- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
331-332

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagapenum - Sagar - Sagara - Sagasig - Sagasta, Práxedes Mateo - Sagatun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

331

Sågar-Sagatun

332

kall klorvätesyra af l,13 eg. v. Sagapenum
är nu längesedan bortlagdt i
medicinen. O. T. S. (C. G. S.) Sågar [sägäV|
1. Saugor. 1. Distrikt i nordvästligaste
Centralprovinserna i Indien, begränsadt i n. af
distriktet Lalitpur samt staterna Bijåwar, Panna
och Charkhari, i ö. af Panna och distriktet Damoh,
i s. af distriktet Narsinhpur och staten Bhopal
samt i v. af Bhopal. Areal 5,285 kvkm. 469,479
inv. (1901). Distriktet är en vidsträckt, af Sunar,
Beas, Dhupan och Bina vattnad slätt, här och där
afbruten af lägre kullar. Genom en traktat af
1818 blef största delen af S. brittiskt område och
upptogs 1861 som ett särskildt distrikt. -. 2. Stad
och hufvudort i nämnda distrikt, vid en gren af
Benares-Boneburg-järnvägen. 42,330 inv. (1901). Många
hindutempel, fort med stark garnison. - 3. ö i
Gangesdeltat vid mynningen af Hugli, hade förr 200,000
inv., hvilka omkommo genom en flodvåg 1688. Genom
en liknande katastrof omkommo 1864 5,625 inv. Efter
denna tid är S. glest befolkadt, men besö-kes årligen
i jan. af 100,000-200,000 pilgrimer. Nu skyddas
ön mot hafvet genom dammar. - 4. Missionsstation
i nämnda distrikt. Se Mission, sp. 675.
1-3. J. F. N.

Sagara, ind. myt., en sagokonung, från hvilken
konung Bhagiratha -, efter hvilken Ganges och en dess
biflod, Bhägirathl, fått namn -, sades i fjärde led
härstamma. Historien härom förekommer i "Mahäbhärata",
III, 100-109. K. F. J. Sagasig (Zagazig), stad i Nedre
Egypten, prov. Scharkije, i deltat, vid Muiskanalen
(Tani-tiska Nilarmen) och vid de där hvarandra
korsande järnvägarna från Kairo till nedre deltat
och från Ismailia till Nilens hufvudarm. 34,999
inv. (1907). Större delen af den i östra deltat
skördade bomullen går till S., där den renas,
sorteras och delvis spinnes för att därifrån utgå
i marknaden. S. har äfven stor spannmålshandel. Det
är en jämförelsevis ung, men snabbt uppblomstrande
handelsstad. I forntiden låg på nästan samma plats
staden Bubastis (se d. o.).

Saga’sta, Pråxedes M a t e o, spansk statsman,
f. 21 juli 1827 i Torrecilla en Cameros i
prov. Logrono, d. 5 jan. 1903 i Madrid, fick en vårdad
uppfostran. Efter att ha genomgått ingenjörskolan
i Madrid egnade han sig åt praktisk verksamhet som
ingenjör i Vallado-lid och Zamora. Entusiastisk vän
af 1848 års republikanska idéer, störtade han sig
med ifver in i politiken och lyckades redan 1854 af
prov. Zamora bli vald till medlem af cortes, där han
slöt sig till progressi-sterna. Af förbittring mot
drottning Isabellas despotiska styrelse deltog han
i upproret i juli 1856, efter hvars underkufvande
han nödgades fly till Frankrike. Inom kort fick
han likväl tillåtelse att återvända till Spanien,
där han blef professor vid ingenjörskolan i Madrid
och tillika redaktör

för den radikala tidningen "La Iberia", det
pro-gressistiska partiets organ. Då drottning
Isabellas regering blef alltmer despotisk och
klerikal, beträdde S. ännu en gång revolutionens
väg. Han var en af deltagarna i juniupproret 1866
och flydde efter dess undertryckande åter till
Frankrike. Denna gång räckte hans landsflykt mer
än två år. Först sedan septemberrevolutionen 1868
drifvit drottning Isabella i landsflykt, återvände
S. till Spanien. Ånyo vald till medlem af cortes,
spelade han en betydande roll under provisoriska
regeringens oroliga dagar. Han understödde kraftigt
marskalk Prims sträfvanden att välja prins Amadeo
af Savojen till konung. Under Amadeos frisinnade
och antiklerikala regering var S. febr. -maj 1872
konseljpresident. Sedan konung Amadeo afsagt sig
kronan och Spanien blifvit republik samt marskalk
Serrano dess president, kom S. åter till makten, blef
utrikesminister i jan. 1874, inrikesminister i maj
s. å. och konseljpresident i aug. s. å., men afgick
redan i dec., sedan en militärrevolution störtat
Serrano och uppsatt konung Alfons XII på Spaniens
tron. Medan regeringen blef reaktionär och afskaffade
allmänna rösträtten samt flera andra under de närmast
föregående åren antagna reformer, lyckades S. med
stor skicklighet rekonstruera ett liberal-dynastiskt
parti, hvars chef han sedan förblef under hela sin
återstående lifstid. När det konservativa kabinettet
Cånovas del Castillo störtades i febr. 1881,
blef S. för tredje gången konseljpresident. Han
afgick åter 1883 och blef då president för
deputeradekammaren. Efter Alfons XII:s död utnämndes
S. 26 nov. 1885 åter till konseljpresident. Han
kufvade flera militäruppror, höll karlisterna i
tygeln, utfärdade allmän amnesti och genomdref
trots kleri-kalernas och de konservatives motstånd
åtskilliga liberala reformer. Häftigt anfallen både
från den klerikal-konservativa högern och från den
revolutionära yttersta vänstern, måste han emellertid
afgå i juli 1890 och lämna plats för ett konservativt
kabinett med hans mångårige rival Cånovas del Castillo
i spetsen. I dec. 1892 störtades dennes ministär, och
S. blef ånyo konseljpresident, men måste afgå i mars
1895. Ånyo blef Cånovas del Castillo konseljpresident
och bibehöll makten till 8 aug. 1897,, då han
mördades af en italiensk anarkist. Under de
sorgligaste och svåraste omständigheter kallades den
sjuttioårige S. i okt. 1897 för sjätte gången till
konseljpresident. Ställningen var förtviflad. Både på
Cuba och Filippinerna rasade fruktansvärda uppror,
underblåsta af Förenta staterna, som slutligen i
april 1898 förklarade Spanien krig. Tack vare sin
oerhörda öfverlägsenhet segrade nordamerikanerna,
och i dec. s. å. undertecknades den förödmjukande
freden i Paris, hvarigenom Spanien förlorade Cuba,
Puerto Rico och Filippinerna. Men trots motgångarna
och nederlagen 1898 var S:s popularitet ännu så stor,
att han mars 1901-dec. 1902, för sjunde gången, var
konseljpresident. S. var en outtröttligt arbetsam,
fosterlandsälskande och reformvänlig statsman.
E. W. Sagatun, en i närheten af staden Hamar (Norge)
belägen gård, där landets första (l okt. 1864–hösten
1865 i Hamar arbetande) folkhögskola hölls från hösten
1865 till 1892, då dess verksamhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free