- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
463-464

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salève - Salf-eld - Salfi, Francesco - Salford - Salfva - Salfva - Salfvegrundlag - Salgar, hamn. Se Sabanilla - Salgir - Salgrami, flod. Se Gandad 1 - Salhus - Salian - Salias. 1. Jelizaveta Vasiljevna S -- 2. Jevgeij Andrejevit S - Salibabo - Salicaceæ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

463

Salf-eld-Salicaceae

464

ska dep. Haute-Savoie, med tre för sin härliga utsikt
besökta toppar, af hvilka Grand Piton är 1,380 m. hög.
(J. F. N.)

Salf-eld, skott samtidigt aflossade af en mängd gevär
eller kanoner. Se S älf v a, krigsv.

Salfi, Francesco, italiensk skriftställare,
f. 1759 i Kalabrien, d. 1832, beklädde under franska
väldet åtskilliga befattningar i Milano och Neapel,
bl. a. som universitetsprofessor, och lefde sedan 1814
i Paris. Hans förnämsta verk är en fortsättning af
Ginguenés Histoire littéraire de 1’Italie (11 -14 bd,
1814). Han utgaf dessutom Saggio storico-critico sulla
commedia italiana (1829), en kortfattad italiensk
litteraturhistoria, några sorgespel m. m.

Salford [så’lfəd], fabriksstad och grefskap (county
borough
) i nordvästra England (21 kvkm.), före 1888
del af grefsk. Lancaster, på tre sidor kringflutet af
floden Irwell, är numera med Manchester sammanbyggdt
till en stad, ehuru bägge städerna ha hvar sin
stadsstyrelse. 231,357 inv. (1911). S. eger
stora bomulls-, linne-, siden-och maskinfabriker
samt stora slakthus. Museum och bibliotek (med
omkr. 100,000 bd). Det är säte för en katolsk
biskop och har en i gotisk stil uppförd katedral.
(J. F. N.)

Salfva (ty. salbe, ett ord af germansk
rot), lat. unguentum, farm. med., benämnes en
medika-mentsform, som är af sedd för utvärtes bruk
och har halffast beskaffenhet, så att den icke
flyter omkring såsom ett liniment, men lätt kan
gnidas ut på huden. Salfvorna innehålla som grundlag
(formgifvande hufvudmassa, konstituens) vanligen något
af följande materialier: svinister (adeps suillus),
talg af nötkreatur eller får (sebum 1. sevum),
fårullsfett (adeps lance, hvaraf genom in-rörande af
vatten fås lanolin), eucerin (kolesterin-alkoholer
ur rått fårullsfett, s. k. cesypus, blandade med
vaselin), vaselin, fast och flytande paraffin, vax,
hvalraf (cetaceum), glycerin, mandel- eller olivolja,
näbbhvalolja (oleum chceno-ceti 1. öl. Physeteris),
komjölkkasein, vasogen (delvis oxiderade vaseliner)
m. m. Till sådana grundlag, ibland flera blandade
eller sammansmälta med hvarandra vid högst 100°
C. i lämpliga proportioner, fogas ofta allehanda
antiseptiska, adstringerande eller retande
beståndsdelar, såsom borsyra, blyoxid eller blysalter,
rå zinkoxid, garfsyra, tjära, beck, såpa, terpentin,
spansk fluga, flyktiga oljor m. m. Ibland tillfogas
äfven ämnen, som äro afsedda att efter ingnidning
uppsugas genom huden, såsom kvicksilfver. Äfven
kunna diverse andra läkemedel, som särskildt
användas vid hudsjukdomar, inmängas i lämpliga
salfvegrundlag. Slutligen användas salfvor utan
särskildt verksamma tillsatser för mekaniska ändamål,
såsom att skydda, underlätta massage m. m. Svenska
farmakopén innehåller recept på 17 olika, sammansatta
salfvor. C. G. S.

Salfva (af lat. sa’lve, var hälsad) 1. Salf-eld,
krigsv., kallas det eldgifningssätt, hvarvid skott
samtidigt (äfven som hedersbevisning) aflossas ur
flera gevär eller kanoner. Gevärssalfva har mycket
användts under föregående tider, emedan den ansågs
utöfva större moralisk verkan på fienden, bättre
bibehålla truppen i befälets hand och, så länge
rökande krut användes, medge bättre sikt-

ning. Med nutidens snabbskjutande och föga
rökgifvande gevär har salfvan fått maka åt sig för
skytteelden. Den användes endast undantagsvis och då
mot mål, som hastigt kunna undandraga sig beskjutning,
eller vid inskjutning af afståndet. Salfva,
afgifven af skyttelinje, kallas sky t te-sa l f v
a. Kanon-(haubits-)salfva användes vid inskjutning,
då verkan af ett enskildt skott icke kan iakttagas,
samt undantagsvis då stor kraftyttring erfordras
inom mycket kort tid. Jfr General-s älf v a.
C. O. N.

Salfvegrundlag, farm., den mjuka, halffasta,
smidiga massa af ena eller andra slaget, som utgör
hufvudbeståndsdelen af hvarje salfva.

Salgar, hamn. Se S a b a n i 11 a.

Salgir, den största floden på ryska halfön Krim, 181
km. lång, börjar vid toppen Tjatyr dag på Jailabergen,
rinner i en båge mot n. ö. och faller ut i Si vas j
viken ("ruttna sjön"), men uttorkar under sommaren,,
innan den når den. S:s dal är mycket fruktbar.
J- F. N.

Salgrami, flod. Se Gandak 1.

Salhus, fabriksplats vid kusten i Hammer härad,
strax n. om Bergen, Södra Bergenhus amt, Norge. 563
inv. (1910), hufvudsakligen arbetare vid platsens
stora textilfabriker. K. V. H.

Salian (Salyany), stad i guv. Baku af ryska
Transkaukasien, vid början af Kuras stora
delta. 12,121 inv. (1897), mest tatarer,
som idka fiske och framställa salt.
J- F. N.

Sällas. 1. Jelizaveta Vasiljevna S., grefvinna de
Turmenir, rysk författarinna, f. Suchovo-Kobylin,
pseudonymen Jevgenia Tur, f. 1815, d. 1892, begynte
sin litterära verksamhet 1849 i tidskr. "Sovremennik"
med novellen Osjibka (Misstaget), som efterföljdes
af den mycket omtyckta romanen Plemjanitsa
(Niécen). Hennes följande romaner - däribland Na
rubezje (På gränsen) - gjorde mindre lycka. I
likhet med Turgenev tecknade hon med förkärlek
handlingströga män och viljestarka kvinnor. Sedermera
egnade hon sig åt barn- och ungdomslitteraturen. -
2. Jevgenij An d re j e vi t j S., den föregåendes
son, grefve, rysk författare, f. 1840, d. 1908,
blef 1876 rysk medborgare (fadern var fransman)
och redaktör af "Peterburgskija Vjedo-mosti", utgaf
tidskr. "Poljarnaja Zvjezda" (Polstjärnan; 1881),
var en tid chef för k. teatrarna i Moskva och fick
anställning vid hofministeriets arkiv. Hans många
historiska romaner, hvilka begynte 1874 med den af
Tolstojs "Krig och fred" påverkade Pugatjevtsy och
företrädesvis behandla rysk historia, utmärkas för
stark kolorit och liflig framställning, men sakna
psykologiskt djup och historisk trohet. Hans samlade
verk utkommo 1894-1903 i 29 dlr. l o. 2. A-d J.

Salibabo [sälibä’båu], T a l a u t, ögrupp i Indiska
arkipelagen, ö. om Sangiöarna, till hvilka den
ock stundom räknas, har en areal af 925 kvkm.,
med omkr. 5^000 inv. öarna äro vulkaniska och
fruktbara. Befolkningen består af fredliga och
arbetsamma alfurer, dels kristna eller muhammedaner,
dels hedningar. (J-
F. N.)

Salicaceæ, Salicineæ, Salikacéer, Pilfamiljen,
bot., en växtfamilj, som bildar serien Salicales
bland archiklamydéerna. Dithörande växter äro buskar
och träd, till största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free