- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
393-394

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saint-Junien - Saint-Just - Saint-Just [säJy'st eller säJy], förstad till Lyon (se d. o., sp. 73) - Saint-Just [säJy'st eller säJy], Antoine de - Saint Kilda - Saint-Lamberet [sälãbär], Jean FranÁois de - Saint-Laurent-de-la-Salanque

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

393

Saint Just-Saint-Laurent-de-la-Salanque

394

handsk- och pappersfabrikation. En kyrka från
1100-talet, med en märklig grafvård öfver den helige
Junianus. (J-
F. N-)

Saint Just in Penwith [sant djVst in pen-oi;th],
stad i engelska grefsk. Cornwall, 11 km. v. om
Penzance och omkr. l km. från Atlantiska
hafvet. 5,753 inv. (1911). Tenn- och koppar-grufvor.
-L F- N.

Saint-Just [säjy;st eller säjy], förstad till Lyon
(se d. o., sp. 73).

Saint-Just [säjy’st eller sajy], Antoine de,
fransk revolutionsman, f. 25 aug. 1767 i Ver-neuil
nära Nevers, fick, tidigt faderlös, genom sin
moders uppoffringar tillfälle att studera i en
klosterskola. Vid 19 års ålder bestal han modern och
rymde till Paris, men blef då, på moderns begäran
genomett lettre de cachet (se Lettres de cachet)
för nära ett år inspärrad i en vårdanstalt, där han
sysselsatte sig med att författa ett lättfärdigt poem
på 20 sånger: Organt. När så revolutionen bröt ut,
uppträdde han som politisk agitator i moderns hemort,
Blérancourt, och utgaf 1791 en skrift: Esprit de
la revolution et de la constitution de France. Hans
försök att bli elektor och kanske deputerad vid valen
till lagstiftande församlingen (1791) misslyckades
emellertid, emedan han ej uppnått laga ålder, men
vid valen till konventet 1792 fick han, 25-årig,
plats i detta. Där blef han en af skräckväldets
främsta tillskyn-dare och anslöt sig därvid på det
närmaste till Ro-bespierre, med hvilken han redan
1790 trädt i förbindelse. Lika doktrinär anhängare af
Rousseaus statsideal, lika hänsynslös i sträfvandet
efter dess förverkligande, lika maktlysten och
fåfäng som Ro-bespierre, var han mera behärskad och
handlingskraftig än denne. I anteckningar (Fragments
sur les institutions républicaines), som efter
hans död utgåfvos (1800 och därefter af Buchez,
se d. o.), nedlade han de politiska åsikter han nu
hyllade. De gingo ut på upprättandet af en diktatur
(af Robespierre och honom själf), hvarigenom Frankrike
skulle påtvingas ett demokratiskt samhällsskick
i enlighet med rousseauska idéer och spartanska
förebilder. Genomträngd af uppgiftens och sin egen
storhet, uppträdde S. med högtidlig anspråksfullhet,
som af Camille Desmoulins (se d. o.) framkallade
yttrandet, att han bar sitt hufvud så, som om det vore
ett sakrament. I konventet hade han först skaffat
sig en position, då han yrkade, att Ludvig XVI ej
skulle dömas, utan dödas utan vidare som en folkets
och mänsklighetens fiende. Han biträdde därefter med
hatfull ifver Robespierre vid störtandet ej blott
af girondisterna (se d. o.), utan ock af de förre
revolutionäre bundsförvanterna, nu medtäflare om
makten: hébertisterna (se H é b e r t, J. R.) och
dantonisterna (se D an t o n). Redan under striden
med girondisterna medlem af välfärdsutskottet, blef
han Robespierres förnämsta stöd

däri. Sin handlingskraft, men också sin hänsynslöshet
fick han tillfälle att visa, då han som konventets
och välfärdsutskottets kommissarie öfver-vakade de
franska arméerna i Elsass (hösten 1793) och i Belgien
(våren och sommaren 1794); segern där vid Fleurus
(26 juni) har från en del håll till-skrifvits hans
organisatoriska verksamhet. Efter hans återkomst
från den senare beskickningen utbröt den kris, som
medförde Robespierres fall. S. sökte modigt försvara
honom i konventet 27 juli (9 thermidor) 1794, men
nedtystades. Hans och andra handlingskraftiga
robespierristers afsikt att söka hjälp hos
den revolutionära pöbeln (jfr C o u t h o n)
paralyserades genom Robespierres obeslutsamhet,
och inbegripen i konventets aktförklaring mot denne,
afrättades S. följande dag (28 juli). Litt.: E. Hamel,
"Histoire de S." (1859), F. A. Aulard, "Les orateurs
de la législative et de la convention" II (1886),
G. Lenotre, "Bilder från revolutionen. Gamla byggnader
och gamla papper", I (sv. öfv. af A. Börtzell, 1909).
S. B.

Saint Kilda [sant k^lda], en liten skotsk ögrupp
i Atlantiska oceanen, omkr. 90 km. v. om ön
Lewis bland Hebriderna, består af en större
och flera mindre holmar och klippor, med en
sammanlagd areal af omkr. 14 kvkm., och räknas till
grefsk. Inverness. Hufvudön, S., som 1901 hade 77
inv., gaeler, är hög (372 m.) och bergig, med rik
gräsväxt, samt föder ett hundratal nötkreatur och ett
par tusen får samt producerar något spannmål, ehuru
ej tillräckligt för behofvet. Otaliga skaror sjöfågel
häcka på klipporna. (J- F. N.)

Saint Kitts [sent ki’ts], ö. Se C h r i s t o p h e
r, Saint.

Saint-Lambert [salabär], Jean Francois de, fransk
skald, f. 1716 i Nancy, d. 1S03 i Paris, militär samt
kammarherre vid förre polske konungen Stanislaus’
hof i Lunéville, väckte tidigt uppseende äfven genom
sina poesier. 1748 vann han Voltaires väninnas,
madame du Chåtelets, kärlek; hon dog följande året
i barnsäng. Sex år senare ingick han en förbindelse
med madame d’Houdetot, som J. J. Rousseau under tiden
svärmade för, och den varade till hans död. (M:me
d’Houdetot öfverlefde honom till 1813.) Sedan han
1756-57 deltagit i Sjuåriga kriget, egnade han sig
uteslutande åt skriftställen. Hans tidigaste dikter
hade varit religiösa, men sedan blef han en ifrig
upplysningsvän. Hans bästa poem äro kanske de, som
utkommo under titeln Recueil de poésies, men hans
berömmelse hvilar på den beskrifvande landskapsdikten
Les saisons (1766), en tämligen matt efterlikning
af Thomsons "Seasons". Den föranledde hans inval i
Franska akad. 1770. Hans skriftställarskap antog
en alltmera filosofisk riktning under inflytande
från encyklopedisterna, särskildt Holbach och
Helvétius, som han stod nära. Det var i denna
anda, som han författade sitt försök till en
handbok i naturlig moral: Catéchisme universel
1. Principes des mceurs chez toutes les nations
(1798). Hans Oeuvres philosophiques, hvari denna
katekes ingår, utkom 1790. Litt.: Sainte-Beuve,
"Lundis", XI, Damiron, "Mémoire sur S." (1854),
och Pierrot, "Étude sur S. poéte" (1874).
J-M.

Saint-Laurent-de-la-Salanque [sälårädelasalä^k], stad
i franska dep. Pyrénées-orientales, vid strömmen Agly,
nära Medelhafvet. 3,932 inv. (1901).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:33:32 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free