Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 273-274 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sachs. 1. Simon S -- 2. Josef Ernst S - Sachs, Hans - Sachs, Karl Ernst August - Sachs, Julius von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

firma och firman K. M. Lundberg bildade Nordiska
kompaniet. Detta affärsföretag fick storartad
utveckling och är efter inflyttningen 21
sept. 1915 i sitt nya 1913–15 efter F. Bobergs
ritningar uppförda palats i hörnet af Hamn-
och Regeringsgatorna i Stockholm Nordens största
varuhus (se d. o.). S. är led. af styrelsen i flera
bank-, trafik- och försäkringsbolag, i Stockholms
skiljenämnd för handel, sjöfart och industri (sedan
1904) och fullmäktig i Stockholms handelskammare
(sedan 1907) m. m. Han har varit led. af lärlings-
och patentlagstiftningskommittéerna och insattes
1914 i tull- och arbetslöshetskommissionerna samt
har verksamt biträdt vid utställningarna i Turin
(1902), Petersburg (1908), Stockholm (1909), Malmö
(1914) och San Francisco (1915), hvarjämte han
1914 tog initiativet till det stora officiella
konstindustrilotteriet och är ordf. i kommittén
för detsamma.

1. ^{H. E–g.}

Sachs, Hans, tysk skald, f. 5 nov. 1494 i Nürnberg,
där hans fader var skräddare, d. där 19 jan. 1576,
genomgick latinskolan i sin födelsestad, men blef
därefter satt i skomakarlära. Efter åtskilliga års

gesällvandring i södra och i nordvästra Tyskland
erhöll han 1517 mästerbref i Nürnberg och tillbragte
där återstoden af sitt lif. En minnesvård öfver honom
restes i Nürnberg 1874. Redan som skomakarlärling
fick S. undervisning i mästersångarnas konst,
och under sina vandringsår öfvade han sig flitigt
däri. Efter sin återkomst till fädernestaden slöt han
sig genast till mästersångarnas därvarande "sångskola"
och gaf densamma genom sin ovanliga poetiska begåfning
en vida högre lyftning än den, hvartill detta slags
sångskolor någonsin förut hade kunnat höja sig. Under
de sextio år af sin lefnad, som han egnade sig åt
skaldskap och skomakeri, utvecklade han åtminstone
i det förra en häpnadsväckande produktivitet. Man
har räknat ut, att han skref 114 större och mindre
dikter om året. Påverkad af reformationen, hvilken
han omfattade med känsla och öfvertygelse, slog han
sig på att skrifva sånger med kyrkoreformatoriskt
innehåll samt bidrog dymedelst ej litet därtill,
att reformationen vann insteg i de borgerliga
kretsarna. Märkligast bland hans skaldestycken af
detta slag är Die wittenbergisch nachtigall, hvarmed
han 1523 hälsade Luthers uppträdande; f. ö. behandlade
han de religiösa frågorna mest i dialogens form. Hans
största betydelse ligger dock icke i hans religiösa
författarskap, utan i hans världsliga diktning, som
blef allt rikare och djupare, ju äldre han blef. På
höjden af sin tids bildning, med grundlig beläsenhet
såväl i bibeln och allehanda teologiska arbeten
som ock i den på tyska öfversatta grekisk-romerska
litteraturen, i den italienska novell-litteraturen,
i den tyska sagolitteraturen, med rik erfarenhet ej
allenast från sitt

lif i Nürnberg, utan ock från sina vandringsår, kom
S. att stå högt öfver alla samtida tyska skalder,
såväl genom innehållets gedigenhet och formernas
mångfald som genom harmonien mellan innehåll och
form. Främst bland hans arbeten märkas på det episka
området hans poetiska berättelser och "schwänke"
(se Schwank), på det dramatiska hans fastlagsspel,
ehuru dessa sista ej äro annat än dialogiserade
berättelser, utan någon egentlig handling och i
saknad af tidsenlig karakteristik. S. var 1500-talets
skickligaste berättare. Ännu, efter århundraden,
verkar han genom sin naiva friskhet, sin kvicka
skalkaktighet, sin glada lefnadsvishet och den stora
säkerhet, hvarmed han skildrat Nürnbergslifvet,
som om den fria riksstaden Nürnberg utgjorde hela
världen. Glömd några årtionden efter sin död,
blef han först mot slutet af 1700-talet genom
Goethes lefvande intresse för honom framdragen ur
förgätenheten och åter uppskattad till sitt rätta
värde. Själf utgaf S. tre samlingar vers och prosa,
under den gemensamma titeln Sehr herrliche schöne
und wahrhaffte gedicht, geistlich und weltlich
o. s. v. (1558, 1560 och 1561). Dessa samlingar,
som efter hans död efterföljdes af två andra (1578
och 1579), upplefde rätt många upplagor. I senare
tid har man upptäckt en mängd outgifna, handskrifna
arbeten af S., i Zwickau, Dresden, Göttingen och
Wolfenbüttel. En fullständig tryckt upplaga af S:s
verk finns ännu icke trots de 25 band (1871–1902),
som litteraturföreningen i Stuttgart utgett genom
A. von Keller och Edm. Goetze. Melodierna till
hans mästersånger finnas i Münzers uppl. af Adam
Puschmans "Singebuch" (1907). Jfr Drescher, "Die
nürnberger meistersinger-protocolle" (1898). Den
bästa biografien öfver S. är Schweizers "Un poète
allemand au XVI:e siècle. Étude sur la vie et les
oeuvres de Hans S." (1889). S. har gett stoff till
Wagners musikdrama "Die meistersinger von Nürnberg"
(1868) och M. Greifs drama "Hans Sachs" (1894).

(^Kj–t.)

Sachs, Karl Ernst August, tysk lexikograf,
f. 1829 i Magdeburg, d. 1909, öfverlärare vid
realgymnasiet i Brandenburg a. H., är känd som
utarbetare af den synnerligen rikhaltiga,
pålitliga och praktiska franska ordboken
Encyklopedisches französisch-deutsches und deutsch-französisches wörterbuch (2 dlr, 1869–80;
af den kortare editionen, skolupplagan, 2 dlr,
1873–80, har en mängd uppl. utkommit).

Sachs, Julius von, tysk växtfysiolog, f. 2 okt. 1832
i Breslau, d. 29 maj 1897 i Würzburg, blef docent i
Prag 1857, professor i naturhistoria vid Poppelsdorfs
landtbruksakademi 1861, i växtfysiologi där 1863,
i botanik i Freiburg im Breisgau 1867 och i Würzburg
1868. S. var ej blott en af de mångsidigaste och
verksammaste växtfysiologerna i nyare tid, han var
också en nydanare inom denna vetenskap genom sina
rika uppslag och framför allt genom införandet
af experimentella metoder, för hvilka han själf
uppfann flera instrument, som ännu äro oumbärliga
hjälpmedel inom växtfysiologien (se Auxanometer och
Klinostat). Under S:s ledning var därför Würzburgs
fysiologiska institut det ryktbaraste på sin tid,
och dess publikationer "Arbeiten des botanischen
institutes in Würzburg"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>