Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sahara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nord-Afrika länge höjdt öfver hafsytan, ty trias- och
juraaflagringar fattas fullständigt. Men under
krittiden egde en ny öfversvämning rum, och i det
haf, som därigenom uppstod, afsattes de lager, som
nu i form af sandsten täcka hela norra och östra
ökenområdet (inklusive Nubiska öknen). Under den
 |
| Fig. 2. Dyner i Sahara. |
äldre tertiärtiden blef en del af Nedre Egypten
öfversvämmad äfvensom Barka. Under den yngre
tertiärtiden förekom en liflig vulkanisk verksamhet,
såsom de många vulkaniska kägelbergen, särskildt
i det inre S., visa. I sammanhang därmed stodo de
många förkastningar i jordytan, hvilka kvarstå
som grafsänkor af olika form; här och där ha nu
äfven väldiga eruptivmassor framvält, och en het
källa vid Tarso (nära toppen Tousidde i Tibesti)
talar för detta områdes vulkaniska natur. Från
kvartärtiden härstamma S:s dynbildningar såväl som
Nilens alluvioner. Under diluvialtiden härskade en
lång period af intensiv nederbörd (pluvialtiden),
och därefter följde uttorkningen. Många och breda, nu
torra floddalar (wadi) bevisa pluvialtidens rikedom
på stora floder. I våra dagar är det särskildt de
stora temperaturdifferenserna jämte vinden, som tära
på S:s berggrund.
Klimat. S:s fattigdom på nederbörd beror på
vindförhållandena. Under sommaren hvilar ett
minimum öfver öknen, hvilket väl drager till sig
vindar från Atlantiska hafvet och Medelhafvet,
men då dessa alltså komma från svalare trakter och
uppvärmas, ju längre in i S. de komma, kunna de icke
afbörda sig något vatten annorstädes, än där de
af höga bergssträckor tvingas att stiga högt. På
vintern åter ligger ett maximum öfver landet,
från hvilket då luften strömmar bort åt alla håll,
hvadan någon nederbörd icke kan alstras. Absolut
utan nederbörd är dock endast det centrala S.,
bortsedt från bergländerna, om man än någon gång
iakttagit regn äfven i Libyska öknens ödsligaste
delar. Västra S. har vid kusten en årlig nederbörd
af öfver 200 mm., men den når ej långt in i landet,
i den algeriska delen af öknen ha
ända till 300 mm. per år fallit. Sannolikt är detta
ökenbälte (inklusive Arabien) jordens regnfattigaste
område. Trots luftens torrhet är dock S. rikt på
grundvatten. Under det sandlager, som nu betäcker
bottnen af de stora flodbäddarna från pluvialtiden,
finnes alltjämt vatten, om också icke i form
af flytande ström, och som dessa flodbäddar ofta
ha sitt ursprung från de bergländer, där regn
fortfarande faller, får grundvattnet därifrån
ytterligare tillflöde. Brunnarna befinna sig i dessa
torrlagda dalar; anläggningen af artesiska brunnar
i Algeriska området och tillvaron af öppna oaskällor
ådagalägga rikedomen på grundvatten. Någon ständigt
flytande flod har numera icke S., men väl kan en del
af de torra flodbäddarna fyllas, när nederbörden
är rikligare i deras källtrakter. S. ligger helt
inom den heta klimatzonen, som väl här framträder
mest extremt. Den högsta årstemperaturen träffas
omkring vändkretsen och är omkr. + 50°. Till följd
af att marken saknar växtlighet, upphettas den
oerhördt under dagens lopp – ända till 70° à 80°
–, men under natten utstrålar åter denna värme,
hvadan temperaturen då sjunker lika häftigt. Denna
starka temperaturdifferens mellan dag och natt är
för S. mycket viktigare än den f. ö. obetydliga
olikheten i temperatur mellan sommar och vinter. I
Timbuktu utgör denna differens i medeltal 16,2° (i
april 18,5°). I Wadi Affatakha (7° 40’ ö. lgd, 25° 30’
n. br.) iakttog Foureau i jan. 1899 en nattemperatur
af ända till -10,2°, medan dagtemperaturen var
+ 19°. Den största iakttagna skillnaden mellan dag och
natt i S. är 34°. Det är därför icke öfverraskande,
att vattensamlingar kunna isbeläggas under natten och
att de kalla nätterna äro en plåga för både européer
och infödingar. Det är äfven dessa tvära öfvergångar,
som sönderspränga S:s klippor. I sammanhang med den
höga temperaturen står den stora genomskinligheten
i luften äfvensom de i S. så vanliga hägringarna. –
Åskväder äro sällsynta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:00:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcd/0193.html
