Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenstrålar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Röntgenstrålar
184
stiftformiga som anod, den med en liten konkav
aluminiumplåt försedda som katod, och den, som
är försedd med en snedt ställd platta, vanligen
förfärdigad af platina, och stående midt emot katoden
Fig. 1. Eöntgenrör.
på det ställe, där katodstrålarna skära hvarandra,
tjänstgör som antikatod. Anoden och antikatoden
sättas vanligen i ledande förbindelse med hvarandra,
hvarigenom antikatoden äfven kommer att tjänstgöra
som anod. Luftförtunningen i röret måste drifvas så
långt, att trycket sjunker till storleksordningen
0,oooi-0,000001 mm. kvicksilfver. Om genom tillförsel
af elektrisk energi af 30,000- 120,000 volts spänning
katodstrålar framkallas, blir antikatoden utgångspunkt
för röntgenstrålar, som utbreda sig rätlinigt åt alla
håll. (Närmare angående de moderna röntgenrörens
byggnad se K ö n t-genrör.) Röntgenstrålarna kunna
icke direkt iakttagas genom våra yttre sinnen. De
kunna påvisas genom strålarnas egenskap att urladda
elektriskt laddade kroppar samt att framkalla
fluore-scensfenomen (radioskopi) och kemiska
reaktioner (radiografi).
Röntgenstrålarnas fysikaliska natur. Köntgenstrålarna
fortplanta sig med samma hastighet och visa
sig också för öfrigt vara af samma natur som
ljuset. Om från en antikatod ett strålknippe (P,
fig. 2)
utsändes och får träffa en kropp (Ki), utsänder
denna kropp i sin ordning nya röntgenstrålar,
sekundära strålar (S), som utbreda sig i alla
riktningar. Om ett knippe af sistnämnda strålar
träffar en annan kropp (#2), utsänder den också nya
röntgenstrålar, tertiära strålar (T) o. s. v. Genom
undersökning af de tertiära och sekundära strålarnas
intensitet i olika riktningar påvisade Barkla en
tydlig polarisation (se d. o.). Barkla har påvisat,
att de primära strålarna delvis äro polariserade,
hvilket bekräftats äfven af andra forskare. Den
omständigheten, att röntgenstrålarna icke liksom
ljusstrålarna kunna brytas och icke heller kunna böjas
vid smala springöppningar (jfr Interferens), talar
för en våglängd, i jämförelse med hvilken afstånden
mellan molekylerna och sannolikt äfven atomerna
själfva äro jämförelsevis stora, ty endast under detta
antagande kunna nyssnämnda egenskaper hos strålarna
förklaras. Alla försök att medelst vanliga gitter (se
Diffraktion och Spektrum) åstadkomma Interferens ha
därför icke lyckats, beroende på, att våglängden hos
röntgenstrålarna är så försvinnande liten i jämförelse
med bredden på de springöppningar, som kunnat komma
till användning. Däremot har det lyckats Laue att på
annat sätt påvisa möjligheten af interferensfenomen
vid röntgenstrålar. Laue, som utgick från det af
Bravais gjorda antagandet i fråga om kristallernas
byggnad, att molekylerna inom kristallen äro med
bestämda mellanrum och på ett af kristallformen
beroende sätt lagrade intill hvarandra (se Rum gitt
er), visade, att afstånden mellan molekylerna inom en
kristall böra vara af en sådan storleksordning att, om
röntgenstrålar passera genom den, interferensfenomen
måste uppkomma. Friedrich och Knipping visade också
(1912), att mycket tydliga interferensfenomen (se
Fig. 3. Interferensfenomen, påvisade genom
fotografering.
de mörka fläckarna å fig. 3) uppkomma^ då
strålarna fingo passera genom en kristall af
zink-blände. W. H. Bragg och W. L. Bragg visade
(1913), att röntgenstrålarna kunna reflekteras
mot kristallytor och att därvid tydligen
interferensfenomen uppkomma. De reflekterade
strålarnas intensitet visade sig nämligen vara
större vid vissa infallsvinklar än vid andra. Dessa
interferensfenomen kunde tillfredsställande förklaras
med tillhjälp af Bravais’ ofvan nämnda antagande
om kristallernas byggnad. Då reflexionen eger rum
icke blott vid det yttersta af de atomskikt, hvaraf
kristallen ansas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
