Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saint-Pol-sur-mer - Saint-Pol-sur-Ternoise - Saint-Pons-de-Thomières - Saint-PourÁain - Saint-Prestien - Saint-Priest [säprist eller säpri] 1. FranÁois Emmanuel Guignard de S 2. Alexis Guignard de S - Saint-Privat - Saint-Quentin - Saint-Rambert - Saint-Raphaël - Saint-Réal [särea'l], César Vichard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Saint-Pol-sur-mer-Saint-Réal
412
Saint-Pol-sur-mer [säpålsyrmär], kommun i franska
dep. Nord, l km. från Dunkerque, hvartill den i
själfva verket är en förstad. 9,551 inv. (1911;
i hela kommunen 10,258). Cikoriefabriker,
jute-spinneri. Sanatorium. Hafsbad.
Saint-Pol-sur-Ternoise [säpålsyrtärncoäs], stad i
franska dep. Pas-de-Calais (Artois), nära Ter-noise,
en biflod till Canche, samt vid järnvägslinjerna
Lille-Tréport och Ärras-Boulogne. 3,819 inv. (1911;
i hela kommunen 4,243). College, bibliotek, museum;
järnhaltiga mineralkällor, tobaksodling, tillverkning
af kläde, handel med jordbruksprodukter. S. blef
918 hufvudort i ett själfständigt grefskap
och kom först 1659 till franska kronan.
_ (J. F. N.)
Saint-Pons-de-Thomiéres [säpådotåmiär],
arron-dissemangshufvudstad i franska dep. Hérault
(Lan-guedoc). 2,182 inv. (1911; i hela kommunen
2,738). 1318-1790 biskopssäte; katedral (från
1100-talet). Järnmalms- och marmorbrytning.
J. F. N.
Saint-Pourcain [säporsä7], stad i franska
dep. Allier (Bourbonnais) vid floden Sioule. 3,367
inv. (1901). Yin- och olivodling. Staden uppstod på
500-talet omkring ett kloster, hvaraf nu endast kyrkan
är kvar. I denna finnes en berömd "Ecce homo" från
1400-talet S. utskeppar goda hvita viner samt kalk.
(J- F. N.)
Saint-Prestien [säprestia7], arkeol., en epok inom
den paleolitiska perioden (se d. o., sp. 1282).
Saint-Priest [säprist eller supri]. 1. F r a n-9 o is
Emmanuel Guignard de S., grefve, fransk statsman,
f. 12 mars 1735 i Grenoble, d. 26 febr. 1821,
deltog 1753-54 som mal-teserriddare i fejder mot
turkar och sjöröfvare. I fransk tjänst avancerade
han under Sjuåriga kriget till öfverste. Han var
fransk minister 1763-67 i Lissabon och 1767-85 i
Konstantinopel. Från denna senare tid härröra hans
intressanta Mémoires sur Vambassade de France en
Turquie et le commerce des fran$ais dans le Levant
(utg. af Schefer 1877). Efter en kort tids vistelse
som ambassadör i Holland (1787) blef han 1788 medlem
af konseljen. Nära lierad med Necker, blef han
samtidigt med denne afskedad och återkallad (1789)
och öfvertog s. å. inrikesministeriet. Ehuru vän
af ett konstitutionellt styrelsesätt, blef han illa
anskrifven hos revolutionens anhängare, som anklagade
honom för hänsynslös stränghet och ringaktning
för nationalförsamlingen. I dec. 1790 drog han sig
tillbaka och begaf sig till utlandet, sammanträffade
med Gustaf III i Aachen sommaren 1791 och invigdes
i dennes planer på ett förbund emellan Sverige och
Ryssland till Bourbonernas hjälp mot revolutionen.
I Petersburg sökte han förgäfves förmå Katarina
II att stödja den svenska
interventionspolitiken (aug. s. å.). Tidvis vistades
han också i Stockholm. Äfven på andra håll verkade
han för Bourbonernas sak. 1795-1808 var han
knuten vid "Ludvig XVIII:s" hof som dennes minister.
Vid restaurationen återvände han till Frankrike och
blef 1815 pär. Han drog sig därefter tillbaka till
ett gods i Dauphiné.
2. Alexis Guignard de S., grefve, den föregåendes
sonson, diplomat, skriftställare, f. 1805 i
Petersburg, d. 1851 i Moskva, gjorde sig vid unga år
bemärkt som reseskildrare och skön-
litterär författare samt var 1830-40 fransk minister
efter hvartannat vid de brasilianska, portugisiska och
danska hofven. 1849 invaldes han i Franska akad. Han
utgaf några historiska arbeten: Histoire de la
royauté (1842), Histoire de la chute des jésuites
au 18:me siécle (1844) och Histoire de la conquéte
de Naples par Charles d’Anjou (4 bd, 1847-48).
1-2. N. H-tz.
Saint-Privat [säpriva7], fullständigt S a i n t P r
i-vat la Montagne [-mäta7nj], by med 589 inv. (1905)
i tyska rikslandet Elsass-Lothringen, 15 km. n. v. om
Metz, var under slaget 18 aug. 1870 stödjepunkt
för högra flygeln af franska armén och skådeplats
för häftiga strider. Slaget uppkallas stundom
efter byn, men dock vanligen efter byn Gravelotte
(se vidare d. o.) eller efter både den och S.
C. O. N.
Saint-Quentin [säkätä7]. 1. Stad i franska dep. Aisne
(Picardie) vid floden Somme och S:t-Quentin-kanalen,
hvilken leder från Oise till Schelde. 55,571
inv. (1911). Bland byggnader märkas stadshuset
(1509) och en gotisk kyrka, en af de vackraste i
Frankrike. Staden, som har handelsdomstol, handels-
och jordbrukskammare, ett goss- och ett flicklyceum,
bibliotek och två museer, utgör medelpunkten i
ett stort manufakturdistrikt (särskildt bomulls-
och yllevaror), men har äfven mycken annan
industri. Handel med spannmål, lin, bomull,
garn etc. S. fanns redan på romarnas tid (romarnas
Augusta vero-manduorum), blef mot slutet af 700-talet
hufvudort i grefsk. Vermandois i Picardie och tillföll
1215 den franska kronan. Med sina starka fästningsverk
var det en mycket viktig gränsort. Historiskt märklig
är staden genom nederlag, som fransmännen där lidit:
i aug. 1557 under Montmorency mot spanjorerna
under Egmont, hvarefter staden intogs af hertigen
af Savojen, samt 19 jan. 1871 under Faidherbe
mot tyskarna under Goeben, hvilket sistnämnda
nederlag hade till följd hela den franska nordarméns
upplösning, och 30-31 aug. 1914 mot tyskarna under
generalöfversten v. Biilow. De gamla fästningsverken
äro nu förvandlade till promenader. - 2. Liten by
i franska dep. Loir-et-Cher, vid floden Loir. Där
föreföll 27 dec. 1870 en träffning mellan tyskar och
fransmän. _ l
o. 2. (J- F. N.)
Saint-Rambert [säräbär] 1. S.-en-Bugey
[-abyjä], stad i franska dep. Ain
(Franche-Comté), i en juradal. 3,626
inv. (1901). Siden- och papperstillverkning.
J- F. N.
Saint-Raphael [sä-], stad i franska dep. Var
(Provence), 3 km. s. ö. om Fréjus, hvars hamn
det är, vid en vik af Medelhafvet och vid
järnvägen Marseille-Mentone. 3,289 inv. (1911;
i hela kommunen 5,112). Hafsbad och vinterkurort.
(J- F. N.)
Saint-Réal [särea7!], César Vichard, abbé de,
fransk historisk författare, f. 1629, d. 1692,
skref historiska arbeten, som utgåfvos samlade
(i 6 bd) 1740. En senare upplaga (8 bd, 1757)
innehåller flera verk, som med orätt tillskrifvits
honom (andra upplagor 1745, 1783, 1804, 1819,
1826). S. sträfvade framför allt efter ett liffullt
och konkret framställningssätt, som skulle "försköna
historien", och offrade för detta syfte gärna den
historiska sanningen; hans arbeten kunna också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
