Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sacchini [sakki-], Antonio Maria Gasparo - Sacco di Roma - Saccoleva, sjöv. Se Sakoleva - Sacconi [sakkåni], Giuseppe, grefve - Saccorrihiza, bot. Se Laminariaceæ (där genom tryckfel står Sacchorrhiza) - Sacculus (lat., liten säck, påse), anat. Se Hörselorgan, sp. 286 (med fig. 3 b) - Saccus, lat., säck. -- S. lacrimalis, tårsäcken. Se Öga - Sacedon - Sacellan, Sacellani. Se Sacellum - Sacellum - Sacer - Sacer, Gottfried Wilhelm - Sacerdos, Marius Plotius - Sacerdotal - Sacerdotium - Sacer mons [må'ns], lat. Se Heliga berget - Sachalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
direktör för konservatoriet Ospedaletto i Venezia samt
lefde sedan i Mimenen och Stuttgart (1771), i London
(1772-82) och i Paris. Han firade stora triumfer med
sina melodiösa och klassiskt enkla operor, bl. a. de
i Stockholm uppförda La colonie ("Colonien", 1783)
och OEdipe à Colone ("OEdip i Athen", 1800). S. skref
äfven oratorier, kyrkliga verk och kammarmusik.
A. L.*
Sa’cco di Roma (it., "Roms stormning") kallas
Roms stormning och plundring 1527, efter nio
månaders belägring af Karl af Bourbon, i spetsen
för tygellösa tyska och spanska trupper. En stor
del af högrenässansens konstverk förstördes eller
bortfördes. Pest och hungersnöd kommo därtill. Rom
hade före belägringen haft 90,000 inv.; nu sjönk
antalet till knappt 30,000. J.C.
Saccoleva, sjöv. Se Sakoleva.
Sacconi [sakkåni], Giuseppe, grefve,
italiensk arkitekt, f. 1855, d. 1905, är framför
allt känd som upphofsman till det vidlyftiga
Vittorio Emmanuele-monumentet i Rom (se Rom,
sp. 676 och fig. å pl. XI) på kapitolinska höjdens
nordspets. Arbetena på platsens omgestaltning började
1885. Monumentet invigdes 1911. S. ledde åtskilliga
andra större arbeten. Han var verksam äfven som
politiker och var länge medlem af deputeradekammaren.
G-g N.
Saccorrhiza, bot. Se Laminariaceae (där genom tryckfel
står Sacchorrhiza).
Sacculus (lat., liten säck, påse), anat. Se
Hörselorgan, sp. 286 (med fig. 3 b).
Saccus, lat., säck. - S. lacrimalis, tårsäcken. Se
Öga.
Sacedon [sathedå’n], det antika Thermida, liten
stad i spanska prov. Guadalajara, 4 km. v. om
Tajo. Omkr. 2,300 inv. I närheten ligger den berömda
mineralbadorten La Isabela (varma svafvelbad), med
ett kungligt slott. (J.F.N.)
Sacellan, Sacellani. Se Sacellum.
Sacellum, lat., kapell (åt ett helgon egnadt
kapell). - Sacellan, kapellpredikant, kaplan.-
Sacellani, kapellförsamling, komministersyssla.
Sacer, lat., helig, åt gudarna helgad; äfven
förbannad, fågelfri.
Sacer, Gottfried Wilhelm, tysk psalmförfattare,
f. 1635, d. 1699 som hofadvokat och kammarkonsulent
i Wolfenbüttel, tillhörde den Gerhardtska
psalmistkretsens förnämsta diktare. Flertalet af
sina 65 psalmer (Durch trauern und plagen, 1714)
författade han redan under studentåren i Jena. I
1819 års svenska psalmbok är han företrädd af n:r 36
och 489. E. N. S-g.
Sacerdos, Marius Plotius, romersk grammatiker,
som lefde mot slutet af 200-talet. S. är ryktbar
som författare af Artes grammaticae (utg. af Keil,
"Grammatici latini", bd 6, 1874). J.C.
Sacerdotal (af lat. sace’rdos, präst), prästerlig. -
Sacerdotale. lat., kallades under medeltiden
stundom den liturgiska bok, som innehöll
formulär för den en vanlig präst tillkommande
sakramentsförvaltningen utom gudstjänsten äfvensom
för några andra handlingar, såsom jordfästning
m. m. Det sedermera fastslagna namnet blef
rituale. - Sacerdotalexamen. Se Prästexamen.
E. M. R.
Sacerdotium [-tsium], lat., prästämbete, prästadöme.
Sacer mons [må’ns], lat. Se Heliga berget.
Sachalin (af japanerna kalladt Karafuto, Krafto
l. Karafto, af kineserna Tarrakai), en till Ryssland
och Japan hörande ö i Ochotska hafvet, som skiljes
från Asiens fastland genom ett sund, som i sin
nordligaste del heter Sachalingolfen, sydligare
Amurgolfen, därefter Tatar- l. Nevelskijsundet
och som i sin smalaste del är blott 10 km. bredt,
i sin bredaste (sydligaste) del omkr. 300 km. Från
Yezo skiljes S. genom La Pérousesundet. Ön, som
sträcker sig från 45° 52’ till 54° 22’ n. br. samt
mellan 141° 49’ och 144° 45’ ö. lgd, är 957 km. lång
samt mellan 28 och 195 km. bred och har en areal af
75,978 kvkm. S. utgör en del af den nordjapanska
bergsbågen (jfr fysiska kartan till art. Asien),
och dess berg fortsätta på Yezo och Hondo ända
till Fossa magna (se Japan, sp. 1264). Ön består
af arkeiska och paleozoiska skiffrar af kritberg
samt af tertiära och kvartära lager; vulkaner
saknas alldeles. Den genomdrages af flera från
n. till s. gående, parallella kedjor, som åtskiljas
genom längddalar. Längst i n. utskjuter en halfö,
som uppfylles af två berg, ett östligt omkr. 400
m. och ett västligt omkr. 600 m. högt, båda af okänd
sammansättning. Till dem sluter sig en omkr. 600
m. hög, ojämn platå, Engys Pal, som upptar hela norra
delen af ön och som består af veckad tertiär sandsten
samt sydligast af krita. I s. begränsas denna taffel
af en tvärdal genomfluten af floderna Tym (mot n.) och
Poronai (mot s.). Söder om Tyms mynning uppfylles
östra delen af ön af Tymbergen ända ut på den halfö,
som slutar med Kap Terpjenje (den östligaste på
S.) och i ö. begränsar Terpjenjebukten. Den högsta
toppen är i dessa berg Tiara (591 m.). Utefter
västra kusten åter går, s. om ofvannämnda tvärdal,
öns hufvudkedja ända ned till dess sydligaste udde,
Kap Notoro. Denna kedja anses ha en medelhöjd af
900 m., men stiger i toppen Lopatinskij (47° 30’
n. br.) till 1,186 m. I sin norra del består kedjan af
hård sandsten från krit- eller tertiärperioderna, men
s. om 48° n. br. förhärska kristalliniska skiffrar. På
dess västra sida finnas stenkol, i de inre delarna
äfven granit, diorit och porfyr. Sydöstra delen
af S. utgöres af en bergfylld halfö, som afslutas
med udden Aniwa l. Siretoko och i ö. omsluter
Aniwabukten. Kusten har en längd af 2,800 km., men
saknar alldeles hamnar för större fartyg. Tyms breda
flodmynning och den s. därom belägna Nabilbukten äro
de enda goda ankarplatserna för mindre farkoster. -
Klimatet utmärkes genom kalla vintrar och svala
somrar. I Dui och Aleksandrovsk har juli resp. 16,7°
och 16,9° och jan. - 16,3° och - 19,8°, och årsmediet
är 0,5° och 9°. Under vintern rasa våldsamma stormar,
om sommaren förekommer ofta dimma. Regnmängden är
ungefär lika på båda kusterna, mer i de södra än i
de norra delarna, där den sjunker till 540 mm., af
hvilka hälften faller under aug.-nov. - Vegetationen
utgöres af en blandning af nordiska och mellanjapanska
former. 92 proc. af ytan upptagas af skog i tre olika
höjdzoner. Ofvan kusternas och dalarnas tundraområden
följer det nedersta skogsbältet, som i södra delen
består af ren löfskog (alm, hvitbjörk, lönn), men
längre mot n. är blandad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
