Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salvador
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i östra S.; denna linje har nyligen dragits fram
till Rio Lempa. Slutligen har hufvudstaden förenats
med Santa Tecla. 1914 utgjorde hela järnvägsnätet
425 km. Alla järnvägarna äro smalspåriga. Dessutom
finnas öfver 3,200 km. goda landsvägar. 1913 funnos
117 postanstalter, 203 telegrafstationer och 176
telefonstationer. Telegraflinjerna hade 1914 en
trådlängd af 3,877 km. och telefonlinjerna af 3,486
km. En station för trådlös telegraf håller på att
uppsättas vid Las Lomas de Candelaria. – I S. finnas
4 sedelutgifvande banker, af hvilka den viktigaste är
Banco Salvadoreño, grundad 1885 med ett aktiekapital
af 3,126,000 silfverpesos. Myntenheten är dollarn
(l. peso l. sucre) à 100 centavos, nominellt värde 4
eng. shillings, men de vanligaste kringlöpande mynten
äro mestadels utländska silfvermynt och undervärdigt
pappersmynt. Smärre myntslag äro silfverreales (à
12 1/2 centavos), 1/2 realstycken (6 1/4 centavos) och
quartillos (1/4 real l. 3 1/8 centavos). – 1886 antogs
metersystemet för mått och vikt, men de gamla spanska
måtten och vikterna äro i allmänt bruk.
S. hade 1,225,835 inv. (58 på 1 kvkm.) år
1914. Antalet utlänningar steg till
omkr. 250,000. Indianer och med dem blandade raser
(mestiser) utgöra större delen af folkstocken, de
rene indianerna voro 1914 234,648, tillhörande flera
olika stammar, af hvilka den märkligaste är pipiles,
som bo i hela västra S. s. om Rio Lemba och i äldre
tider där skapat riket Cuskatlan. Religionen är
nästan uteslutande romersk-katolsk. I hufvudstaden
finnes en ärkebiskop samt i Santa Ana och San Miguel
biskopar. De forna kyrkogodsen äro indragna och
klostren upphäfda. Folkundervisningen är kostnadsfri
och obligatorisk. 1913 funnos 711 folkskolor med 1,124
lärare och 44,030 lärjungar, hvilket ej hindrar,
att bildningen ännu står lågt. Det finnes dessutom
27 högre skolor, hvaribland 3 lärarseminarier och
3 tekniska skolor, samt ett nationaluniversitet i
hufvudstaden, med fakulteter för juridik, medicin,
farmaci, tandläkar- och ingenjörvetenskaperna samt
en landtbruksskola, ett nationalmuseum (1903) och
ett observatorium. S. lär ha öfverflöd på läkare
och advokater.
Armén består af tre afdelningar 1) aktiva armén
78 officerare, 512 underofficerare och 15,554 man,
2) trupper, som på kort tid kunna göras aktiva, 49
officerare, 356 underofficerare och 11,176 man, 3)
reserven, 251 officerare, 1,743 underofficerare och
15,554 man. I händelse af krig äro alla krigsdugliga
invånare mellan 18 och 50 år tjänstskyldiga. –
Flottan utgöres af en tullkryssare.
Budgeten för 1913 uppvisade 12,423,753 silfverpesos
i inkomster och 15,085,219 i utgifter. De viktigaste
inkomstkällorna voro tullar (öfver 6 mill.) och skatt
på starka drycker (2,7 mill.). – Statsskulden steg
1 jan. 1914 till 27,893,259 silfverpesos.
Författningen är af år 1864, men har reviderats
flera gånger, senast 1886. Den lagstiftande makten
tillkommer en kongress bestående af 42 ledamöter
(3 från hvarje departement), hvilka utses genom
allmän rösträtt för ett år och måste vara minst 25
år. Verkställande makten utöfvas af en president,
hvilken liksom vicepresidenten väljes för 4 år direkt
af folket. Ministären
består af 4 medlemmar. – För förvaltningen är
S. deladt i 14 departement. Hufvudstad är San
Salvador. För lagskipningen finnas en högsta domstol,
en domstol i tredje instans, hvars bisittare utses
af högsta domstolen för två år, samt åtskilliga i
andra och första instans, hvari bisittarna utses
för samma tid af kongressen. Om flaggan se d. o.,
sp. 528 och plansch.
J. F. N.
Historia. Landet eröfrades 1525–26 af Pedro
Alvarado (se denne) och tillhörde till 1821 spanska
generalkaptenskapet Guatemala. Sistnämnda år frigjorde
sig S. från det spanska beroendet och bildade
1823 en union med Guatemala, Nicaragua, Costa Rica
och Honduras. Men sedan denna federation upplösts
1839 och förnyade föreningsförsök mellan Honduras,
Nicaragua och S. strandat, förklarade sig S. 1853 för
suverän republik. Genom sitt geografiska läge indrogs
den i grannstaternas revolutionära rörelser och var
mer än en gång föremål för det efter öfverväldet i
Central-Amerika sträfvande Guatemalas angrepp. 1863
blef hufvudstaden eröfrad af denna republiks trupper,
presidenten Barrios afsatt och Guatemalas
kandidat, den tidigare af Barrios fördrifne
Dueñas, i stället utnämnd. Barrios gjorde 1864 ett nytt
försök att tillvälla sig makten, men afrättades
aug. s. å. En längre period af politiskt lugn och
ekonomisk utveckling följde därefter. Det försök att
vinna hegemonien, som gjordes af Guatemala 1885, rönte
såväl från S. som från de öfriga centralamerikanska
republikerna det kraftigaste motstånd. Emellertid
slöts i okt. 1889 ett federativt fördrag mellan
de fem centralamerikanska republikerna, men denna
sammanslutning sprängdes redan året därpå, sedan
S:s president Francisco Menendez störtats af general
Carlos Ezeta (juni 1890), mot hvilkens diktatorsmakt
i S. de öfriga republikerna inlade fruktlösa
gensagor. Ezeta störtades 1894 af general R. A.
Gutierrez, hvilken 1895 lät S. biträda en union med
Honduras och Nicaragua. Då Gutierrez 1898 störtades
af oafhängighetspartiets ledare, T. Regalado,
sprängdes emellertid den nya förbundsstaten. Under
dennes efterträdare J. Escalon ingick S. med
Honduras, Nicaragua och Guatemala 1904 ett förbund
om upprätthållande af fred mellan Central-Amerikas
republiker, men redan 1906 gjordes från S. en
invasion på Guatemalas område, hvarvid Salvadorarméns
befälhafvare, Regalado, stupade. Förenta staterna och
Mexico i förening gjorde genom energisk påtryckning
slut på detta krig, men redan 1907 var S. ånyo i krig,
denna gång i förbund med Honduras mot Nicaragua. Under
amerikansk ledning träffades (dec. s. å.) uppgörelse
med Nicaragua på en konferens i Washington, hvarvid
S. liksom de öfriga centralamerikanska republikerna
förpliktade sig att underställa sina inbördes
tvister afgörande genom skiljedom. En ny fredsperiod
följde nu, och mycket arbete uträttades bl. a. för
kommunikationernas förbättrande. Presidenten Manuel
Aranjo (fr. 1911) mördades 1913, men mordet fick inga
politiska följder. Efterträdaren, Carlos Meléndez
(vald till 1919), har hittills haft en lugn ämbetstid.
Litt.: G. J. Dawson, "Geografia elementar de la
Republica del S." (Paris, 1900), D. Gonzales,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
