Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salongen - Salongsflygel. Se Pianoforte, sp. 805 - Salongsgevär - Salongsliberal. Se Salong - Salongsmusik. Se Salong - Salongsmänniska. Se Salong - Salong-tyroleri. Se Defregger, F. von - Salongsvagn - Saloniki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
503
Salongsflygel-Saloniki
504
och såväl franska som utländska konstnärer satte
en ära i att där bli uppmärksammade och vinna
utmärkelser. Numera har salongen ej längre
det anseende och den betydelse den egtj och
förslag väcktes 1914 af ministern för de sköna
konsterna att anordna den endast hvart tredje
år. En "salon triennal" vid sidan af de årliga
utställningarna beslöts i början af 1880-talet,
men planen uppgafs efter ett första försök 1883.
G-g N.
Salongsflygel. Se Pianoforte, sp. 805.
Salongsgevär, lätt gevär, som är användbart
uteslutande för målskjutning på mycket kort af-stånd
och som på grund af sin ringa genomträng-ningsförmåga
ej kräfver omfattande skyddsanordningar.
G. af Wdt.
Salongsliberal. Se S a lon g.
Salongsmusik. Se Salong.
Salongsmänniska. Se S a lon g.
Salongs-tyroleri. Se D ef re g ger, F. von.
Salongsvagn, järnv., sådan personvagn (se d. o.),
i hvilken vissa eller alla kupéer äro ersatta af ett
mindre eller större rum ("salong") försedt med vanligt
möblemang af stolar, soffor och bord. Salongsvagnar
användas egentligen endast i mera förnämliga tåg,
som inspektionsvagnar för högre järnvägsbefäl eller
i vissa, särskildt af förmögnare turister mycket
besökta, för naturskönhet kända länder, och de
betinga alltid l:a klassens afgift för begagnandet.
H. L.
Saloniki (turk. Selanik, slav. Solun), hufvudstad i
grekiska nomos med samma namn, vid Salonikiviken
och på sluttningen af en 1,200 m. högt, brant berg
(Kissos). Från sjön erbjuder det en ståtlig anblick,
där det amfiteatraliskt utbreder sig; men i det inre
liknar det med sin smuts och sina trånga oregelbundna
gator turkiska städer; endast de nya stadsdelarna ha
breda gator, hvarjämte S. genom gas- och vattenledning
samt kanalisation börjat antaga ett mer europeiskt
utseende. Säte för en grekisk metropolit. Staden,
som har ett förfallet citadell (fig. 3), omges
af tornkrönta murar (jfr fig. 2), har 26 moskéer,
af hvilka de flesta förr varit kristna kyrkor, samt
åtskilliga grekisk- och romersk-katolska kyrkor och
kloster, 37 synagogor (1905), sjukhus, ett grekiskt
och ett bulgariskt gymnasium, högre flickskola,
seminarium för lärare och lärarinnor samt många
bad. Af nyare byggnader märkas Ottomanska bankens hus,
det stora jesuitkollegiet, tullhus, bangård m. fl. En
mängd minnesmärken från forntiden gör staden mycket
intressant. Där finnas en romersk triumfbåge (fig. 4;
en annan refs 1867, ofullständig inskrift i British
museum), rester af en hvit marmorportik, som anses
ha utgjort ingången till den gamla hippodromen,
samt en mängd fragment af romerska inskrifter och
bildhuggararbeten m. m. Hamnen, som ombyggts på
1900-talet, är rymlig och säker. Stadens import hade
1907 ett värde af 55,6 mill. mark, dess export steg
1906 till öfver 34,2 mill. Den senare består mest
af spannmål, tobak, opium, ris, bomull, råsilke, ull,
hudar och mineralier. Österrike-Ungern kommer främst
i importvärde, därefter England. S. har en ottomansk
bank, tullhus samt järnvägsförbindelse med Serbien
(och Österrike), Konstantinopel och Monastir; 1913
beräknades invånarnas antal till 160,000, af hvilka
hälften judar.
De i S. bosatte judarna härstamma från de af Ferdinand
och Isabella fördrifne spanske judarna och tala en
korrumperad spanska. Bland industriella anläggningar
märkas bomullsspinnerier, strumpväfverier, 7
ångkvarnar, tvålfabriker, färgeri samt fabriker
för metallvaror och mattor. Stadens omgifningar,
särskildt åt östra sidan, äro utomordentligt
natursköna. S. är det gamla Thessalonika
(se d. o.). Det tillhörde venezianerna, då Murad II 1
maj 1430 intog den, sedan turkarna tre gånger förut
(1386, 1394, 1413) intagit den. Under Balkankriget
1912 intogo turkarna under Hassan Tachsin pascha
en befäst försvarsställning på höjderna n. om S.,
men då grekerna 8 nov. under kronprinsens befäl
ryckte fram till anfall på dessa, aflämnade turkarna
sina vapen och uppgåfvo S., som genast besattes
af grekerna och i fredsslutet 1913 afträddes till
dem. I S. mördades konung Georg I af Grekland 18
mars 1913. Under världskriget 1915 har S. kommit att
spela en viktig roll. De allierade beslöto nämligen
omsider, för att bringa hjälp åt det betryckta Serbien
i dess ojämna strid mot tyska, österrikisk-ungerska
och bulgariska trupper, att gå i land vid S. och
sedan marschera vidare genom grekiskt område in i
Serbien längs Vardarfloden och med hjälp af järnvägen
S.–Mitrovitza. Att ett uppenbart brott härigenom
skulle begås mot Greklands neutralitet, hindrade
dem ej. De skulle ju hjälpa detta lands förbundne,
Serbien, och ämnade f. ö. landstiga på det åt serberna
upplåtna hamnområdet. Brigadgeneral Hamilton ankom 30
sept. till S. i rekognosceringssyfte, 3 okt. började
sedan utskeppningen af allierade trupper och
fortsattes sedan 6 okt., men afstannade därpå i följd
af Greklands protest. 13 okt. återupptogs emellertid
utskeppningen, och nu landsteg äfven den till
öfverbefälhafvare utsedde general Sarrail. Följande
dag stodo 20,000 man franska och engelska trupper
på Greklands jord. Grekiska garnisonen i S. uppgick
emellertid till 35,000 man, men den gjorde intet
för att hindra landsättningen, som sålunda fick
ostörd fortgå, hvarjämte trupper äfven började
uppsändas mot serbiska gränsen. 19 okt. torde
öfver 20,000 fransmän och omkr. 10,000 engelsmän ha
utskeppats; men bulgarerna hade nu genom besättandet
af Vranja 18 och Köprili (Veles) 20 okt. afskurit
serbernas förbindelser med S. Landsättningen af
trupper fortfor dock, läger upprättades utanför S.,
och allt större styrkor uppsändes mot gränsen, som
snart öfverskreds af 20,000 fransmän för bevakande af
järnvägen från Gjevgeli norrut. 7 nov. rekognoscerade
tyska flygare S. för första gången. I slutet af
nov. voro 130,000 man, mest fransmän, landsatta. De
norrut afgångna trupperna hade först satt sig
fast i linjen Sonitsjka–Glava–Gradsko–Krivolak,
men måste snart draga sig tillbaka till linjen
Krivolak–Vardar–Tscherna (Crna), medan bulgarerna
besatte linjen Krivolak–Negotin–Kavadar. Längs
fronterna började 7 dec. häftiga strider, särskildt
vid Tscherna, där fransmännen, och n. om Doiran,
där engelsmännen stodo. Tillsammans utgjorde dessa
nu omkr. 100,000 man. 10 dec. besatte bulgarerna
Valandovo, och natten till 11 måste de allierade gå
tillbaka till linjen Smokvitza–Doiran, och Grekland
måste nu öfverlämna området Doiran–S. till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
