- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
263-264

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sabinianer - Sabinianus - Sabinskornas bortröfvande. Se Sabiner - Sabinum - Sabinus. 1. Romersk skald -- 2. Romersk rättslärd -- 3. Alexandrinsk läkare - Sabinus, Julius - Sabje, farm. Se Hasjisj - Sable island - Sables d'Olonne - Sablé sur Sarthe - Sablon - Saboly, [-båli'], Nicolas - Sabon - Sabor - Saboréer. Se Rabbinska språket och litteraturen, sp. 816 - Sabotage - Sabouraud [saborå], Raymond Jacques Adrien - Sabrina - Sabromin - Sabuntsji, by. Se Baku, sp. 740 och Nobel, sp. 1107, fig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gasianer (efter Pegasus, konsul under
Vespasianus).

Sabinianus, påfve 604-606, lär ha infört timringning
i kyrkorna. Under hans regering hemsöktes Rom af
hungersnöd.

Sabinskornas bortröfvande. Se Sabiner.

Sabinum, den romerske skalden Horatius’ berömda
landtgård, sannolikt belägen på gränsen af sabinska
området nära Rocca Giovane, 16 km. n. ö. om Tibur
(nuv. Tivoli). Skalden hade fått den vackra egendomen
till skänks af sin gynnare Maecenas. Man har på
platsen funnit flera mosaikgolf från Augustus’ tid.
J. C

Sabinus. 1. Romersk skald, samtida med Ovidius,
författade bl. a. åtskilliga nu förlorade poetiska
bref, afsedda att utgöra svar på Ovidius’ "Heroides",
t. ex. från Ulixes till Penelope (ej att förväxla med
de bevarade s. k. dubbelbrefven, se art. Ovidius,
sp. 1133). - 2. Romersk rättslärd. Se Masurius
Sabinus
. - 3. Alexandrinsk läkare i 2:a årh. e. Kr.,
skref kommentarer till Hippokrates m. m. Hans utmärkta
hygieniska föreskrifter äro oss delvis bekanta genom
Oreibasios (se d. o.). l o. 3. H. Sgn.

Sabinus, Julius, gallisk upprorsman af lingonernas
stam, sökte, tillsammans med Civilis (69-70 e. Kr.),
befria Gallien från romarnas våld och kallade dess
folk i vapen: Civilis skulle bringa germaner och
bataver till uppror. S. blef besegrad och flydde
till skogarna. Först efter nio år blef han gripen och
öfverlämnad åt Vespasianus, som lät döda honom. Hans
trogna maka, som delat landsflykten, ville ej
öfverlefva honom. J. C.

Sabji, farm. Se Hasjisj.

Sable island [séi’bl ailend], en låg sandö
i Atlantiska hafvet under 44° n. br. och 60°
n. lgd, 110 km. s. om Nova Scotia, till hvilket den
hör. ön har fyrtorn och omkr. 2,000 inv. samt är
beryktad för de många skeppsbrott, som där ega rum.
J. F. N.

Sables d’Olonne, Les [lä sa’bel dålå’n],
arrondissemangshufvudstad i franska
dep. Vendée, vid Atlantiska oceanen. 12,244
inv. (1901). Befäst hamn. Hydrografisk
anstalt. Skeppsvarf. Fiske (företrädesvis sardeller),
stor ostronodling. Besökta hafsbad. Liflig
handel med säd, vin, salt, boskap, te m. m.
(J. F. N.)

Sablé sur Sarthe [syr sa’rt], stad i franska
dep Sarthe, vid floden Sarthe och järnvägen Le
Mans-Angers-Nantes. 5,599 inv. (1901). Stort
slott. Handskfabrik, ullspinnerier,
kolgrufvor, marmorbrott och marmorsliperier.
(J. F. N.)

Sablon [-blå’], fabriksby i tyska Lothringen,
kretsen Metz, s. om Metz, till hvilket en spårväg
går. 10,720 inv. (1910). Tillverkning af vagnar,
järnbleck, öl. Sågverk och trädgårdsodling. J. F. N.

Saboly [-båli’], Nicolas, provensalsk skald
och musiker, f. 1614 i Monteux, d. 1675 i Avignon
som prebendarie i kyrkan Saint-Pierre, skref på
provensalska mer än hundra julsånger, som han själf
tonsatte och som ännu äro populära i Provence.

Sabon [-bå’n], boktr., en bland de största
tryckstilarna, håller i kägeln 38 kvartpetit l. 76
typografiska punkter (fin sabon; för grofsabon äro
talen resp. 42 och 84) samt brukas till plakat
o. d. Den är uppkallad efter boktryckaren Jakob Sabon
i Frankfurt a. M. (1590).

Sabor, biflod fr. h. till Duero (Douro), upprinner
i södra Galicien och genomflyter nordöstra Portugal
(prov. Tras os Montes). J. F. N.

Saboréer. Se Rabbinska språket och litteraturen,
sp. 816.

Sabotage [-båtäs; verbalsubstantiv till fr. saboter,
utföra ett arbete långsamt, klumpigt eller på fusk]
betecknar ett af vissa arbetargrupper förordadt
tillvägagående mot arbetsgifvare, som motsätta sig
arbetarnas kraf, bestående däruti, att arbetaren
utför arbetet med så mycket slöseri af arbetstid och
material, att arbetsgifvåren går miste om påräknad
vinst eller lider förlust (se Obstruktion 3),
att arbetaren gör arbetsprodukten felaktig eller
mindervärdig ("dåligt arbete för dålig arbetslön")
eller olämplig eller skadlig för förbrukaren
(osmakliga tillsatser i födoämnen), som därigenom
afskräckes från vidare affärer med arbetsgif våren. I
sin mest fruktade och allmännast bekanta form riktar
sabotaget vid öppen arbetskonflikt, strejk eller
lockout in sig på skadegörelser å arbetsplatsen, dess
verktyg och lager, eventuellt genom åtgärder, hvilkas
verkningar framträda vid försök att återupptaga
arbetet med nyantaget folk, som då utsattes för
faror och hindras eller afskräckes från vidare
arbete. Sabotaget, hvilket tidigast proklamerades
som medel i "klasskampen" af revolutionära franska
agitatorer 1895 (se Syndikalism), infördes
inom vårt land i den s. k. ungsocialistiska
agitationen 1903 och föranledde en uppseendeväckande
rättegång redan i slutet af 1908. Se Albert Jensen,
"Sabotage" (1909) och "Hvad är sabotage?" (1912). -
Sabotageman, deltagare i sabotage. - Sabotagetaktik,
tillvägagående, som går ut på sabotage. - Sabotera,
med sabotage skada en arbetsgifvare, en arbetsplats,
en arbetsprodukt. - Sabotör (ordet nyttjadt i
svenska pressen först 1910), utöfvare af sabotage.
E. F. K. S-n.

Sabouraud [saborå], Raymond Jacques Adrien,
fransk läkare, f 1864 i Nantes, underläkare
(interne) vid sjukhuset Saint Louis i Paris 1892,
med. doktor 1894, sedermera laboratoriechef vid
ofvannämnda sjukhus, är en framstående dermatolog
(se Röntgenbehandling, sp. 168 och 170). Bland hans
arbeten må nämnas Les trichophyties humaines (2 bd,
1894), Diagnostic et traitement de la pelade et des
teignes de l’enfant
(1895), Maladies séborrhéiques
(1902), Maladies pelliculaires (1904), Manuel
élémentaire de dermatologie topographique
(1905)
samt uppsatser i "Annales de l’Institut Pasteur".

Sabrina, latinska namnet på floden Severn.

Sabromin, farm., ett läkemedel, som utgör
kalciumsalt af dibrombehensyra, C22H42Br2O2,
hvilken fås genom inverkan af brom på erukasyra,
C22H42O2. Det är ett hvitt, i vatten olösligt pulver.
K. A. V-g.

Sabuntsji, by. Se Baku, sp. 740, och Nobel,
sp. 1107, fig.

Saburral (af lat. saburrae, ballast), med., som härrör
från orenligheter i tarmkanalen, t. ex. saburralkolik,
saburraltillstånd. En numera föga använd term.
(I. H.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:33:32 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free