Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salicylsyra - Salicylsyradt antipyrin. Se Salipyrin - Salicylsyradt natron. Se Salicylsyra - Salicylsyrlighet. Se Salicylaldehyd - Salier - Salier l. Saliska franker. Se Franker 1 - Salieri, Antonio - Salifikation - Salighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
Salicylsyradt antipyrin-Salighet
468
svettning, som vid feber medföra starkt
temperaturfall, samt fläckvis uppträdande
"utslag" (ery-tem, ibland nässelutslag eller små
bläsor). Betydande doser (10-12 gr. på en gång)
medföra svår förgiftning med delirier, slöhet eller
dvala, försvårad andning, hjärtsvaghet, kväfningskramp
och någon gång död genom förlamning af andningscentra
i förlängda märgen. Som ersättningsmedel för
salicylsyran och dess natriumsalt ha många sammansatta
salicylpreparat kommit till användning, såsom salol,
acetylsalicylsyra (aspirin), salofen, salipyrin
m. fl. Konservering af matvaror med salicylsyra anses
hälsovådlig och är på sina håll i lag förbjuden. De
små kvantiteter, som sättas till sylt, saft o. d.,
torde dock ej medföra risk, då de mängder syra,
som man i dessa medel intar, i regel bli helt små.
C. G. S.
Salicylsyradt antipyrin. Se Salipyrin.
Salicylsyradt natron. Se Salicylsyra.
Salicylsyrlighet. Se Salicylaldehyd.
Sälier (lat. salii, af salire, dansa), två urgamla
romerska prästkollegier, hvartdera med 12 medlemmar,
ett med lokal (curia) på Palatinus (salii palatini),
som dyrkade Mars, ett på Kvirinalen (salii agonenses
1. collini), som tillbad Quirinus (se d. o.),
en form af Mars. De firade sina fester gemensamt,
hufvudsakligen i mars, då i gamla tider krigstågen
togo sin början. Alla medlemmarna af dessa kollegier
voro patricier och valdes af dem själfva bland unga
män, som hade båda föräldrarna i lifvet. En prcesul
ledde dansen och en vätes sångerna {axamenta},
urgamla, för de senare romarna ej utan förklaring
begripliga dikter på saturnisk vers. Båda kollegierna
förvarade i
Salier, bärande ancilia. (Antik geni, Florens.)
Etruskiska bokstäfver i inskriften.
Regia (se Kom, sp. 658) 12 sköldar (ancilia; se A n
c i l e), till hvilka modellen enligt sagan fallit
från himmelen på Numas tid. l mars började salierna
processioner, i broderad tunika, med bröstpansar
och spetsig hjälm, med den heliga skölden på vänstra
armen och en kort staf i högra handen, omgjordade med
svärd. Trumpetare gingo i spetsen, och själfva slogo
de med staf ven mot skölden. Yid vissa altaren och
tempel dansades krigsdans och axamenta sjöngos. Det
gick ej fort; endast en mindre del af färden, som
afslöts först
24 mars, tillryggalades hvarje dag; man stannade
på eftermiddagen vid en af saliernas "stationer"
(mansiones), där de heliga sköldarna nedlades öfver
natten och en måltid, hvars förträfflighet blifvit
till ordspråk, intogs. Äfven i vissa heliga fester
deltogo salierna under denna tid; i okt., då de
forna härfärderna slutat, voro högtidligheterna af
mindre omfattning och betydelse. Litt.: Mar-quardt,
"Kömische staatsverwaltung", III, "Car-minum
saliarium reliquiae", utg. af Maurenbrecher (1894),
och Helbig, "Sur les attributs des saliens" (1905).
J- C.
Salier 1. Saliska franke r. SeFrankerl.
Salieri, Antonio, italiensk tonsättare, f. 1750 i
Legnano, d. 1825 i Wien, studerade för Gass-mann,
följde 1766 denne till Wien och väckte där 1770
uppseende med operan Le donne lette-rate samt
gjorde sedan lycka med flera operor. Han blef
1774 dirigent vid italienska operan där och var
1788-90 hofkapellmä-stare, därefter dirigent
för hofsångarkapellet. Då han började fördunklas
af Gluck, förstod han att rätta sin stil efter
dennes till den grad, att han lyckades mystifiera
parisarna med Les Danaides (1784), som i början
gällde för att vara af både Gluck och honom. För
Paris skref han ytterligare Les Horaces (1786)
och Tårar e (1787), hvilka jämte Armida (1771)
och Se-miramide (1784) anses vara de bästa af hans
öfver 40 operor. S. var dessutom ofantligt produktiv
i fråga om kyrkliga verk, oratorier, kantater,
kanon och hvarjehanda instrumentalmusik. Genom
intriger förbittrade han Mozarts lif. S. blef 1799
led. af Mus. akad. i Stockholm. Han var lärare åt
Beethoven, Schubert och Liszt. S:s biografi skrefs
af J. v. Mosel (1827) och A. v. Hermann (1897).
A. L.*
Salifikatiön (af lat. sal, salt, och fa’cere, göra),
saltbildning.
Salighet, teol. Begreppet "salighet" möter inom
dogmatiken i två olika sammanhang: dels, under
anknytning till l Tim. 1: 11; 6: 15, i läran om
Guds väsen och egenskaper som uttryck för den Gud,
såsom den absolute, tillkommande fullkomliga,
af allt utom honom oberoende, hvarje brist eller
otillfredsställdhet uteslutande, inre harmonien;
dels och framför allt som beteckning för det
fulla förverkligandet af det af människan i hennes
religiösa sökande eftersträfvade målet. I denna
senare användning sammansmälter "salighet" ofta
i det religiösa språkbruket till ett begrepp med
det i bibeln vida oftare mötande "frälsning". Medan
emellertid tonvikten i detta ligger på den negativa
sidan: befrielsen från det onda, riktar "salighet",
efter sin egentliga innebörd, tanken på det positiva,
genom frälsningen upprättade tillståndet: den fulla
och allsidiga tillfredsställelsen af det religiösa
sökandet. Sin närmaste parallell har "salighet"
därför i "det eviga lifvet", men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
