Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salarium - Salas - Salas Barbadillo [-di'ljå], Alonso Jerónimo de - Sala silfvergrufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Salarium, lat. (af sal, salt), betecknade urspr.
den ration salt, som tilldelades den romerske
soldaten, och senare det saltförråd, som såväl
militära som civila ämbetsmän erhöllo på resor
och i provinserna. Sedermera, när dessa rationer
förvandlades i penningar, kom ordet att beteckna en
militärs eller ämbetsmans lön. Slutligen betydde det
i allmänhet aflöning, sold, arfvode och fortlefver
med denna bet. i formen salaire (fr.) l. salär. –
Salariera, löna, besolda. (J. C.)
Salas, kommun
i spanska prov. Oviedo (Asturien), bestående af
flera orter. 16,329 inv. (1897).
Salas Barbadillo
[-di’ljå], Alonso Jerö-nimo de, spansk författare,
f. omkr. 1580, d. 1635, åtnjöt stort anseende och
omnämndes med beröm i Cervantes’ "Yiaje del Parnaso"
och Löpe de Vegas "Laurel de Apolo". S. utöfvade
omfattande skriftställarverksamhet på både vers och
prosa, inom både drama och roman. Hans förnämsta
arbeten äro La patrona de Madrid resti-tuida (1609),
El sagaz Estacio, El romancero universal, La ingeniosa
Elena, hija de Celestina (1612), El cabdllero puntual
(1614), Correcciön de vicios en boca de todas verdades
(1615), Don Diego de Noche (1623), El estafeta del
dios Momo (1627), El curioso y sabio Alexandro, fiscal
y juez de vidas ajenas (1634) och Coronas del Parnaso
y platos de las Musas (1635). Verskomedien Galan,
tramposo y pobre och prosakomedierna El corte-sano
descortés (1621) och El necio bien apertonado
(s. å.) utmärkas särskildt för konstnärligt värde och
de karakteristiska sedeskildringarna Los cö-micos
amantes, El pescador venturoso och El majadero
obtenido äro fint utförda och genialiskt tänkta. Se
Kivadeneiras "Biblioteca de autores espanoles" (bd
33, 42, 45 och 52) samt "Ensayo de una biblioteca
espaiiola de libros raros y curiosos". S:s namn är
upptaget i Spanska akad:s "Catålogo de autoridades de
la lengua." Ad. H-n.
Sala silfvergrufva var förr af
stor nationalekonomisk betydelse och kallades en af
rikets "klenodier". Den ligger 2,5 km. s. v. om Sala
stad och tillhör stadens jurisdiktion. Malmen utgöres
af silfverhaltig blyglans, äfvensom, hufvudsakligen
i södra delen af grufvan, zinkblände, insprängd i
dolomit. Dolomiten bildar ett linsformigt parti med
sin längdriktning från n. till s. Den begränsas
i v. af granulit, i ö. af granit. Lagringen
inom dolomiten är ej särdeles tydlig, men dock
skönjbar; däremot är bergarten mycket förklyftad,
och en mängd skölar och släppor genomsätter den. Den
märkligaste skölen är den s. k. storskölen, som går i
fyndighetens längdriktning, genom grufvans midt. Denna
sköl är en breccialik bildning af kalkspat, klorit,
glimmer, blyglans m. m. Den växlar i tjocklek från
3 till 0,3 à 0,6 m. På båda sidor om denna sköl och
i närheten däraf träffades de bästa malmerna. På
ett ställe i grufvan öfvertväras fyndigheten af en
diabasgång. Blyglansen håller i medeltal 700 à 750
gr. silfver per 100 kg. bly. Det i grufvan brutna
berget skräddes till tre grader af rikedom, helstuff,
med cirka 45 à 50 proc. bly, halfstuff, med 20 à
25 proc. bly, och vask, med 3 à 3,5 proc. bly, alla
slagen med sin mot blyet svarande silfverhalt. Hel-
och halfstuffen smältes såsom sådana, men vaskmalmen
måste
anrikas, d. v. s. större delen af det ofyndiga
berget måste afskiljas genom krossning och mekanisk
separation. Den ur vaskmalmen erhållna sligen höll
20 à 25 proc. bly och gick upp på hyttan. På hyttan
erhölls verkbly, som sedan "afdrefs", då man fick
blicksilfver, hvilket finerades till finsilfver
genom omsmältning i degel. Finsilfret lämnades förr
till Kungl. Myntet, som intill senare hälften af
1879 därför lämnade mynt efter afdrag af myntarlön
och slagskatt, men efter 1879 betalade silfret efter
medelpriset af noteringen på silfver i London. Gediget
silfver träffas sällan i Sala grufva, men däremot
något silfveramalgam. Andra märkliga mineral, som
någon gång träffas, äro geokronit, boulangerit,
gedigen antimon, salit m. fl.
Grufvan är mycket vidsträckt. Fyra schakt utom andra
vägar och "anfarten" leda ned i grufvan. Schakten
äro Torgschaktet, Knektschaktet, Drottning Kristinas
och Karl XI:s schakt. Uppfordringen egde rum i
tre schakt; grufvans djupaste punkt är 319 m. under
dagen. Sammanlagda längden af orter och rum i grufvan
är mer än 20 km. De gamla schakten, i synnerhet
drottning Kristinas och Karl XI:s, äro mycket stora
och vackert öfverbyggda. De till grufvan hörande
vattenledningarna sträcka sig öfver 10 km. och gå
dels under jord, dels i kanaler.
Grufvan upptäcktes först i början af 1500-talet, såsom
framgår bl. a. af Sten Sture d. y:s 8 aug.
 |
| Stens botten i Sala silfvergrufva. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
