Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saenger [sä'n-], Max - Saenedam [san-], Pieter Jansz - Sæpe stilum vertas - Sæpinum - Saf, bot. Se Bark, sp. 928 - Safakis. Se Sfaks - Safan - Safar (turk. Safer). Se Hedjra - Safar - Safarider, persisk dynasti (873--912). Se Persien, sp. 556 - Safarik [Ja'farJik], tysk transkription Schafarik 1. Pavel Josef S -- 2. Janko S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saenger [sä’n-], Max, tysk gynekolog, f. 1853
i Bayreuth, d. 1903 i Prag, blef 1881 docent i
obstetrik och gynekologi i Leipzig samt 1899 professor
i nämnda ämnen i Prag. Han var en af sin tids mest
betydande representanter för nyss nämnda grenar af
medicinen och meddelade i ett mycket stort antal
afhandlingar resultaten af sin omfattande verksamhet.
R. T–dt.
Saenredam [san-], Pieter Jansz., holländsk
arkitekturmålare, f. 1597 i Assendelft, d. 1665 i
Haarlem, var elev af sin fader, den framstående
kopparstickaren Jan Pietersz. S. och af Frans
Pietersz. de Grebber. Han målade hufvudsakligen
kyrkointeriörer, i synnerhet från Haarlem, Utrecht,
Alkmaar och ’s Hertogenbosch, och öfverträffade
genom sina arbeten sina föregångares, ehuru han
å andra sidan aldrig nådde en Emanuel de Wittes
friare och mer koloristiska behandling. Hans
många teckningar ha, icke minst genom hans å
dem nedskrifna, utförliga anteckningar, stort
arkitekturhistoriskt värde. Talrikast förekomma
S:s arbeten i Amsterdams Rijksmuseum. I Stockholms
Nationalmuseum är han icke företrädd, men en
liten målning af hans hand, en Palatsinteriör
(dat. 1643), fanns i J. Bolinders samling i Stockholm.
O. G–g.
Sæpe stilum vertas, lat., "vänd ofta griffeln!",
d. v. s. fila sorgfälligt, hvad du skrifvit!, citat
från Horatius ("Satiræ", I, 10, 72).
Sæpinum, samnitisk stad s. om Campobasso, som
intogs af romarna 273 f. Kr. Den ursprungliga
staden, af hvilken kyklopiska murar återstå, låg
på berget ofvanför det romerska S. Tiberius omgaf
staden med murar i "opus reticulatum" (se Opus,
sp. 788), inom hvilka finnas ruiner af tempel, en
teater m. fl. byggnader. Märkvärdig är en inskrift
angående herdars rätt till fri passage. Namnet Sepino
bärs ännu af en i närheten liggande järnvägsstation.
J. C.
Saf, bot. Se Bark, sp. 928.
Safakis. Se Sfaks.
Safan, son till en viss Asalja, var statssekreterare
under Juda konung Josia och fick af en händelse
förmedla den nyss upptäckta lagboken (Deuteronomion)
till konungen (2 Kon. 22: 3 ff.). S:s sonson
Gedalja blef efter Jerusalems fall (586) ståthållare
öfver de kvarvarande judarna (2 Kon. 25: 22 ff.).
E. S–e.
Safar (turk. Safer). Se Hedjra.
Safar (Dafar, Dhafar, Zhafar). 1. Landskap i
sydöstra delen af Arabien, vid Indiska hafvet. Denna
landsträcka, som äfven kallas Tehamah, är mycket
fruktbar och tätt befolkad af beduinstammen Beni
Gharrah. En där belägen mindre stad med samma namn,
numera med omkr. 1,500 inv., var fordom betydande,
tills portugiserna förstörde den 1526. – 2. Fordom
stad i sydvästra Arabien, i himjarernas land. Den
var under åtskilliga århundraden, ännu på 500-talet,
de himjariske konungarnas hufvudstad, men hade redan
på 1100-talet råkat i förfall. 1810 upptäckte Seetzen
i den närbelägna byn Mankat himjariska inskrifter.
1 o. 2. (J. F. N.)
Safarider, persisk dynasti (873–912). Se Persien, sp. 556.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
