- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
417-418

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saint-Simon [säsimå], 1. Louis de Rouvroy hertig de S 2. Claude Henri de Rouvroy grefve de S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ungdomen, då han läste Bassompierres memoarer,
hade han fått idén att i memoarform skildra,
hvad han sett och upplefvat: från 1690 har man en
beskrifning på dauphins begrafning, och 1694 under
tyska fälttåget började han på allvar utan att ge
någon förtroende af sitt skrifveri. Dock tyckes
han att börja med ha nedskrifvit endast spridda
anteckningar öfver märkligare tilldragelser. Men
1730 föll Dangeaus journal i hans händer, och
då vaknade intresset att utvidga och beriktiga
dennes torra och ointressanta framställning, och
följande dennes kronologiska uppställning, började
S. utförligt beskrifva. Från 1740 ända till sin död
var han sysselsatt med att redigera dessa memoarer,
som sträcka sig från 1691 till "regentens" död
(1723). Han skildrade också kardinal Fleurys regering,
men detta parti är förloradt. Dessa memoarer utgöra
en ovärderlig källa till Frankrikes historia under
denna tid. Visserligen har man med rätta påpekat fel i
detaljer och uppfattning, men dylikt är oundvikligt
i ett arbete af denna art. Mycket nedskrefs ju
först åratal efter händelsen, annat har S. ej varit
vittne till, utan berättat efter hörsägner. Någon
opartisk natur var han heller icke, tvärtom i lifvet
irritabel och hetsig och med pennan i handen styrd
af lifliga sympatier och antipatier och därför lätt
skjutande öfver målet. Ludvig XIV, m:me de Maintenon,
bastarderna och framför allt hertigen af Maine ha
fått erfara hans ovilja, liksom å andra sidan hans
svärfader, marskalken de Lorges, Vauban, Beauvilliers
m. fl. utgöra föremål för hans öfverströmmande
beundran. Men det lider intet tvifvel, att han var en
rättrådig natur, som älskade sanningen och dygden –
och därför är det knappast ett godt tecken att vara
föremål för hans vrede. Dessutom var S. utrustad
med en så sällsynt iakttagelseförmåga, att han
trots personlig motvilja, nästan omedvetet, skapade
sanna porträtt. Med lefvande åskådlighet återger han
personernas yttre och låter oss på samma gång ana
själen bakom. Han söker alltid framställa orsakerna
till personernas handlingar och deras följder. Hans
porträtt af Ludvig XIV, Condé, Luxembourg m. fl. äro
också berömda, liksom den behagfulla teckningen
af hertiginnan af Bourgogne. Och det är icke endast
personerna, som han målar på ett oöfverträffligt sätt,
utan alla dessa drag och motdrag om små eller stora
fördelar, alla dessa hemliga intriger, som tyckas
utgöra människolifvets summa, har han framställt och
utredt med ett mästerskap, som kan jämföras blott med
Balzacs. Egentligen är det endast hofvet han skildrar
– mången gång med detaljer och porträtt af personer,
som ej längre intressera –, men denna skildring växer
i själfva verket ut till en målning af hela det dåtida
Frankrike: Ludvigs egoism, ämbetsmännens falhet, de
stora krigens fördärflighet, finansernas förtviflade
tillstånd, böndernas oerhörda betryck. Ingenstädes får
man kanske en så tydlig föreställning om Frankrikes
förfall, ingenstädes anar man så katastrofens
närhet. S:s språk är visserligen ej otadligt; men
han är likväl en framstående skriftställare, som
verkar genom uttryckets öfverraskande träffsäkerhet
och nyhet. Ett ord af honom målar ofta helt personen
eller situationen. Allt som allt ega dessa memoarer
knappast något motstycke, och S. är en af de störste
människoskildrare, som någonsin funnits. Hans
skildringar bokstafligen myllra af lif. – Efter S:s
död lade regeringen beslag på hans papper (omkr. 280
folioband) och undangömde dem i utrikesministeriet,
men Ludvig XVIII återlämnade dem till familjen. Långt
förut hade åtskilligt af dem befordrats till
trycket. De första upplagorna voro ännu mycket
ofullständiga och förvanskade: L’observateur véridique
ou mémoires de M. le duc de Saint Simon sur le règne
de Louis XIV et sur les premières années du règne
suivant
(3 bd, 1788); Supplément (1789), båda utg. af
Soulavie; Oeuvres complètes de Louis de S. S. (13 bd,
1791), Mémoires du duc de S. S. (6 bd, 1818, utg. af
F. Laurent; ny uppl. af Hivert, 1826). Den första
autentiska och fullständiga uppl., fast efter ett
dåligt manuskript, var Mémoires complets du duc de
S. S. sur le siècle de Louis XIV et la régence par
M. le marquis de Saint Simon
(21 bd, 1829–30). Chéruel
utgaf den första kritiska uppl.: Mémoires du duc de
S. S.
(20 bd, 1856–58; ny uppl. i 22 bd 1873–86) och
A. de Boislisle en annan (19 bd, 1879–1906); A. de
Boislisle utgaf Fragments inédits de S. S. (1880)
och P. Faguère, Écrits inédits de S. S. (8 bd,
1881–92). – Litt.: Sainte-Beuve, "Causeries du lundi"
(bd III, XV) och "Nouveaux lundis" (X), A. Chéruel,
"S.-S. considéré comme historien de Louis XIV" (1865),
"Notice sur la vie et les mémoires de S. S." (1876)
och "S. S. et l’abbé Dubois", A. Baschet, "Le duc de
S. S., son cabinet et l’historique de ses manuscripts"
(1874), och G. Boissier, "S.-S." (1892). E. Pilastre
har utgett "Lexique sommaire de la langue de
S. S." (1905).

illustration placeholder

2. Claude Henri de Rouvroy, grefve de S., släkting
till den föregående, socialistisk föregångsman, f. 17
okt. 1760 i Paris, d. där 19 maj 1825, uppfostrades
en tid under ledning af d’Alembert, som uppmuntrade
hans böjelse för filosofiska spekulationer. Vid 17
års ålder vorden officer, följde han Bouillé till
Nord-Amerika och deltog som Lafayettes adjutant
med utmärkelse i frihetskriget, tills han 1782
tillfångatogs; han frigafs först efter fredsslutet
1783. S:s familj ansåg sig genom den grefliga ätten
af Vermandois härstamma från Karl den store; en
mäktig ankänsla utmärkte tidigt S., hvars ärelystna
planer på att bli en världsbehärskande filosof
befordrades af en yppig fantasi. Medan han ännu var
kvar i Amerika efter sin frigifning, föreslog han
mexikanska regeringen att medelst en kanal genomskära
Panamanäset. Hemkommen, utnämndes han till öfverste,
men lämnade snart nog krigstjänsten för att "arbeta
på civilisationens byggnad". Han sökte i Holland
åvägabringa en expedition mot de brittisk-ostindiska
kolonierna och arbetade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:00:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcd/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free