Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenbild - Röntgendiagnostik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Röntgendiagnostik
174
bariumsulfat, toriumoxid eller vismutkarbonat. Då
patienten sväljer detta, erhåller man först en
bild af munhålan och svalget och kan studera
svälj-ningsrörelserna; sedan, allteftersom
röntgenmåltiden passerar, får man en afgjutning af
håligheten i magen och i tarmen, framträdande på
plåten eller på röntgenskärmen vid genomlysning. På
så sätt kan man få en lärorik bild af magens
och tarmarnas inre yta och följa rörelserna hos
dessa organ. Äfven genom röntgenlavemang (oftast
innehållande bariumsulfat som skugg-gifvande
medel) kan man studera groftarmen. Såväl mage som
groftarm kunna äfven framträda på röntgenbilden
efter uppblåsning med en gas, t. ex. luft, då de
bli mera genomskinliga än omgifningen. Vetenskapen
om människokroppens byggnad, sådan den framträder
på röntgenbilderna, röntgenanatomien, har lämnat
en värdefull kunskap om de lefvande organens
morfologi hos människan, liksom röntgenbilderna
ha bidragit till att öka vår kunskap om de
inre organens rörelser och därigenom blifvit
en viktig kunskapskälla äfven för fysiologien.
G. F-11.
Röntgendiagnostik, med., vetenskapen om de af-vikelser
från de normala röntgenbilderna af kroppens organ,
genom hvilka vissa sjukdomstillstånd hos dessa kunna
särskiljas. Liksom röntgenbilden al den normala
organismen är betingad af skillnad i täthet och
struktur hos de i organismen ingående väfnaderna (se
K ö n t g e n b i l d), så är röntgendiagnostiken
af sjukliga processer inom organismen baserad
på af desamma orsakade förändringar i täthet och
struktur. En sjukdomsprocess, som icke framkallar
någon förändring af tätheten eller af den på
röntgenbilden framträdande strukturen eller formen,
kan ej heller synas på röntgenbilden. För att taga
ett exempel kan man på röntgenbilden se äfven en
ganska liten svulst inom hjärnan, om svulsten är mera
kalkhaltig än den omgifvande hjärnsubstansen; man kan
däremot icke se ett spår äfven af en stor svulst,
om den har samma täthet som hjärnan själf. Däremot
är det ej sällan möjligt att indirekt sluta sig
till en svulst i hjärnan, som man ej kan urskilja,
nämligen genom deformering af omgifvande ben eller
på grund af genom trycket uppkommen resorption af
kalk i kraniet, hvarigenom en tunnare bild erhålles,
t. ex. af skallens bas.
Köntgendiagnostiken hade i början sin förnämsta
uppgift i konstaterandet af skador på bensystemet,
framför allt för att bedöma läget af bendelarna
vid brott och urledvridningar; vidare använde man
redan tidigt "X-strålarna" till att uppsöka och
bestämma läget af främmande kroppar i organismen,
såsom projektiler eller nedsväljda föremål. Inom kort
lärde man sig äfven särskilja karakteristiska bilder
vid olika sjukdomstillstånd i bensystemet, såsom
tuberkulos, kroniska beninflammationer ("benröta"),
svulster i bensystemet och åtskilliga andra sjukliga
processer i benväfnåden, hvilka orsaka typiska
förändringar af kalkhalten i benen med förändringar af
benets struktur och form, framträdande på bilden. I
den mån tekniken framskred, lärde man sig äfven
särskilja förändringar af tätheten hos mjukdelarna,
liksom form- och lägeförändringar hos vissa inre
organ. Förkalkningar inom kärlväggar framträda utmärkt
tydligt på dessa bilder och beskrefvos redan
tidigt. Njurstenar och blåsstenar äro ett tacksamt
föremål för röntgenundersökning. Vid en fullgod teknik
är man i stånd att se de flesta arter af njurstenar,
dock icke alla. De stenar ("konkrement"), som äro
bildade af urinsyra, en organisk syra, afvika icke
i täthet från väfnaderna i omgifningen. Hos kraftigt
vuxna och korpulenta personer är det äfven svårt att
se stenar bildade af urinsyrade salter, innehållande
en oorganisk bas. Numera kan man, alltjämt under
förutsättning af en god teknik, se icke blott
"stenar" i njurarna, utan äfven förändringar af
njurarnas läge, storlek och form, beroende därpå,
att njuren är omgifven af en fett-kapsel, som
är mera genomskinlig än njuren själf och därför
låter denna framträda som en tätare skugga. Äfven
tuberkulösa förkalkningar inom njuren kunna framträda
på bilden. Lika nyttig som röntgendiagnostiken har
blifvit för njurundersök-ningen, lika ofruktbar har
den i det stora hela hittills varit för diagnostiken
af gallstenslidanden. Detta förhållande finner sin
förklaring däri, att de vanligaste gallstenarna
(cholestearinstenarna) mycket obetydligt afvika
i täthet från omgifningen. Vid förändringar af
hjärtats storlek och form uppträda motsvarande
förändringar af hjärtats röntgenbild, betydelsefulla
för hjärtdiagnostiken. Bestämningen af form- och
storleksförändringar hos hjärtat sker bäst genom
ortodiagrafi (se d. o.) eller teleröntgenografi
(se Röntgenografi). Äfven för lungdiagnostiken
har röntgenundersökningen fått ett väsentligt
värde därigenom, att förtätningar i lungväfnaden
af allehanda slag, liksom ock utgjutningar
och förtätningar i lungsäckarna, framträda på
bilderna. Vid röntgendiagnostiken af hjärtats och
lungornas sjukdomar är röntgen-genomlysningen af
betydelse, då vid genomlysningen förändringar af det
normala rörelseförloppet framträda, gifvande lärorika
upplysningar om funktionella rubbningar. Så är ock
förhållandet vid röntgendiagnostiken af förändringar
i matsmältningskanalen. På röntgenskärmen framträder
t. ex. magsäckens rörelsespel, och afvikelser från
dess normala förlopp kunna bidraga att al-slöja
orsaken till annars oklara sjukdomssymtom. Vid magsår
är ofta den viktigaste vid röntgenundersökningen
framträdande förändringen just en rubbning i
rörelsemekanismen. Genom röntgenundersökning kunna ej
sällan magsår afslöjas; dock är det ett stort antal
magsår, som ej ega betingelser för att framträda vid
röntgenundersökningen. Form- och lägeförändringar
hos magen framträda mycket tydligt vid en sakkunnig
röntgenundersökning. Svulster i magsäcken synas i
regel, då de vuxit in i magsäckens hålighet; ofta
kunna de äfven upptäckas, då de växa inom magsäckens
vägg; men äfven där är röntgenundersökningen icke
någon ofelbar metod. Med fortskridande förbättring
af teknik och stegrad erfarenhet ökas här emellertid
år för år den diagnostiska säkerheten, liksom på de
flesta af röntgendiagnostikens områden.
Vid förändringar inom tolftumstarmen är
röntgendiagnostiken ej sällan utslagsgifvande;
förändringar i tunntarmen för öfrigt äro ännu föga
tillgängliga för röntgendiagnos. Vid förändringar i
groftarmen däremot spelar röntgendiagnostiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
