- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
413-414

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saint-Réal [särea'l], César Vichard - Saint-Rémy - Saint-René Taillandier [särenetajãdie], Se Taillandier - Saint-Riquier - Saint-Saëns [säsã's), Charles Camille - Saint-Sauveur - Saintsbury (sei'ntsberi], Georger Edward Bateman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

413

Saint-Remy-Saintsbury

414

närmast betecknas som historiska romaner. S. var på
sin tid mycket uppburen; särskildt stor framgång
hade hans Conjuration des espagnols contre la
république de Venise 1618 (1674). N. H-tz. Saint-Remy
[såremi], stad i franska dep. Bou-ches-du-Rhöne,
20 km. n. ö. om Arles. 3,659 inv. (1911; i hela
kommunen 6,174). Stenbrott. I närheten ligga
ruiner af den af västgöterna 480 förstörda romerska
staden Glanum Livii, bestående bl. a. af en stor
korintisk triumfbåge, en 18 m. hög mausolé (från
slutet af 200-talet), unik i Frankrike, en mängd
skulpturer och arkitekturfragment med inskrifter.
(J- F. N.) Saint-René Taillandier [säronetajädié]. Se
Tail-1 an di er.

Saint-Riquier [särikie], stad i franska dep. Somme
(Picardie), vid Nordbanan. 1,158 inv. (1906). S. har
en mycket vacker gotisk kyrka (från 1400-talet)
och ett seminarium i de byggnader, som tillhörde
ett berömdt, på 300-talet af den helige Richarius
grundlagdt kloster. J- F. N.

Saint-Saens [säsä^],
Charles Camille, fransk tonsättare, f. 9
okt. 1835 i Paris, spelade piano redan i sitt
tredje år och började komponera vid 6 års ålder,
uppträdde som pianistiskt "underbarn" 11 år gammal och
åtnjöt undervisning vid konservatoriet af Benoist
(orgel), Halévy och Reber samt (privat) Gounod i
komposition. S. blef organist i Paris vid kyrkan S:t
Merry 1852 och vid Madeleinekyrkan 1858 samt därjämte
lärare vid Niedermeyerska kyrkosång-institutet, men
har alltifrån 1877 fri från all anställning lefvat
uteslutande för komposition. Han har äfven företagit
konsertresor till olika länder, hvarvid han utfört
eller dirigerat sina egna tonverk (i Stockholm gaf han
på sensommaren 1897 två orkesterkonserter). Längre
tider har han vistats i afskildhet på Azorerna,
i Algeriet, Egypten o. s. v. Han är framstående
pianovirtuos och stor orgelspelare, men har framför
allt som tonsättare vunnit berömmelse och hållits
för den främste bland samtida franska. S. blef 1884
led. af Mus. akad. i Stockholm och 1893 hedersdoktor
i musik vid universitetet i Cambridge. En staty öfver
honom aftäcktes i hans närvaro 1907 i Béziers. -
S:s konst är ganska eklektisk och mera präglad af
intelligens än af känsloinnerlighet. Han har lärt
mycket af de store tyskarna, icke minst Handel,
Bach, Beethoven, Mendelssohn och Brahms, men är äfven
hemmastadd i den äldre franska skolans art och försmår
ingalunda de moderna landvinningarna af orkestrala
klangverkningar. Mästerligt behärskande satstekniken
och kontrapunktiken, ger han gärna sina alster ett
visst klassiskt snitt, individualiseradt af hans
franska formkänsla och spiritualitet. Af romantiken
har han hufvudsakligen upptagit färgrikedomen och
den etnografiska troheten. Sina ofta från vidt skilda
tider och folk hämtade ämnen gestaltar
han med oförneklig fantasi, vet att träffa lokalfärgen
och har sin fröjd åt det måleriska. Bemärkt gjorde sig
S. först 1867, då han bland 200 täflande vann priset
med orkesterverket Prométhée enchainé. Europeiskt
rykte vann han med sina eggande och glansfullt
instrumenterade symfoniska dikter Le rouet d’0mphale
(1871), Phaéton, den i sin handgripliga fantastik
och kusliga humor genialiska Danse macabre samt La
jeunesse d’Hercule, hvilka på visst sätt bilda en
mellanlänk mellan Liszt och R. Strauss. För orkester
skref han vidare 3 symfonier, bland hvilka t. ex. den
i A moll röjer god beethovensk anda, 2 sviter (den
ena Suite algérienne), Jota aragonese, Rhapsodie
bretonne, Marche héroique, Orient et occident,
Sur les bords du Nil, Hymne franco-espagnole,
kröningsmarsch för Edvard VII af England m m. Af
hans 5 pianokonserter har i synnerhet den i G moll
blifvit omtyckt; för violin och orkester tillkommo
3 konserter samt den allbekanta Introduction
et Rondo capriccioso, för cello 2 konserter,
vidare stycken för horn, flöjt eller klarinett
med orkester. Kammarmusiken har han gediget riktat
med sonater, pianokvintett, pianokvartett, trior,
septett m. m., pianostycken för fyra händer (äfven å 2
instrument), etyder och variationsverk; jämväl märkas
flera orgelkompositioner. På sångmusikens område har
han åstadkommit 2 mässor, Juloratorium, oratoriet Le
déluge ("Syndafloden", Stockholm 1891), som är mera
måleriskt än religiöst, oratoriet La Terre promise
(1913), kantaterna La lyre et la harpe ("Lyran och
harpan", Stockholm 1894),, Les noces de Prométhée
m. fl., kör- och solosånger med orkester, motetter,
18:e psalmen, 150:e psalmen (1908). Hans bemödanden
på operamusikens fält ha varit rätt ojämna i afseende
på framgången, mest till följd af vacklande stil;
ett starkt och glansfullt operaverk är emellertid
hans Samson et Dalila (1877; "Simson och Delila",
1903), om än drag af både Handel, Meyerbeer och
Gounod där röjas. Andra större operor af förtjänst
äro Henri VIII (1883) och Les barbares (1901), och en
hellenisk stämningston har han sökt ernå i skämtoperan
Phryné ("Fryne", 1894), Déjanire (1898; omarbetad
1911), Pary-satis (1902) m. fl. (inalles 14 operor),
hvarjämte han lämnat musik till Sofokles’ "Antigone"
(1893) och Racines "Andromaque" (1903). S. har
äfven idkat skriftställen, hvari ofta nog hans
stridslystna och nervöst öfverretade lynne framträdt,
bl. a. Matérialisme et musique (1882), Harmonie et
mé-lodie (1885; samlade uppsatser), Portraits et
souvenirs (1900); man har också ett band dikter af
honom (Rimes familiéres). Han redigerar den samlade
upplagan af Rameaus tonverk. Monografier öfver S. ha
skrifvits af Neitzel (1898) och E. Baumann ("L’oeuvre
dejDamille S.", 1905). E.F-t.

Saint-Sauveur [säsåvor], badort i franska
dep. Hautes-Pyrénées, vid Gave de Pau,
770 m. ö. h. Där finnas två svafvelkällor,
den ena (34° C.) högt skattad som botemedel
mot neuralgi och kronisk metritis, den andra
(21° C.) begagnad företrädesvis mot dyspepsi.
(J- F. N.)

Saintsbury [séYntsbori], George Edward Ba-teman,
engelsk litteraturhistoriker, f. 23 okt. 1845 i
Southampton, studerade i Oxford och var flera år
lärare i klassiska språk. 1875 debute-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:00:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcd/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free