- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
323-324

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saenger [sä'n-], Max - Saenedam [san-], Pieter Jansz - Sæpe stilum vertas - Sæpinum - Saf, bot. Se Bark, sp. 928 - Safakis. Se Sfaks - Safan - Safar (turk. Safer). Se Hedjra - Safar - Safarider, persisk dynasti (873--912). Se Persien, sp. 556 - Safarik [Ja'farJik], tysk transkription Schafarik 1. Pavel Josef S -- 2. Janko S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Saenger [sä’n-], Max, tysk gynekolog, f. 1853
i Bayreuth, d. 1903 i Prag, blef 1881 docent i
obstetrik och gynekologi i Leipzig samt 1899 professor
i nämnda ämnen i Prag. Han var en af sin tids mest
betydande representanter för nyss nämnda grenar af
medicinen och meddelade i ett mycket stort antal
afhandlingar resultaten af sin omfattande verksamhet.

R. T–dt.

Saenredam [san-], Pieter Jansz., holländsk
arkitekturmålare, f. 1597 i Assendelft, d. 1665 i
Haarlem, var elev af sin fader, den framstående
kopparstickaren Jan Pietersz. S. och af Frans
Pietersz. de Grebber. Han målade hufvudsakligen
kyrkointeriörer, i synnerhet från Haarlem, Utrecht,
Alkmaar och ’s Hertogenbosch, och öfverträffade
genom sina arbeten sina föregångares, ehuru han
å andra sidan aldrig nådde en Emanuel de Wittes
friare och mer koloristiska behandling. Hans
många teckningar ha, icke minst genom hans å
dem nedskrifna, utförliga anteckningar, stort
arkitekturhistoriskt värde. Talrikast förekomma
S:s arbeten i Amsterdams Rijksmuseum. I Stockholms
Nationalmuseum är han icke företrädd, men en
liten målning af hans hand, en Palatsinteriör
(dat. 1643), fanns i J. Bolinders samling i Stockholm.

O. G–g.

Sæpe stilum vertas, lat., "vänd ofta griffeln!",
d. v. s. fila sorgfälligt, hvad du skrifvit!, citat
från Horatius ("Satiræ", I, 10, 72).

Sæpinum, samnitisk stad s. om Campobasso, som
intogs af romarna 273 f. Kr. Den ursprungliga
staden, af hvilken kyklopiska murar återstå, låg
på berget ofvanför det romerska S. Tiberius omgaf
staden med murar i "opus reticulatum" (se Opus,
sp. 788), inom hvilka finnas ruiner af tempel, en
teater m. fl. byggnader. Märkvärdig är en inskrift
angående herdars rätt till fri passage. Namnet Sepino
bärs ännu af en i närheten liggande järnvägsstation.

J. C.

Saf, bot. Se Bark, sp. 928.

Safakis. Se Sfaks.

Safan, son till en viss Asalja, var statssekreterare
under Juda konung Josia och fick af en händelse
förmedla den nyss upptäckta lagboken (Deuteronomion)
till konungen (2 Kon. 22: 3 ff.). S:s sonson
Gedalja blef efter Jerusalems fall (586) ståthållare
öfver de kvarvarande judarna (2 Kon. 25: 22 ff.).

E. S–e.

Safar (turk. Safer). Se Hedjra.

Safar (Dafar, Dhafar, Zhafar). 1. Landskap i
sydöstra delen af Arabien, vid Indiska hafvet. Denna
landsträcka, som äfven kallas Tehamah, är mycket
fruktbar och tätt befolkad af beduinstammen Beni
Gharrah. En där belägen mindre stad med samma namn,
numera med omkr. 1,500 inv., var fordom betydande,
tills portugiserna förstörde den 1526. – 2. Fordom
stad i sydvästra Arabien, i himjarernas land. Den
var under åtskilliga århundraden, ännu på 500-talet,
de himjariske konungarnas hufvudstad, men hade redan
på 1100-talet råkat i förfall. 1810 upptäckte Seetzen
i den närbelägna byn Mankat himjariska inskrifter.

1 o. 2. (J. F. N.)

Safarider, persisk dynasti (873–912). Se Persien, sp. 556.

illustration placeholder

Šafářik [ʃa’farʃik], tysk transkription
Schafarik. 1. Pavel Josef S., slovakisk-tjechisk

litteratur- och språkforskare, f. 1795 i den
slovakiska byn Kobeliarova i ungerska komitatet
Gömör, d. 1861 i Prag, var son till en protestantisk
präst, som härstammade från Bömiska bröderna,
studerade vid gymnasiet i Kesmark, där han redan
begynte sin poetiska alstring (Tatranská Můza s lírou
Slovanskou
), och vid universitetet i Jena 1815–17,
där han öfversatte Aristofanes’ "Molnen" och Schillers
"Maria Stuart" på tjechiska och skref en kortfattad
historia om den slaviska litteraturen efter alla
munarter. Efter afslutade studier slog han sig ned
i Pressburg, där han i förening med Palacký utgaf
en uppseendeväckande skrift om den bömiska poesiens
första moderna utveckling, Počátky Českého básnictví
(1818), hvars tendens riktade sig mot den "gamla
skolan". 1819 blef han professor och rektor vid det
nyinrättade ortodoxa gymnasiet i Novi Sad (Neusatz),
som han dock måste lämna på grund af konflikter
med de serbiske munkarna och prästerna. 1823 utkom
i Pest hans samling slovakiska folkvisor, Písně
světské lidu slovanského v Uhřích
(2:a d. 1827),
och 1827 i Novi Sad hans för sin tid epokgörande
Geschichte der slavischen sprache und literatur
nach allen mundarten
. Han flyttade 1833 till Prag,
där han mer odeladt kunde egna sig åt vetenskaplig
verksamhet och fick anställning vid biblioteket. Redan
i "Wiener jahrbücher der literatur" 1829–31 hade
han publicerat de sydslaviska studierna Übersicht
der slovenischen kirchenbücher
och Übersicht der
vorzüglichsten schriftlichen denkmäler älterer zeiten
bei den südslaven
samt Serbische lesekörner. Den
förnämsta frukten af hans sydslaviska studier var
den bio- och bibliografiskt värdefulla Geschichte
der südslavischen literatur
(3 dlr, tr. 1864–65),
hvartill kommo studier om gammalslaviska tryckerier
och den bulgariska litteraturen (O storoslovanských
tiskárnách
, 1842, och Rozkvět slovenské literatury
v Bulharsku
, 1848). I den tjechiska tidskriften
"Musejnik" publicerade han 1833–36 flera afhandlingar
rörande slavernas ursprung och äldsta historia,
hvilka omarbetades i hans förnämsta verk, Slovanské
Starožitnosti
(1837, ty. "Slavische alterthümer",
1844), ett för sin tid märkligt arbete, som blef af
stor betydelse för slavistiken, ehuru det ej hann
bli afslutadt. Om slavernas etnografi skref han
Slovanský národopis (1842; 3:e uppl. 1849). Bland
hans öfriga studier märkas Die ältesten denkmäler
der böhmischen sprache
(1840) och de textkritiska och
lexikografiska undersökningarna Počátky staročeské
mluvnice
och Klasobraní na poli staročeské literatury
(1845–55). Han fick af Pogodin erbjudande af
en professur i Moskva och från Berlin en liknande
kallelse, men afböjde båda. På anmodan af preussiske
ministern Eichhorn skref han dock Gedanken über
die einrichtung des slavischen sprachstudiums auf
preussischen universitäten
(1841). Han deltog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:33:32 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free