
först ljusröda, sedermera mörkare röda till rödblå,
oömma och föga upphöjda öfver ytan. Sjukdomen har
ett hastigt förlopp, och döden följer stundom redan
inom 24 timmar, vanligen dock först på andra eller
tredje dagen, och dödligheten växlar mellan 50 och 85
proc. Nässelfebern yttrar sig i uppkomsten på huden,
särskildt på kroppens sidor, ryggen och utsidan
af extremiteterna, af större och mindre, platta
upphöjningar af oftast fyrkantig eller romboidisk form
och till färgen i början ljusare röda, sedan mörkare,
blåvioletta till bruna. Utslaget åtföljes af feber,
dåsighet och upphörd foderlust, men har i allmänhet
ett god-artadt förlopp, och djuren tillfriskna efter
2-6 dagar. I svårare fall kan brand i huden uppstå,
särskildt på ryggen, så att stora stycken af huden
där kunna bortfalla. Den kroniska rödsjukan består
vanligen i en kronisk endokardit, förorsakad af
svulstbildningar på hjärtklaffarna, som framkallas
af rödsjukebacillerna, och uppträder hos djur, som
genomgått den akuta rödsjukan; 6-12 veckor efter
det synbara tillfrisknandet börja djuren visa sig
matta, ligga mest och då alltid hvilande på bröstet
och armbågarna, andningen är besvärad, och stundom
inställer sig hosta, hjärtslagen bli bultande, och
rodnad i huden uppträder, särskildt
å öron och hals, men äfven på andra ställen af
kroppen; djuren afmagra starkt, och svaghet i
bakdelen, stundom t. o. m. förlamning, inställer
sig. Någon gång yttrar sig den kroniska rödsjukan
endast i långsam afmagring, besvärad andning, störd
matsmältning och smärre blödningar i huden med affall
af borsten. Utgången är alltid dödlig. Smittan upptas
vanligen genom foder och dryck, som förorenats
genom träck eller urin från sjuka djur, eller
genom förtärande af affall från i rödsjuka döda
eller slaktade svin, och inkubations-tiden är 3-4
dagar. Smittämnet besitter stor tenacitet och kan
intorkadt bevara sin virulens i 30 dagar och utsatt
för direkt solljus i 12 dagar. I fläsk efter sjuka
djur dödas bacillerna först efter 2 1/2 timmars
kokning, och efter nedsaltniug eller rökning i 30
dagar ha dock lefvande baciller i fläsket kunnat
påvisas. Af behandlingen af sjukdomen är i regel
ej mycket att vänta, och viktigast är därför att
förekomma dess spridning genom isolering af de sjuka
djuren. Vid utbrott af rödsjuka iakttagas därför
föreskrifterna i K. M:ts kung. 3 nov. 1906. Ett
verksamt medel mot sjukdomen är äfven ympning, och
därvid användes dels Pasteurs metod, som består
i subkutan injektion af en mindre mängd (0,12
kbcm.) buljongkultur af rödsjukebaciller, hvars
virulens försvagats genom inympning på kanin. Ympning
af svin företages helst på 3-5 månader gamla grisar
och upprepas efter 12 dagar. Svin af mera förädlade
raser visa sig dock ganska känsliga, och ympningen
kan i sådana fall medföra en förlust af 5-10 proc. af
de behandlade djuren. Lorenz’ och Leclainches metod
består däremot i insprutning af blodserum (5-10
kbcm.) från djur (kaniner och svin, Lorenz 1893,
hästar, Leclainche, Schütz och Voges, 1898), som
genom upprepade inympningar af rödsjuke-smittämne
gjorts immuna mot sjukdomen (sero-vaccination), och
därigenom uppnås en passiv immunitet, som dock varar
endast en kortare tid (7-17 dagar). Bait använder en
kombination af bägge dessa metoder, hvarvid antingen
först insprutas enbart immunserum och omedelbart
därefter 0,25-1 kbcm. buljongkultur och 12-15 dagar
därefter dubbla denna kultur (Lorenz’ och Schütz’
metod), eller först en blandning af 1 d. buljongkultur
och 9 dlr immunserum, 5 kbcm. för svin af 50
kg. vikt och l kbcm. för hvart tionde kg. däröfver,
samt 10-12 dagar därefter 0,5 kbcm. buljongkultur
(Leclainches metod). Genom denna kombinerade metod
vinnes dels den fördelen, att risken af ympningen
minskas, dels att immunitet genast inträder,
dels äfven att en mera varaktig immunitet uppnås.
E. T. N.
Rödskimmel. Se Skimme1.
Rödskinn (eng. redskins, ty. rothhäute,
fr. peaux-rouges), benämning på Amerikas indianer.
Rödskörhet, metall., samma företeelse hos järn- och
stålprodukter som rödbräcka (se Järn, sp. 384), men
beroende på syrehalt till följd af otillfredsställande
färskningsförlopp.
Rödslag, äldre, bland grufarbetarna i Sala
blymalmsgrufva använd benämning för den i grufvan
delvis förekommande zinkmalmen, hvilken i början
ansågs som oart och kvarlämnades. E. E.
Röd snö, bot., en i arktiska och alpina trakter
förekommande rödfärgning (karmosinröd, blodröd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
