Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenrör - Röntgenskärm - Röntgenstrålar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Röntgenskärm-Röntgenstrålar
182
förstnämnda elektroden (C) är en vridbar metalltråd
(EF) fäst. Då regenerering af röret skall verkställas,
inkopplas röret på normalt sätt, och metalltrådens
fria ända (F) föres så nära intill katoden (K), att
gnistor springa öfver till denna. Inuti röret passerar
då ström från anoden (-4) till glim-merkatoden
(C), hvarvid glimmern uppvärmes och afger gas och
vattenånga. Om, under det att röntgenröret användes,
metalltrådens spets (F) placeras på ett bestämdt
afstånd från katoden (K), eger en regenerering af
rörets hårdhetsgrad automatiskt rum. Om röret blifvit
för mjukt, kan det lätt göras hårdare därigenom, att
strömkällans negativa pol förbindes med rörets katod
(K) och platinaelektroden (D) med den positiva polen,
hvarvid metalltrådens spets (F) aflägsnas så pass
långt från katoden, att inga gnistor springa öfver
till denna. En stoftafsöndring från platinaelektroden
uppkommer nu, och härigenom bindes en del af gasen i
röret. I stället för den ofvannämnda glimmerskifvan
kan äfven med fördel användas en kolskifva, som verkar
och användes på samma sätt som glimmerskifvan. Äfven
kalciumkarbonat, som vid uppvärmning afger
kolsyra, kan på liknande sätt användas. Den
s. k. kondensator-regenereringsanordnin-gen (se
fig. 3) består af en kondensator, hvars båda belägg
stå i förbindelse med de båda elektroderna (C och D)
och som skiljas från hvarandra medelst impregneradt
papper. Om de vid elektroderna fästa trådarna (B och
E) närmas till hufvudelektroderna (A och K), så att
gnistor springa öfver, kommer en ström att passera
genom biröret, hvarigenom papperet uppvärmes, och
till följd häraf frigöres gas. - Då röntgenstrålarnas
genomträngningsför-måga är beroende på hårdhetsgraden,
kan man bestämma hårdhetsgraden genom att undersöka
strålarnas absorption i ett och samma ämne. Härpå
grundar sig Walters hårdhetsskala. Skalan (fig. 6)
Mg. 6 o. 7. Walters hårdhetsskala.
består af en med tunt trä beklädd blyplåt, i hvilken
åtta cirkelrunda hål äro anbragta (fig. 7). Hålen
äro täckta med platinableck af olika tjocklek, det
tunnaste af 0,005 mm. och det tjockaste af 0,64
mm. tjocklek. Framför hålen finnes en skjutbar
fluorescensskärm och öfver denna för att skydda
observatorns ögon en tjock blyglas-platta. Om
apparaten utsattes för röntgenbestrålning och
man ser in i röret (se fig. 6), varseblir man på
fluorescensskärmen ett antal runda ljusa fläckar,
som uppkomma därigenom, att strålarna genomtränga
de platinableck, med hvilka de respektive hålen äro
täckta. Ju större hårdheten är, desto flera bleck
genomträngas. Hårdhetsgraden anges genom numret på
det tjockaste blecket, som ge-
nomtränges, och den säges då vara uttryckt i
Walter-enheter (W-enheter). T. ex. ett rör, från
hvilket utsändas strålar, som förmå genomtränga fem af
de åtta blecken, säges sålunda ha hårdheten 5 W. Äfven
andra skalor, som grunda sig på samma princip,
finnas. Strålarnas hårdhet beror på spänningen
mellan röntgenrörets elektroder. Genom att bestämma
denna spänning kan också ett mått på hårdhetsgraden
erhållas. T. E. A.
Röntgenskärm, fys. För att vid genomlysning af
föremål medelst röntgenstrålar kunna direkt studera
dem (se Röntgenografi) användes röntgenskärmen,
som består af en i en träram fäst kartongskifva,
bestruken med ett tunt skikt af bariumplatinacyanur,
hvilket ämne genom inverkan af röntgenstrålar
starkt fluorescerar. Skiktsidan, som vändes mot
observatören^ är till skydd mot fukt bestruken med
fernissa^ och för att skydda observatören för de
strålar, som genomtränga skärmen, är skifvan täckt
med en platta af blyglas. Fluorescensförmågan hos
skärmen är mycket olika, störst när ren och finkornig
bariumplatinacyanur användes. En viktig fordran på
skärmen är, att dess lysförmåga skall vara lika stor
på alla ställen, och för att man skall ernå detta,
måste saltet bredas ut i ett fullkomligt likformigt
skikt. Om denna fordran icke är uppfylld, visa sig
"moln" på skärmen, hvilket kan ge anledning till
misstag, då den användes t. ex. för medicinska
undersökningar. Skärmen bör skyddas för fuktighet
och äfven för stark uppvärmning. Genomlysningarna
verkställas i mörkt rum. Vill man verkställa
genomlysningar i ett svagt upplyst
Kryptoskop.
rum, användes kryptoskopet (se fig.), som består af
en låda i form af ett stereoskop, hvars botten täckes
af en röntgenskärm. T-
E- A-Röntgenstrålar (äfven benämnda X-strålar),
fys.j kallas de strålar, som utsändas af kroppar,
hvilka träffas af katodstrålar (se d. o.). Därvid
tjänstgör kroppen som ett slags transformator, som
förvandlar katodstrålarnas energi till den energiform,
som röntgenstrålarna representera. I s. k. Crookeska
rör uppkomma röntgenstrålar vid de delar af rörets
väggar, som träffas af katodstrålar och där de
typiska fluorescensfenomenen äfven framkallas. Under
röntgenteknikens utveckling har en mängd olika
former af röntgenrör blifvit konstruerad. Verkligt
effektiva ha dessa rör först blifvit efter införandet
af antikatoden (af Nee-sen och König 1896). I
princip är ett röntgenrör inrättadt på följande
sätt (fig. 1). En glaskula (G) är försedd med tre
ansatsrör, i hvilka elektroder äro insmälta. Af dessa
elektroder tjänstgör den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
