Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsfördrag - Samhällsklasser - Samhällsroman - Samhällsvetenskap - Samiel. Se Sammael - Samier - Samindelning, log. Se Indelning 1 - Samisen(g) - Samkhya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
Samhällsklasser-Samkhya
580
ros) och i den senare medeltiden, men först i början
af nyare tiden blef den en rådande stats-teori -
i England grundad af episkopalen Hooker i hans
"Laws of ecclesiasticall politie" (se Hooker,
K.), men accepterad af puritanerna; af Alt-husius
snarast fattad som ett fördrag mellan korporationer,
men af Grotius (se d. o. 1) i individualistisk
gestaltning införd i den allmanna statsvetenskapliga
spekulationen. Från läran om samhällsfördraget bör
en annan fördragsteori, läran om härskarfördraget,
skiljas. Dess uppgift var att förklara ej statens
uppkomst, utan statsmyndighetens upprättande inom den
redan existerande staten, och den gjorde det på sådant
sätt, att statsmyndighetens utöfvare antogs ha fått
sin befogenhet genom ett fördrag med folket. Denna
fördragsteori framträdde fullt utbildad redan
under medeltiden; därpå grundade monarkomakerna
(se d. o.) sin folksuveränitetslära, och den
hyllades också af de fleste naturrättslärarna. Jfr
0. Gierke, "Johannes Althusius" (1902),
G. Jellinek, "All-gemeine staatslehre" (1905),
och S. J. Boéthius, "Om statslivet" (1916).
S. B.
Samhällsklasser, de i ett eller annat hänseende
(socialt) olikställda afdelningar, som alltid
förekommit hos kulturfolk Den allmängiltiga
grunden till klassväsendet är allt kulturlifs
behof af arbetets fördelning, som ej blott ger
upphof till olika yrkesklasser, utan ock kräfver en
differentiering med afseende på arbetets ledning och
dess utförande samt med afseende på intellektuellt och
kroppsligt arbete. Till klassväsendets gestaltning
ha dock äfven andra faktorer kunnat medverka,
såsom arfs-lagar och eröfringar, som skapat skillnad
mellan härskande och underkufvade folkelement. På ett
tidigare stadium pläga klasserna stelna till stånd (=
rättsligt mot hvarandra af gränsade klasser; se Stånd)
eller till kaster ( = genom börd absolut åtskilda
stånd, se K a s t l, sp. 1219) - högre och lägre. De
förras företrädesrättigheter borde ha betingats af ett
högre samhällsarbete, men denna synpunkt åsidosattes
blott alltför ofta, och då blef detta lundna
klassväsen ett orättvist förtryck. Dessutom blef
det meningslöst, i samma mån frukterna af de högre
klassernas kulturarbete spredos till andra folklager,
så att äfven dessa kunde medverka till ett sådant
arbete. Hos alla utvecklingskraftiga folk har därför
stånd- och kastväsendet med tiden råkat i upplösning
(epokgörande härutinnan var den franska revolutionen),
men i stället ha då fria klassbildningar uppstått
-. de moderna samhällsklasserna. Äfven mellan deras
sociala villkor förekomma olikheter, men med afseende
på dessa har yttre tvång helt och hållet fått träda
tillbaka för den inverkan, som arbetsuppgifternas
eller själfva arbetets olikhet utöfvar. Ledarskap
och intellektuellt arbete kräfva nämligen och
medföra ett högre kulturlif med därtill behöfliga
större ekonomiska hjälpmedel än det blott utförande
eller kroppsliga arbetet. Olikheten i egendomens
fördelning mellan klasserna är därför icke grunden
till klassväsendet, utan en följd däraf, har sitt
upphof i själfva kulturen, som kräfver arbetets
differentiering. Denna olikhet kan dock - liksom
under ståndsväsendets tid - vara större, än som
är nödvändigt eller nyttigt, och en klasskamp (se
d. o.) för dess utjämnande blir då berättigad. Den
moderna socia-
lismens lärofäder, Marx och Engels (se dessa),
antogo emellertid, att klass väsen dets själfva
orsak var den ojämna egendomsfördelningen,
och sågo i en enligt deras förmenande däraf
förorsakad klasskamp världshistoriens egentliga
innebörd, hvars af dem väntade slutresultat -
eocialiststatens jämlikhet - de trodde skulle medföra
klassväsendets fullständiga försvinnande. Den svenske
skriftställaren N. H. Quiding (se d. o.) antog
blott två samhällsklasser, som han betecknade med
termerna: öfverklass och underklass, och ehuru detta
är en godtköpsförenkling af problemet, ha de af honom
uppfunna slagorden vunnit insteg i den socialpolitiska
litteraturen - i Sverige i synnerhet genom
A. Strindberg (se d. o.), men äfven i Tyskland. - I
den statsvetenskapliga litteraturen betecknas stundom
sammanfattningen af samhällsklasserna med deras
skiftande intressen, ställd i motsats till staten,
såsom "samhället" (se Samhälle och Stat). Studiet
af samhällsklasserna är särskildt en uppgift
för sociologien (se d. o.). De förnämsta svenska
arbetena om samhällsklasserna äro P. E. Fahlbecks
"Stånd och klasser" (1892) och "De sociala klasserna"
(i "Statsv. tidskrift", 1909). Jfr ock Klassval.
S. B.
Samhällsroman (Socialroman), roman, hvari sociala
frågor behandlas.
Samhällsvetenskap, den sammanfattande
beteckningen på de allmänna och speciella
samhällsvetenskaperna (ty. sozialwissenschaften,
eng. social sciences, fr. sciences sociales). Den
allmänna samhällsvetenskapen benämnes
sociologi (se d. o.). Exempel på speciella
samhällsvetenskaper äro nationalekonomi
(se d. o.) och statskunskap (se d. o.).
G. F. Stn.
Samiel. Se S amma’el.
Sämier, invånare på Samos. Adj. samisk.
Samindelning, log. Se Indelning 1.
Samisen(g), mus.3 japanskt luteartadt instrument med
3 strängar, stämdt efter fritt valda toner ur den
pentatoniska skalan.
Samkhya 1. Sänkhya (Sankhya), sanskr., filos.}
ett af de sex som ortodoxa gällande filosofiska
systemen i Indien, hvaraf vedänta och sämkhya äro de
viktigaste (jfr Hinduism, sp. 721). Namnet är en
afledning af sanskr. sämkhyä, "räkning", "tal",
"undersökning", "spekulation", så att ordets
betydelse kan vara antingen spekulativ filosofi
eller (förmodligen riktigare) räkningsfilosofi,
på grund af att systemet rör sig med (räknar) 25
grundprinciper. Systemets ursprung går långt tillbaka,
säkerligen till vedisk tid. Att vedalitteraturen (och
de äldre Upanisha-derna) icke bär något vittnesbörd
om dess tillvaro, beror säkerligen därpå, att sämkhya
uppstått inom ett väsentligen annat samhällslager än
det på Yeda (och särskildt Upanishaderna) grundade
vedänta-systemet. Den har uppstått inom norra Indiens
ksattriyakaster. Det är äldre än och ligger till
grund för den äldsta buddismens teoretiska grundval,
dess dogmatik (världsförklaring). Däremot strider ej,
att buddismens lära om världskretsloppet (samsära och
karman} ingår äfven i andra indiska tankeriktningar än
sämkhya. Sämkhya och buddismen ha endast samstämmigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
