- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
427-428

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sak - Saka - Saka-æran - Sakai

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

427

Sak-Sakai

428

Sak, jur. 1. Dels det materiella rättsförhållande,
hvarom processas3 dels själfva processen. Se f. ö. M
å l 1. - 2. Se S a k r ä 11 1. 1. E. K.

Saka, Saker (sanskr. caka), ett i den iranska
samt den indiska historien omkr. Kr. f. starkt
framträdande folk (resp. grupper af folk), hvars
identifiering och historiska plats är synnerligen svår
att bestämma. Tidigast förekommer ett folknamn Saka
i de fornpersiska (Akemenid-)inskrifterna, brukadt
om hvad man plägar sammanfatta under namnet s k y t
e r (se d. o.). En del af dessa saker (skyter) var
säkert af ariskt ursprung och hade sina boplatser i
Central-Asien och omkring Jaxar-tes (Syr Darja). I
2:a årh. f. Kr. trängdes de af de af hunnerna
i rörelse bragte Yueh-tschi mot s. samt besatte
landet omkring Hilmend-floden, hvilket efter dem fick
namnet Säkastän, nu Seistan. - Möjligen voro äfven de
nämnde Yueh-tschi ("de små Y.") af sakisk härkomst. I
århundradena omkring och efter vår tidräknings början
bröto - därtill säkerligen föranledda af mongoliska
folks, hunners o. s. v., påträngande rörelser -
andra grupper af saker (indo-skyter, Yueh-tschi,
äfven förmodligen under namn af Kusha eller -
med mindre rätt - Kushana) från Pamir-trakterna
(och Öst-Turkestan) ned i norra och västra Indien
och grundlade där ett rike, som egde bestånd ett
eller annat århundrade. Svårt är emellertid att noga
bestämma tiden för de första infallen och dynastiernas
grundläggning (se S a k a - se r a n). Bland namn,
som på inskrifter och mynt förekomma som den första
saka- (Kusha-)dynastiens hufvudrepre-sentanter,
må nämnas Kanishka (Kaneshki), Väsishka, Huvishka
och Väsudeva, som fylla (i succession) 95 år. Bland
dem är i synnerhet Kanishka berömd som en mäktig
härskare samt främjare af buddismen. Han gäller
bland de nordlige buddisterna som deras förnämste
troshjälte, liksom Acoka bland de sydlige. Under
Kanishkas tid hölls det s. k. 4:e konsiliet (i
Jälandhara i Kashmir), hvarmed definitivt genomfördes
den redan genom det 3:e konsiliet (i Pätaliputra
245 f. Kr.) började splittringen i hvad man är van
att med något oegentliga namn beteckna som nordlig
och sydlig buddism. Vid Kanishkas hof lefde den
berömde diktaren AQvaghosha, hvars "Buddha-carita"
(Buddhas lif) är det äldsta till vår tid bevarade
konsteposet. - Om också saka bildade riken i norra
Indien, synas de dock under l:a halfva årtusendet
e. Kr. fortfarande ha behärskat framför allt Kashmir
och angränsande nordliga trakter. Bland de nya
språk, som upptäckts vid de storartade utgräfningar,
som under 1900-talets första årtionde företagits i
Öst-Turkestan, i Chotan-områdena af M. A. Stein, i
Turfan och angränsande orter af preussiska vet. akadis
expeditioner (hvartill komma Steins och Pelliots
häpnadsväckande litteraturfynd i Tun-huang 1909),
förekommer ett, som man efter hvartannat betecknat
med olika namn och senast med termen n o r d-a risk
a (jfr företrädesvis Leumann, "Zur nord-arischen
sprache und litteratur", 1912). Det torde nu vara
ställdt utom tvifvel (jfr le Coq i "Journal of the
Koyal asiatic society", 1909; Liiders, "Die Qakas und
die ’nordarische’ sprache", i "Sitzungsberichte der
königlich preussischen aka-demie der wissenschaften",
1912 o. a.), att detta

är ett iranskt språk och att det tillhört de i dessa
trakter under nämnda tid politiskt och kulturellt
härskande sakerna. Börande detta språk har en hel
litteratur nu uppstått; här må utom Leumanns och
Liiders’ nyss nämnda arbeten anföras bl. a. Staél von
Holstein, "Tocharisch und die sprache 2", "Tocharisch
und die sprache l" (i "Bulletin de 1’Académie
impériale des sciences de Saint-Pé-tersbourg"
190&-09), "Kosano und Yiieh-shih" (i "Sitzungsberichte
d. k. preuss. akad. d. wissenschaften",
1914); Hörnle, "The ’unknown langua-ges’ of
Eastern Turkestan" (i "Journal of the Royal
asiatic society", 1910 och 1911), Konow, "Vedic
’Dasyu’, Toxri ’Dahä’ " (i "Festschrift Vilhelm
Thomsen", 1912), "Zwei handschriften-blätter
in der alten arischen literatursprache aus
chinesisch Turkestan" (i "Sitzungsberichte
d. k. preuss. akad. d. wissenschaften", 1912)
samt en recension af Leumanns ofvan nämnda bok i
"Göt-tingische gelehrte anzeigen" (1912); Pelliot, "Un
fragment du Suvarna-prabhäsasutra en iranien oriental"
(i "Mémoires de la société de lingui-stique"
18; 1913); Reichelt, "Das ’Nordarische’"
(i "Indogermanisches jahrbuch" I, 1913). - Se
f. ö. rörande sakerna E. Meyer, "Geschichte des
altertums" (I, 3:e uppl. 1913); Franke, "Beiträge aus
chinesischen quellen zur kenntniss der tiirkvöl-ker
und skythen Zentralasiens" (i "Abhandlungen
d. k. preuss. akad. d. wissenschaften", 1904) samt de
ofvannämnda arbetena rörande språket; äldre litteratur
t. ex. hos L. v. Schröder, "Indiens literatur und
cultur" (1887). K. F. J.

Saka-aeran (Q ak a-ser an), en i Indien jämte
andra gängse tidräkning, som är benämnd efter de
i nordvästra Indien i början af vår tidräkning
härskande sakerna (se Saka). Osäkerhet råder om,
när seran bör anses börja. 1. År 78 antingen f. eller
e. Kr. har angetts som begynnelseår. Det vanligaste
antagandet går ut därpå, att Kanishkas kröningsår
78 e. Kr. skulle beteckna serans begynnelse. En
annan tradition låter Qälivähana till minne af
en sin seger öfver indoskyterna (Qaka) instifta
caka-seran. - 2. JErans början bör förläggas tidigast
till 130 e. Kr. - 3. ^Eran är identifierad med
Mälava-Yikrama-seran med begynnelseår 57 f. Kr. -
Bland viktigare nyare litteratur må nämnas v. Sallet,
"Die nachfolger Alexanders des grossen in Baktrien
und Indien" (i "Zeitschrift fur numismatik", bd 6-7);
Oiden-berg, "t)ber die datierung der älteren indischen
mtinz- und inschriftenireihen" (ibid., bd 8), "Zur f
råge nach der ära des Kanishka" (i "Nachrichten der
Göttingischen gesellschaft der wissenschaften", 1911),
M. Muller, "Indien in seiner weltgeschicht-lichen
bedeutung" (1885); v. Schröder, "Indiens literatur
und cultur" (1887); Liiders, "Zur in-schrift von
Ära" ("Epigraphische beiträge" i "Sitzungsberichte
d. k. preuss. akad. d. wissenschaften", 1912).
K. F. J.

Sakai. 1. Hufvudstad i japanska prov. Idzumi, på
sydvästra kusten af ön Hondo s. om Osaka. 61,103
inv. (1908). Tillverkning af tegel och andra lervaror,
gevär m. m. Silkesodling. S. var i äldre tid Japans
förnämsta handelsstad, men måste vika för Osaka
i början af 1600-talet. - 2. Hamnstad till Fukui
(se d. o.). - 3. Folk i det inre af halfön Malakka
(se d. o.). 1. J. F. JST.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:00:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcd/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free