Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saltolluokta - Salto mortale - Saltonsjön - Salto oriental - Saltpanneplåt - Saltpannor - Saltpapper - Saltpeter - Saltprofvare. Se Gradervåg - Salt range - Salträd, bot. Se Himalaya, sp. 706, och Shorea - Saltsjuderi - Saltsjöbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anlagt en turiststation, strax utanför östra gränsen
af Stora sjöfallets nationalpark. Stationen består
af två stugor, den större innehållande tre rum med
liggplatser för 16 pers. samt kök, den mindre har sex
liggplatser. Belägen 12 km. från Stora sjöfallet,
är stationen utgångspunkt för besök vid fallet,
dit föreningens motorbåt går vissa dagar i veckan,
och vägen dit från Luleluspe station på järnvägen
Gällivare-Porjus tar endast 7-8 timmar. _
Wbg.
Salto mortale, it. (lat. saltus mortalis, dödligt
språng), farligt konstsprång (af lindansare,
konstberidare o. s. v.); vågstycke. I sv. nyttjas
salto-mortale (l. vanligare saltomortal) ofta i
bemärkelsen kullerbytta, äfven bildlikt.
Saltonsjön, en i våra dagar bildad
sjö i sydligaste delen af nordamerikanska
staten Kalifornien. Urspr, utgjorde detta område
nordligaste delen af Kaliforniska viken, men genom
Colorado-flodens aflagringar skildes det från den
öfriga viken och blef först en afloppslös insjö,
hvilken, då den saknade tillflöden, småningom
alldeles uttorkade, kvarlämnande en depression
på 91 m. djup under hafsytan och hvars botten
täcktes af väldiga saltlager. Amerikanska ingenjörer
gräfde emellertid för bevattningsändamål en kanal,
Imperial Valley-kanalen, från Colorado genom den af
floden själf bildade dalen till denna depression. Nu
inträffade, att flodens vatten skar sig allt djupare
ned i denna kanalfåra och lämnade fullständigt
sin gamla bädd. Sedan våren 1906 flöt icke en
droppe ut i Kaliforniska viken, men depressionen
fylldes hastigt. I jan. 1906 omfattade den 650,
i okt. s. å. redan 1,224 kvkm., och medeldjupet
steg från 6 till 15,5 m. Sjön var sålunda redan då
mer än dubbelt så stor som Genévesjön. Det lyckades
väl ingenjörerna att i nov. spärra den kanal, genom
hvilken Colorado bröt sig fram till depressionen,
men redan i dec. bräckte floden fördämningarna. Den
blomstrande Imperial Valleydalen med landtgårdar
och järnvägar blef genom katastrofen alldeles
öfversvämmad. Efter stora ansträngningar lyckades
man i febr. 1907 åter bringa Colorado i dess gamla
bädd med utlopp i Kaliforniska viken. Sjöns ytvidd
hade, innan detta arbete genomförts, vuxit till öfver
3,800 kvkm.; men därefter började ytan sjunka. Då
emellertid sjön har vissa tillflöden genom mindre
bäckar, beräknade man 1907, att sjunkningen skulle
utgöra endast 125 cm. per år, hvadan en rundlig tid
kommer att åtgå, innan området åter blir torrlagdt.
J. F. N.
Salto oriental [sa’ltå åriənta’l], stad i republiken Uruguay, hufvudstad i
dep. Salto (12,603 kvkm., 66,493 inv. 1913)
vid floden Uruguay. 19,788 inv. (1914). S. står
i järnvägsförbindelse med Rio Grande do Sul i
Brasilien och med Montevideo, är ångbåtsstation
samt har skeppsvarf och järngjuteri. Export
af agat- och andra halfädelstenar.
J. F. N.
Saltpanneplåt, metall., kallades
en stångjärnsdimension, som förr framställdes
vid vissa svenska järnbruk och var afsedd för
tillverkning af stora pannor för fabriksmässig
afdunstning af saltlösningar. Sådan plåt exporterades
mest till saltsjuderierna i Holland. Att under
stångjärnshammare smida saltpanneplåtarna, hvilka
voro 1 2/3 à 2 m. långa, till 350 mm. breda och endast omkr. 6
mm. tjocka, var en ganska svår uppgift för smederna,
ty det breda och tunna järnet kunde lätt slås omkull
och skada smeden, då det ställdes på kant under den
tunga hammaren. Till förekommande af vikning vid
kantsmidningen hölls järnet vanligen något tjockare
på midten. Numera framställes all plåt för dylika
ändamål i valsverk. C. A. D.*
Saltpannor (eng. pans) kallas i Syd-Afrika
flacka bäcken, i hvilka det af dunstande
vattnet kvarlämnat en saltskorpa.
J. F. N.
Saltpapper, fot., kopieringspapper, som man
framställer genom att först preparera papper
med stärkelseklister (vanligen af arrow-root)
försatt med koksalt och sedan, efter torkning,
låta det flyta på en silfvernitratlösning. Därvid
bildas ljuskänsligt klorsilfver i papperet.
J. Htzg.
Saltpeter, oriktig form för salpeter (se d. o.).
Saltprofvare. Se Gradervåg.
Salt range [så’lt rei’ndʃ], bergssystem i Ostindien,
nordvästra Punjab, gående från ö. till v. mellan Indus
och Jhelam. Dess högsta topp är Sakeswar (1,530 m.),
40 km. från Indus. J. F. N.
Salt river, namn på flera floder i
Nord-Amerika. Den viktigaste finnes i Arizona. Den
upprinner på White mountains, ett parti af Rocky
mountains, har sydvästligt lopp, är vattenrik och
begagnas i stor omfattning till bevattningsändamål,
hvarför dess dal är Arizonas fruktbaraste del. I
sitt nedre lopp kallas den äfven Rio Salado.
Nedanför Arizonas hufvudstad Phoenix utfaller den
i Rio Gila. J. F. N.
Salträd, bot. Se Himalaya, sp. 706, och Shorea.
Saltsjuderi. gammal benämning på verk, där koksalt
bereddes på så sätt, att man i öppna pannor kokade
och indunstade hafsvatten eller salthaltigt
källvatten, eller renade och raffinerade genom
upprepad upplösning, kokning och omkristallisation
från andra länder importeradt råsalt. I Rinmans
"Bergverkslexikon" omtalas såsom på 1700-talet
berömda saltsjuderier verk i Holland, Tyskland,
England, Skottland, Irland och Norge. I Sverige
förekommo enligt samma källa försök att medelst
"saltsjudning" utvinna salt ur hafsvatten, men på
grund af den jämförelsevis ringa salthalten i vattnet
kring landets kuster blefvo de utan ekonomisk framgång
och ledde endast till några enstaka anläggningar för
husbehof. G. H-r.
Saltsjöbad betecknar icke blott bad i salt sjövatten
(se Hafsbad), utan äfven en hafskurbehandling
i allmänhet, strandkur, hvilken gestaltar sig
väsentligt olika alltefter karaktären af den strand,
vid hvilken baden tagas. De öppna, flacka och
långgrunda hafsstränderna med regelbundet tidvatten
betinga andra badformer, annat badlif än t. ex. vid de
svenska saltsjöbaden, ofta belägna vid djupare vikar
eller i en klippfull skärgård med djupt vatten och
i saknad af ebb och flod. Vid de stora nordsjöbaden
behärskar hafvet allt; stranden, där man lefver, är
icke annat än en tillfälligt blottad hafsbotten. För
sitt bad inväntar man den stigande floden och låter
den tunga, salta, sandblandade hafsvågen rulla öfver
sig i afmätta repriser. Några fasta badinrättningar
för detta slags bad finnas icke - man afkläder sig
i små flyttbara badhytter på hjul och bevakas af
kraftiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
