- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
555-556

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salzmann [sa'lts-], Christian Gotthilf - Salzschlirf - Salzuflen - Salzungen - Salzwedel - Salär. Se Salarium - Sam, Tiresias Augustin Simon - Samaden - Samadera, bot. Se Simarubaceæ - Samagirer - Samain [samä'], Albert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter tre år lämnade han denna befattning och
upprättade själf med understöd af hertigen af
Sachsen-Gotha en läroanstalt i Schnepfenthal,
hvilken än i dag eger bestånd. Han tillämpade där
filantropisternas idéer, men utan de ensidigheter
och öfverdrifter, som annars vidlådde dessas
praktiska försök. Han lade särskild vikt vid
ungdomens kroppsliga utbildning, och vid hans
anstalt verkade Guts Muths, den tyska gymnastikens
grundläggare. Äfvenså var han en af de förste, som
uppskattade handarbetets uppfostrande betydelse. Han
införde hemortskunskapen som geografiens grundläggande
del, ville införa sina lärjungar i ett rätt förstående
af naturen samt i det hela bygga deras kunskaper mera
på egna iakttagelser än på undervisning. Han visste
ge sin anstalt prägeln af ett hem och ledde den med
kärleksfull, patriarkalisk anda. Jämte sin praktiska
uppfostrarverksamhet utvecklade han äfven flitigt
författarskap. I
Krebsbüchlein oder anweisung zu einer unvernünftigen erziehung der kinder (1780; "Kräftgången", 1886)
gisslar han de fel, till hvilka oförståndiga föräldrar
pläga göra sig skyldiga. Det positiva motstycket lämnar han i
Ameisenbüchlein oder anweisung zu einer vernünftigen erziehung der erzieher (1806; "Lilla myran", 1897).
Den fullständigaste framställningen af hans pedagogiska
åsikter finnes i
Noch etwas über die erziehung nebst ankündigung einer erziehungsanstalt (1784),
som han utgaf som program vid öppnandet af anstalten
i Schnepfenthal. Biogr. af hans fosterson J. W. Ausfeld
och hans äldsta dotter (1813; ny uppl. vid Schnepfenthals
hundraårsjubileum, 1884). Valda skrifter af S. ha utgetts
af K. Richter,
af E. Bosse och J. Meyer (1886–88),
E. Ackermann samt
af E. Wagner (4 bd, 4:e uppl. 1899).

S–e.

Salzschlirf [sa’lts-], brunns- och badort i
preussiska reg.-omr. Kassel, prov. Hessen-Nassau,
250 m. ö. h., vid den lilla floden Altfell, förfogar
öfver flera mineralkällor, Bonifatiusbrunnen,
hållande 12,27 gr. klornatrium, 0,3116
gr. klorlitium på litern samt fri kolsyra,
används till drickning; Tempelbrunnen, hållande
samma beståndsdelar i rikligare mängd, används
uteslutande till bad; en svafvelkälla af 10,2°
C. samt det s. k. Hessiska bittervattnet, som håller
klornatrium 15,412, svafvelsyrad magnesia 1,3633 på
litern. S. besökes mest af sjuka, lidande af gikt,
kronisk reumatism, urinsyrediates o. s. v. Säsong
15 maj–1 okt. Frekvensen omkr. 4,000 pers.

Ln.

Salzuflen [saltso’flen], stad i furstendömet
Lippe vid Salzes utlopp i Werre. 6,544 inv. (1910).
Realskola. Salin, stor stärkelsefabrik och annan industri.
Kurort, 75 m. ö. h., som förfogar öfver flera starka saltkällor:
Paulinenquelle med 34,91 klornatrium på litern,
Sophienquelle 39,8 på l.,
Sophientrinkbrunnen med 11,3.
Säsong 1 maj–30 sept. Frekvens 6,900 pers.

J. F. N. Ln.

Salzungen [sa’ltson-], stad och badort 262
m. ö. h. i hertigdömet Sachsen-Meiningen, kretsen
Meiningen, 28 km. s. om Eisenach, vid Werra och
flera järnvägslinjer. 5,134 inv. (1910). Staden, som
har ett vackert läge, är berömd i synnerhet för sitt
saltverk och sina saltkällor. Det förra var bekant
redan år 775 och drifves f. n. af ett aktiebolag, som
årligen afsätter omkr. 14 mill. kg. salt. En offentlig
badanstalt upprättades 1821; källorna användas såväl
för inhalation och brunnsdrickning som för soolbad,
med en salthalt af 4–27 proc. 3,000–4,000 kurgäster.

(J. F. N.) Ln.

Salzwedel [sa’lts-], kretsstad i preussiska
reg.-omr. Magdeburg, prov. Sachsen, vid den segelbara
Jeetze och järnvägslinjen Stendal–Langwedel. 14,427
inv. (1910). En mängd ylle-, linne- och läderfabriker,
brännerier och bryggerier; liflig handel, i synnerhet
med säd. Staden, som delas i Altstadt och Neustadt,
har en gammal borg (endast ett torn kvar;
nu kejsarens egendom), uppförd af Karl den store,
fyra kyrkor och ett gymnasium. Den var från 1000-talet
hufvudort i markgrefskapet Soltwedel l. Nordmark,
hvilket 1134 af Albrekt Björnen förenades med
markgrefskapet Brandenburg. S. tillhörde äfven
hanseförbundet och hade egen mynträtt 1314–1488.

(J. F. N.)

Salär. Se Salarium.

Sam, Tiresias Agustin Simon, president i Haïti (se d. o., sp. 1059).

Sama. Se Memnonstoderna, sp. 84.

Samaden, by i schweiziska kantonen Graubünden,
kretsen Ober-Engadin, området Maloja, 1,728 m. ö. h.,
vid foten af Piz-Padella, n. ö. om Malojapasset,
på Inns vänstra strand och vid Albula-banan. 970
inv. (1900). S. är klimatisk kurort och en af
hufvudstationerna för alpvandrare i Engadin.

(J. F. N.)

Samadera, bot. Se Simarubaceae.

Samagirer, mongolisk stam i östra Sibirien, n. om
Amurs nedre lopp; tillhör den tungusiska stammen.

Samain [samä’], Albert, fransk skald, f. 3 april
1858 i Lille, d. 18 okt. 1900 i Magny-les-Hameaux,
måste, ännu ej 15 år gammal, taga plats i en
bank i fädernestaden; därifrån erhöll han 1880
förflyttning till Paris i samma affär. Men då
den stränga tjänstgöringen lämnade honom föga
tid för studier och poetiska sysselsättningar,
ingick han 1883 i stället i staden Paris’ tjänst
(undervisningsdepartementet). Redan 1881 offentliggjorde
han i en landsortstidning ett par poem, uppläste sedan
sina dikter i ett af tidens många litterära sällskap,
Les jeunes, och publicerade dikter i dess tidning
"Chat noir". Större uppseende väckte han, först sedan
han börjat trycka i månadsskriften "Mercure de France",
bland hvars stiftare han var. Efter utgifvandet af sin
första diktsamling, Au jardin de l’infante
(1893; ny tillökad uppl. 1894, som prisbelöntes af
Franska akad., och 1897) hälsades han som en uppgående
stjärna af Coppée och andra. Sedan följde
Aux flancs du vase (med tvåaktsdramat
Polyphème, 1898, ny uppl. 1901) och Le chariot d’or
(1901) samt novellsamlingen Contes (1902). S. var
en stilla och blid natur, som under hårda villkor
kämpade sig fram. På en tid, då många och nya skolor
uppstodo inom lyriken för att lika hastigt försvinna,
var S. aldrig en ytterligheternas man, utan anslöt
sig till de gamla traditionerna. Mästerlig är
särskildt den fria och lediga form han förstått
att ge alexandrinen. Han utgick närmast från
Poe och Baudelaire, men med starka inslag från
Parnass-skolan. Hans poesi, sällsynt formfulländad,
är af öfvervägande melankolisk och elegisk läggning,
men ger också, särskildt i den första diktsamlingen,
som är starkt präglad af inflytande från Baudelaire,
uttryck åt våldsamt passionerade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:00:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcd/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free