Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rösträtt - Röstspringan. Se Struphufvud - Rösttal - Röstton, fonet. Se Stämton - Röstvangen - Röstvärfvning - Rösttånga - Rösvandet - Röta. Se Rötskada - Rötfeber, Putridfeber. Se Septikemi - Rötmånaden - Rötning. Se Linberedning, sp 563 - Rötscher, Heinrich Theodor - Rötsimpa, zool. Se Simpsläktet - Rötskada - Rötticka, bot. Se Polyporus - Röttisit - Rövær - Röök [rök], svensk adelssläkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommer den hufvudsakligast vid s. k. referendum,
hvarmed förstås det förhållandet, att ett lagförslag
eller möjligen annat förslag för att bli slutgiltigt
antaget måste underställas folkets omröstning
och endast om det därvid erhåller majoritet anses
bifallet. Politisk rösträtt kan slutligen ha formen
af vanlig voteringsrätt i sådana småstater, hvilka
antingen sakna en särskild representation eller i
hvilka denna har blott vissa begränsade uppgifter
såsom stundom i Schweiz’ demokratiska kantoner. –
Ur den rikhaltiga, men föga uttömmande litteraturen
må här anföras blott ett par arbeten: Benoist,
"La crise de l’état moderne" (1897), G. Meyer,
"Das parlamentarische wahlrecht" (1901), Jellinek,
"Das recht des modernen staates" (2:a uppl. 1905),
Tecklenburg, "Die entwickelung des wahlrechts" (1911),
Buisson, "Vote des femmes" (s. å.), och Reuterskiöld,
"Om utvecklingen och tillämpningen i utlandet af
idéen om kvinnans politiska rösträtt" (s. å.).
Rld.
Röstspringan. Se Struphufvud.
Rösttal kallas vid val de tal, som ange summan af
röster efter röstvärdet, hvilka vid sammanräkningen
tillfalla eller skola tillgodoräknas visst namn
eller viss grupp; se vidare Proportionella val.
Rld.
Röstton, fonet. Se Stämton.
Röstvangen, vidsträckt kopparkisfält på ömse
sidor om gränsen mellan Tönsets och Kvikne härad,
Hedemarkens amt, Norge. Brytningen på det 1,000
m. ö. h. belägna fältet börjades 1905 af den
svenske konsuln Nils Persson och öfvertogs 1908
af ett aktiebolag (med norskt och svenskt kapital;
1 mill. kr.), som där satt i gång en betydlig och
mycket lefvande drift. Fyndigheterna tillhöra samma
typ som de vid Sulitelma. Kisen föres till Tönsets
järnvägsstation. Den exporterade kisen (1911:
26,000 ton) håller i genomsnitt 3 proc. koppar och
45 proc. svafvel.
K. V. H.
Röstvärfning, en persons åtgörande, då han genom
penningar, gåfvor, tubbande e. d. söker vinna röster
vid val till allmänna värf. En handling af denna art
är enligt svensk rätt (Straffl. kap. 10 § 16 enligt
lag af 28 okt. 1887) belagd med straff af böter
fr. o. m. 50 till 1,000 kr. eller af fängelse i högst
sex månader. Vid prästval afgifven röst, som genom
röstvärfning vunnits, är af lagen förklarad ogill,
såvida åtal för röstvärfningen sker och leder till
fällande dom; jfr 1910 års prästvalslag § 37. Den,
som blifvit förvunnen att vid riksdagsmannaval
ha gjort sig saker till röstvärfning, förlorar
därjämte sin behörighet att som riksdagsman
godkännas (se Riksdagsordn. § 26). Däremot är
naturligtvis en röstvärfning genom lofliga medel,
öfvertalning o. d., fullt laglig och tillåten.
K. H. B. (Rld.)
Röstånga, socken i Malmöhus län, Onsjö härad. 2,664
har. 1,025 inv. (1914). Annex till Billinge, Lunds
stift, Onsjö kontrakt. Inom E. äro belägna de för
sin naturskönhet bekanta Nackarps dal och (delvis)
Skäralid (se d. o.) samt den egendomliga Odensjön
(se d. o.).
Rösvandet [-vannet] l. Rösvatnet, Norges till
storleken tredje insjö (191 kvkm.), är belägen i
Hatfjelldalen, Nordlands amt. 374 m. ö. h.; dess största
djup är 250 m. R. har aflopp i n.
till Tustervandet och vidare genom
Rösaaen till Sörfjorden i Ranen.
K. V. H.
Röta. Se Rötskada.
Rötfeber, Putridfeber. Se Septikemi.
Rötmånaden kallas i Sverige tiden mellan 23 juli
och 23 aug., emedan den då rådande värmen påskyndar
organiska ämnens förruttnelse. Jfr Hunddagarna.
Rötning. Se Linberedning, sp. 563.
RÖtscher, Heinrich Theodor, tysk kritiker, f. 1803,
d. 1871, blef gymnasielärare i Bromberg 1828 och
teaterkritiker i "Spener’sche zeitung" i Berlin
1845. E. var en högt ansedd bedömare af både
talscenens och den lyriska scenens företeelser. Med
den lärdes grundlighet förenade han en konstnärs
kynne. Bland hans skrifter märkas Aristophanes und
sein zeitalter (1827), Abhandlungen zur philosophie
der kunst (1837- 42), Die kunst der dramatischen
darstellung (3 bd, 1841-46; 2:a uppl. 1864),
hans förnämsta arbete, hvilket blifvit kalladt
"skådespelarnas bibel", och Dramaturgische
abhandlungen und kritiken (1864 och 1867).
Rötsimpa, zool. Se Simpsläktet.
Rötskada på virke, som mer eller mindre nedsätter
dess värde, förorsakas af svampar. De vanligaste
af dessa skador äro blåyta eller blåved (se d. o.),
rödved (se d. o. 2) och vattved (se d. o.), vid hvilka
svampens angrepp ännu är lindrigt och förorsakat
endast en kvalitetsförsämring af virket, samt
ringröta, stubbröta och röta af hussvamp (se d. o.),
hvilka helt och hållet förstöra de skadade delarna.
H. J. Dft.
Rötticka, bot. Se Polyporus.
Röttisit, miner., smaragdgrönt eller
äppelgrönt, tätt vattenhaltigt nickelsilikat
från Röttis vid Reichenbach i Sachsen.
A. Hng.
Rövær, ögrupp i Skaare härad, Stavanger amt,
Norge, är en af vårsillfiskets bästa fiskeplatser.
K. V. H.
RÖÖk [rök], svensk adelssläkt, härstammande från
borgmästaren i Borgå Anders Eök, hvars i Wien adlade
sonsöner Nils och Karl Fredrik Eök (se E. 1) 1773
naturaliserades som svenska adelsmän.
1. Karl Fredrik von E., fortifikationsofficer,
krigare, f. 11 maj 1725, d. 2 april 1793, blef
volontär vid Fortifikationen 1737 och underlöjtnant
1741 samt företog 1744 en utländsk studieresa, under
de första åren med stipendium, blef löjtnant i fransk
tjänst samt bevistade kampanjerna s. å. och 1745,
antogs 1746 till adjutant hos generalen markis
de Crussol, deltog i striden vid Castellane och
i tuktandet af de upproriske på Corsica samt i
försvaret af Genua, befordrades 1748 till kapten och
kommenderades till passagen La Scofferas försvar
samt erhöll 500 livrés för sitt där ådagalagda
välförhållande. Sedan E. senare s. å. återkommit till
Sverige, beordrades han till fästningsbyggnaderna
i Lovisa och på Svartholm, blef kapten 1750 och
transporterad till Pommern, där han sedan deltog
i kriget och blef major 1762. Återflyttad till
Finland 1766, blef han generalkvartermästarlöjtnant
1769, transporterades till Stockholm 1771 samt
utnämndes till öfverste och chef för pommerska
fortifikationsbrigaden
24 b. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
