Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandahl, Oskar Teodor - Sandahls klocka. Se Mediko-pneumatiska anstalten - Sandakan - Sandal - San Damiano d'Asti - San Daniele del Friuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit underläkare vid garnisonssjukhuset, 1851–53
t. f. bataljonsläkare vid Skaraborgs regemente, från
1852 t. f. adjunkt i medicinsk naturalhistoria och
materia medica vid Karolinska institutet. 1858–59
bestred S. på förordnande lärarbefattningen i rätts-
och statsmedicin vid nämnda läroverk. 1863 blef
han ord. innehafvare af adjunkturen i medicinsk
naturalhistoria och materia medica samt 1873
e. o. professor i farmakologi vid samma läroverk. 1865
erhöll han uppdrag att vara lärare vid Farmaceutiska
institutet, och sedan 1873 var han detta läroverks
inspektor eller föreståndare. 1865 antogs S. till
läkare och lärare i fysiologi och hälsolära vid
Högre lärarinneseminarium och statens normalskola
för flickor. S. var koleraläkare på Kungsholmen
1853 och sedermera fattigläkare där samt 1853–56
biträdande läkare vid Gymnastisk-ortopediska
institutet och 1854–56 lärare vid Svenska
trädgårdsföreningens elevskola. Vintrarna
1856-57 och 1857–58 tillbragte han för sin
hälsas vårdande i Egypten, hvarunder han gjorde
en färd ända till Nilens 2:a katarakt i Nubien.
Rika samlingar af naturalier och droger
hemfördes från dessa resor, hvarunder S.
besökte äfven Algeriet och många Europas
länder, särskildt i afsikt att inhämta kännedom
om farmaciens och apoteksväsendets ställning i de
olika länderna, hvartill stipendium af allmänna medel
erhållits. Utländska resor företogos sedan flera
gånger för farmakologiska och praktisk-medicinska
studier, balneologiska iakttagelser eller
andra vetenskapliga ändamål. 1867 och 1873
besökte S. världsutställningarna i Paris och
Wien, hvarifrån en mängd droger m. m. hemfördes.
1860 anlade S. på initiativ af Anders Retzius
i Stockholm Mediko-pneumatiska anstalten (se d.
o.). 1879 stiftade han i förening med andra
entomologer Entomologiska föreningen i
Stockholm. Af trycket utgaf S. ett stort antal
afhandlingar af botaniskt, zoologiskt, farmakologiskt
och medicinskt innehåll samt reseskildringar,
recensioner m. m. Här må nämnas: Jämförelse
mellan Billingens och Kinekulles vegetation (i
"Skandinaviska naturforskarmötets förhandlingar",
1851), Om förgiftning med roten af bolmörten
(1855), Två nya former af Rhizopoder (i "Öfversigt
af Vet. akad:s förhandl." 1857, resultatet af
undersökningar under Sv. Lovéns ledning af lägre
hafsdjur vid Fiskebäckskil sommaren 1857), Om
apoteksväsendet i åtskilliga främmande länder
(1862), Des bains d’air comprimé (1867),
Öfversigt af de hos menniskan funna inelfsmaskarnas
utveckling, Om förlamande muskelförtvining, Om
förgiftning med fosfor, Om rhizoma chinæ, Om opium
(i "Ur vår tids forskning", 1873), Öfversigt af
de vigtigaste i läkekonsten använda egentliga
barrträden och deras produkter, Om insekters förekomst
i den menskliga organismen m. m. För Nordisk
familjebok skref han en mängd farmakologiska och
naturvetenskapliga artiklar. S. var den egentlige skaparen af
Karolinska institutets betydande drogsamling (öfver
4,000 nummer), hvilken under hans tid blef ordnad,
öfversiktligt uppställd och katalogiserad. S. var
medlem af ett stort antal in- och utländska lärda
samfund och akademier, af Svenska läkarsällskapet
(1854; ordf. arbetsåret 1869–70), af Svenska
trädgårdsföreningen, vid hvars 50-årsjubileum
(1882) han talade "om trädgårdsodlingens uppkomst
och utveckling", af Naturvetenskapliga föreningen,
Sällskapet för psykisk forskning m. m. samt
af akademier i Wien, Valencia, Madrid samt på
Malta. S. var äfven medlem af flera styrelser för
allmänna och välgörande inrättningar, t. ex. för
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn,
samt dref tillika en synnerligen omfattande medicinsk
praktik i hufvudstaden. S. var en anspråkslös,
vänsäll, uppoffrande man, outtröttligt verksam,
kunskapsrik och intresserad, med stor förmåga af lätt
och fängslande populär framställning i tal och skrift.
C. G. S.
Sandahls klocka. Se Mediko-pneuma-tiska anstalten.
Sändakä’n, hufvudstad i Brittiska Nord-Borneo, n om
inloppet till S.-viken, med god redd. Omkr. 6,000 inv.
J. F. N.
Sandal (grek. sa!ndalon), ett slags fotbeklädnad,
bestående af en sula, som fastgöres med
remmar. Sandaler användes urspr, i österlandet (se
E g y p-
Antika sandaler.
ten, pl. VIII), där sådana ännu begagnas, och
öfverfördes till forntidens greker och romare. Den
grekisk-romerska sandalen utgjordes af lätt trä, kork
eller läder. Till en början begagnad af kvinnorna, kom
den småningom att brukas äfven af män utomhus och på
resor. Sandaler kallas ock de liknande fotbeklädnader,
som begagnas af munkar och präster inom den katolska
kyrkan.
San Damiano d’Asti [-iänå da’sti], stad i italienska
prov. Alessandria (Piemont), vid Borbore och
järnvägen Turin-Alessandria. 9,413 inv. i hela
kommunen (1911). Kyrkor och palats från 1200- och
1300-talen. Vinodling. J. F. N.
San Daniéle del Friuli [-frioli], stad i italienska
prov. Udine (Venetien), ö. om Tagliamento. 6,905
inv. i hela kommunen (1911). Flera märkliga
kyrkor, såsom den gotiska Sant’ Antonio, med
fresker af Pellegrino da San Daniele, och Santa
Trinitå, med en altartafla (Treenigheten) af
Por-denone. Bibliotek. Silkesodling. Boskaps-
och spannmålshandel.
J- F. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
