- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
295-296

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sachsen-Weimar-Eisenach - Sachsen-Wittenberg. Se Sachsare, sp. 278 - Sachsia, bot. Se Saccharomycetes - Sachsiska brödrakriget 81446--51]. Se Fredrik 2, sp. 1306 - Sachsiska hertigdömena - Sachsiska kejsare - Sachsiska kretsarna i det forna tysk-romerska riket. Se Neder-Sachsen och Öfver-Sachsen - Sachsiska prinsrofvet. Se Altenburg - Sachsiska rätten. Se Sachsare - Sachsiska Schweiz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Viktig är äfven den optiska industrien, hvars
hufvudsäte är Jena (firman Zeiss). Handeln är
betydlig. Brännpunkter för densamma äro Weimar och
Eisenach. Järnvägarna hade i början af 1912 en längd
af 460 km. normalspåriga och 81 km. smalspåriga
banor. – Undervisningen står högt. Bland
bildningsanstalter må nämnas: universitetet i
Jena, konsthögskolan i Weimar, gymnasierna där, i
Eisenach och Jena, 2 realgymnasier, 5 realskolor,
2 sekundärskolor, 2 folkskolelärarseminarier
och 1 lärarinneseminarium, 1 skogsläroverk, 1
konstskola, 1 musikseminarium, 483 folkskolor, 18
fortsättningsskolor m. m., institut för döfstumma
och blinda. – S. är enligt författningen af 15
okt. 1850 en ärftlig konstitutionell monarki,
hvars regent, storhertigen, bär titeln kunglig
höghet. Representationen (landtag), som enligt
vallagen 10 april 1909 sammanträder hvart tredje
år, bildar en kammare och består af 38 medlemmar,
som väljas för 6 år och af hvilka 5 utses af
de större jordegarna, 5 af de högst beskattade,
4 af yrkesidkare, 1 af universitetet i Jena och
23 genom allmänna, direkta val. Röstberättigad är
den man, som fyllt 25 år, valbar den, som fyllt
30 år. Landet är indeladt i 3 kretsar (Weimar,
Eisenach och Neustadt). Bland dess 19 städer äro
Jena, Eisenach, Weimar och Apolda störst. Högsta
förvaltningen är uppdragen åt ett statsministerium,
deladt på 3 departement. Rättskipningen handhas
af en oberlandesgericht i Jena, hvilken äfven är
öfverdomstol för de tre sachsiska hertigdömena,
furstendömena Reuss och Schwarzburg-Rudolstadt
samt de tre preussiska kretsarna Schleusingen,
Schmalkalden och Ziegenrück. Under densamma
lyda öfriga domstolar i storhertigdömet: 19
amts- och 3 landgerichte, af hvilka en i Gera
(Reuss). Budgeten för finansperioden 1914–16 upptog
de årliga inkomsterna och utgifterna till 14,263,043
mark. Statsskulden belöpte sig 1914 till 1,672,620
mark. Krigshären bildar det femte thüringska
infanteriregementet n:o 94 och hör till 38:e
divisionen af 11:e armékåren. S., som 18 aug. 1866
inträdde i Nordtyska förbundet, har 1 röst i tyska
förbundsrådet och skickar 3 medlemmar till tyska
riksdagen. 1914–15 utgjorde dess matrikularbidrag
352,800 mark årligen. Nationalfärgerna äro svart,
guld och grönt. I statens vapen förekommer, inom
en större fyrdelad sköld, en mindre sköld med det
sachsiska stamvapnet: fem svarta bjälkar i gyllene
fält samt den gröna vinrutekransen. Hufvudstad är
Weimar.

(J. F. N.)

Historia. Weimar tillhörde
urspr. grefvarna af Orlamünde, af hvilka en sidogren
i slutet af 900-talet antog titeln grefvar af
Weimar. 1345 erkände grefven af Weimar landtgrefven
i Thüringen af huset Wettin som länsherre, och 1373
kom Weimar i dennes hand. Då de wettinska länderna
1485 delades, tillföll Weimar den ernestinska linjen
och blef dess hufvudort, när Wittenberg 1547 afträddes
åt albertinerna. 1572 delades de ernestinska
besittningarna mellan två linjer, af hvilka den äldre
(utslocknad 1638) regerade öfver Koburg-Gotha och
Eisenach m. m., den yngre bl. a. öfver Weimar och
Altenburg. Denna yngre linje splittrades i sin tur
(1603) mellan två grenar, den äldre i Altenburg
(utslocknad 1672), den yngre i Weimar. Hertig
Vilhelm af Weimar (f. 1598, d. 1662) och
hans yngre bröder Albrekt, Ernst och den i
Sveriges historia bekante Bernhard (se d. o.,
sp. 49–50) slöto sig under Trettioåriga kriget
tidigt till svenskarna. Då efter Bernhards död de
tre återstående bröderna 1640 sinsemellan delade
sina länder, kom Weimar på Vilhelms del. Eisenach,
som efter 1638 (se ofvan) tillfallit Albrekt, kom
efter dennes död 1644 likaledes till Vilhelm. Från
dennes äldste son, Johan Ernst, härstammar det nu
regerande storhertigliga huset; en yngre son till
Vilhelm stiftade i Eisenach en sidolinje, som 1741
utslocknade. Alla den weimarska linjens besittningar
voro därmed samlade hos dess hufvudman, som genom en
lag af 1725 förebyggt vidare delningar. Hertig Karl
August
(1758–1828; se Karl, sp. 1049–50), Goethes
och Schillers vän och beskyddare, gjorde för en tid
sitt land till Tysklands andliga medelpunkt. Han
ingick 1806 i Rhenförbundet. Wienkongressen
förstorade Sachsen-Weimar-Eisenachs område och
upphöjde det till storhertigdöme (1815). Först af
alla tyska furstar gaf Karl August sitt land en
konstitutionell författning (1816). Hans son Karl
Fredrik
(1828–53) regerade i samma reformvänliga anda
som fadern. Särskildt 1849–50 genomfördes åtskilliga
reformer i förvaltning och rättskipning. Karl
Alexander
(1853–1901; se Karl, sp. 1050), liksom
sin farfader en beskyddare af konst och vetenskap,
slöt sig under 1866 års kris till Preussen och
ingick s. å. som medlem i Nordtyska förbundet. Den
nu regerande storhertigen Vilhelm Ernst, Karl
Alexanders sonson och efterträdare, föddes 1876.

N. H–tz.

Sachsen-Wittenberg. Se Sachsare, sp. 278.

Sachsia, bot. Se Saccharomycetes.

Sachsiska brödrakriget (1446–51). Se Fredrik 2, sp. 1306.

Sachsiska hertigdömena, hertigdömena
Sachsen-Altenburg, S.-Koburg och Gotha
och S.-Meiningen. Liksom i storhertigdömet
Sachsen-Weimar-Eisenach regera i dem medlemmar af
den s. k. ernestinska linjen (om denna se Sachsen,
konungarike. Historia).

Sachsiska kejsare kallas de romersk-tyske kejsarna
Otto I, Otto II, Otto III och Henrik II, emedan
de tillhörde en ätt (ludolfingerna), som innehade
stamhertigdömet Sachsen (se Sachsare). De innehade
kejsarvärdigheten 962–1024.

Sachsiska kretsarna i det forna Tysk-romerska
riket. Se Neder-Sachsen och Öfver-Sachsen.

Sachsiska prinsrofvet. Se Altenburg.

Sachsiska rätten. Se Sachsare.

Sachsiska Schweiz (Sächsische Schweiz,
Sächsisch-böhmische Schweiz, Meissner hochland
l. Elbsandsteingebirge) kallas ett för sin
naturskönhet berömdt berglandskap på den
sachsisk-bömiska gränsen, utmed floden Elbe. Det
utgöres af en sandstensplatå med vildt romantiska
dalsänkningar och en mängd isolerade bergstoppar,
bland hvilka Schneeberg, Königstein och Lilienstein
äro mest bekanta samt längre ned, på Elbes högra
strand, Bastei (se fig.), en mängd af djupa klyftor
skilda klippor, den mest besökta punkten i S. Området
omfattar Elbedalen från Tetschen i Böhmen till Pirna
i Sachsen och har en längd af 41 km., hvaraf 28
inom Sachsen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free