- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
559-560

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samara - Samara, Spiro - Samarai - Samarang - Samarfva - Samarien. Se Palestina, sp. 1308, och Samariter - Samarin, Jurij Fedrovitj - Samaritaner. Se Samariter - Samariter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

råg och tobak. Viktiga näringsgrenar äro fisket
och boskapsskötseln; däremot är industrien
obetydlig. – 2. Hufvudstad i nämnda guv.,
belägen vid floden Samaras utflöde i Volga och vid
Orenburg-banan. 104,400 inv. (1912). S. är säte för
guvernör och biskop, har ett gymnasium för gossar och
ett för flickor samt ett prästseminarium. Till följd
af sitt läge vid Volga är staden en ytterst viktig
stapelplats, som drifver liflig handel med säd, salt,
hudar, ull, fisk och kaviar; dess handel befordras
genom dess läge vid den stora järnvägen till Orenburg
och mellersta Asien samt Sibirien. Den har därjämte
många fabriker för beredning af lammskinn. S. anlades
1586 för att tjäna som skyddsvärn mot basjkirer
och nogajer.
1 o. 2. (J. F. N.)

Samara, Spiro,
grekisk tonsättare, f. 1861 på Korfu (hans moder
var engelska), utbildades i Aten och vid Paris’
konservatorium samt väckte i Italien uppseende med sin
opera Flora mirabilis (1886), hvarpå följt Lionella
(1891), La martire (1894), Storia d’amore (1903),
Mademoiselle de Belle Isle (1905), La guerra in tempo
di guerra
(1914) m. fl. operor. S. är bosatt i Aten.

Samarai, Dinner island, blomstrande hamn i
Papuadistriktet (Brittiska Nya Guinea), hvars mesta
export det förmedlar. Regelbunden ångbåtstrafik
med Cooktown i Queensland och med Port Moresby.
J. F. N.

Samarang, Semarang, hufvudstad i ett resi-dentskap
i mellersta Java (8,193 kvkm. 2,614,923 inv. 1905,
hvaraf 8,834 européer, 32,724 kineser), belägen på
Javas norra kust, i en sumpig trakt vid floden Kalis
mynning. 96,660 inv. (1905), hvaraf 5,126 européer
och 13,636 kineser. S. är näst Batavia och Soerabaja
Javas förnämsta hamn och står sedan 1865 genom järnväg
i förbindelse med det inre af ön. Äfven den javanska
nordkustbanan går genom S. Dess export, hufvudsakligen
bestående af ris, kaffe, socker, tobak, petroleum,
indigo och buffelhudar, är betydande. Staden,
som har ett europeiskt, ett kinesiskt och ett
javanskt kvarter, eger citadell, militärhospital,
flera offentliga byggnader, kyrkor och moskéer.
(J. F. N.)

Samarfva, jur., betecknar de medlemmar af
en släkt, hvilka efter den stadgade arfsordningen
jämte hvarandra inträda i arfsrätt efter en
afliden person. Jfr Arfsordning, sp. 1422.
E. V. N.

Samarien. Se Palestina, sp. 1308, och
Samariter.

Samarin, Jurij Fedorovitj, rysk politisk författare,
f. 1819, d. 1876, tillhörande en rik adelssläkt
i Moskva, blef 1844 filos. doktor på en afh. om
Stefan Javorskij och Feofan Prokopovitj, inträdde i
statstjänst och fick 1847 en anställning i Riga, om
hvars historia han på grund af arkivstudier skref ett
arbete Obstjestvennoje ustrojstvo Rigi (1852). Efter
uppseendeväckande bref om
de baltiske tyskarnas hotade religionsfrihet
förflyttades han till Simbirsk, sedan till
guvernementskansliet i Kiev. 1853 slog
han sig ned på landsbygden och studerade
bondeförhållandena så grundligt, att han 1859
inkallades i den för lifegenskapens upphäfvande
tillsatta redaktionskommittén och 1864 medverkade
i N. A. Miljutins reformarbete i Polen. Slavofil
till sin läggning, var S. dock en varm anhängare
af den västerländska civilisationen och af
agrariska reformer. Hans samlade skrifter
utgåfvos af hans broder 1877-96 i 10 dlr.
A-d J.

Samaritaner. Se Samariter.

Samariter l. Samaritaner kallades af judarna
inbyggarna i det n. om Judéen liggande landskapet
Samarien. Efter Samarias och Israels rikes fall
722 f. Kr. hade assyrierna enligt 2 Kon. 17: 24
ff. redan på Sargons tid för att grundligt kväfva alla
upprorsförsök förflyttat dit en mängd främmande folk,
från Babel, Kut(a) (i Babylonien), Ava, Hamat och
Sefarvaim (de tre sistnämnda orterna förmodligen i
Syrien). Denna metod fullföljdes enligt Esra 4: 2,
10 sedan af Assarhaddon omkr. 672 och Assarbanipal
omkr. 650. Genom denna folkblandning uppstod ett
nytt släkte, där den af de gamle israeliterna dyrkade
Jahveh verkligen till namnet öfvertogs delvis jämväl
af de inflyttade, men där hans dyrkan blef ännu mer
naturaliserad, än den var i det gamla israelitiska
riket. Hufvuddelen af den främmande befolkningen
synes ha varit från Kut(a), hvarför judarna enligt
Josefos kallade den kutéer. Konung Josia kunde
emellertid utsträcka sin reformation äfven till vissa
trakter (Betel) af det gamla Samarien (jfr 2 Kon. 23:
15, 19 f.), och enligt Jer. 41: 5 sökte dess invånare
upprätthålla förbindelsen med templet i Jerusalem. När
judarna återkommit från Babylonien, ville samariterna
deltaga i uppbyggandet af templet och sålunda sluta
sig till den judiska religionsförsamlingen, men blefvo
afvisade (Esra 4: 1-5; jfr Haggai 2: 14). Till hämnd
härför sökte de sedan under Artaxerxes I:s tid genom
intriger vid persiska hofvet förhindra uppförandet af
Jerusalems murar (Esra 4: 7-23). Den man, Sanballat
(från Bet-Horon), som (enligt Neh. 2: 10, 19; 4: 1
ff., 6: 1 ff.) främst motverkade Nehemias sträfvanden
att göra Jerusalem till en befäst stad, var enligt
de för några år sedan i Elefantine i Egypten
upptäckta papyrusurkunderna persisk ståthållare i
Samarien. Och huru nära samariterna hade innästlat
sig i Jerusalems angelägenheter på denna tid,
framgår däraf, att öfversteprästen Eljasibs
sonson hade äktat en dotter till den ofvannämnde
Sanballat. Nehemia berättar, att han fördrifvit
denne prästson, och af Josefos framgår, att mannen
hette Manasse (Josefos gör honom oriktigt till en
son af öfversteprästen Jochanan) och att Sanballat på
magens anhållan byggde åt honom ett tempel på berget
Gerissim s. om Sikem. Därmed var början gjord till
en själfständig samaritansk församling, som sedan
upptog judarnas lag (Pentateuken) som helig skrift
(men den afvisade profeterna och hagiograferna) och
skaffade sig synagogor och skriftlärde, som utlade
lagen efter deras uppfattning. Samariterna iakttogo
omskärelsen och sabbaten samt firade samma fester
som judarna. Samariternas tempel förstördes 129 af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free