- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
667-668

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandsta - Sandstarr, bot. Se Carex - Sandsteklar, zool. Se Rofsteklar - Sandsten - Sandstensstruktur, geol. Se Struktur - Sandstranden - Sandström. 1. Anders Peter S. Se Sandströmer 2. Teodor S - Sandström. 1. Karl Israel S 2. Gustaf S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

667

Sandstarr-Sandström

668

våra bergarter. I elektrisk ugn smältes kalibergart
tillsammans med kol och järn, hvarvid två produkter
erhållas: kiseljärn samt en slagg innehållande kali i
löslig form, s. k. elektrokali. Därjämte tillverkas
kiseljärn på vanligt sätt med kvarts. Anläggningen
omfattar en elektrisk smältugn å 500 kw. Den
elektriska strömmen erhålles från Grängesbergsbolagets
kraftledningsnät. Smältverket sattes i gång i
aug. 1912. Wbg. Sandstarr, bot. Se C
a r e x. Sandsteklar, zool. Se Kofsteklar.

Sandsten, petrogr., en bergart, som består af sandkorn
{hufvudsakligen kvarts), sammanfogade med
hvarandra till en jämförelsevis fast massa genom
ett kvartsigt, lerigt, kalkigt eller järnhaltigt
bindemedel. Alltefter kornens storlek är sandstenen
grof- eller finkornig; alltefter bindeämnets
beskaffenhet och färg är den hård eller lös samt
till färgen hvit, grå, gul eller röd. Bergarten är
tydligt lagrad, och dess skikt växla i tjocklek
mellan en centimeter och en meter eller mera. På
skiktytorna synas stundom tydliga s. k. böljslag (se
fig. i art. Dalasandsten), märken efter regndroppar
samt djurspår (se fig. i art. Ornithichnites),
hvarigenom tydligt ådagalägges, att bergarten före
tillhårdnandet utgjort lös sand. Sandstenen bildar
dels hela berg och fjäll, dels endast mer eller mindre
mäktiga lager mellan andra sedimentära bergarter. Den
finnes inom alla geologiska lagersystem, såväl de
äldsta som de yngsta, och är känd från de flesta
länder. Inom Sverige förekommer sådan af kambrisk
och silurisk ålder i Dalarna, Närke, Östergötland,
Västergötland, Småland, sydöstra Skåne och Gottland
m. fl. st. Mycket yngre (rät-lias) är den i nordvästra
Skåne förekommande sandstensbildningen, som innesluter
stenkolsflötser. Sandsten är i allmänhet ett
förträffligt byggnadsmaterial; vissa sorter förarbetas
ock till kvarnstenar och slipstenar. – Om
kvartsitsandsten och sandstensskiffer se Kvartsit.
E. E.

Sandstensstruktur, geol. Se Struktur.

Sandstranden, stadslikt bebyggd by
i Nedre Ekers härad, Buskerud amt, Norge. 956
inv. (1910). K. V. H.

Sandström. 1. Anders Peter
S. Se Sandströmer.

2. Teodor S., den förres broder, publicist, f. 29
aug. 1809 i Stock-holm, d. där 21 jan. 1854, blef 1827
student i Uppsala, aflade där 1829 hofrättsexamen och
ingick därefter i ämbetsverken. Utom i Svea hofrätt,
där han 1833 blef vice notarie, tjänstgjorde han i
Ju-stitierevisionen, i Förvaltningen för sjöärendena
och i lotsdirek-törsexpeditionen, där han 1835 erhöll
förordnande som kanslist. Han hade som sådan lämnat
några pikanta notiser till "Aftonbladet"^ som voro
tidningen af

nytta vid kampanjen mot marinen, och detta
medförde 1837 ett öppet medarbetarskap i tidningen,
hvars utgifvare, L. J. Hierta, bistått honom vid
ordnande af hans penningaffärer. Missbelåten
med Hiertas "betänksamhet" och möjligen äfven
af andra skäl, trädde han emellertid snart ut ur
"Aftonbladets" redaktion och uppsatte på hösten
1838, tills, med öfverstelöjtnant Gustaf Hierta,
"Stockholmsbladet", sedan han efter domen i det
Crusen-stolpeska tryckfrihetsmålet, i hvilket
han varit en af Grusenstolpes jurymän, utan dom
och rannsakning entledigats från sin befattning
i lotsdirektörs-expeditionen. "Stockholmsbladet",
som var ett mera radikalt organ än "Aftonbladet",
förklarade "tiden vara inne att uppresa ett
kraftigt värn mot maktens växande lystnad
efter inkräktningar på frihetens område" och
tog till utgångspunkt de oroligheter, som nyss
låtit medborgerligt blod rinna "till offer åt
de maktegandes harmsenhet". "Stockholmsbladet"
upphörde likväl i jan. 1839. S. hade redan i
"Stockholmsbladet" ropat i gevär mot "Aftonbladets"
artigheter mot kronprins Oskar och mot "framtida"
förhoppningars "skuggbilder". Tillhörande den
antidynastiska Crusenstolpeska gruppen, deltog S.,
som nu lämnade bidrag till den af hans skolkamrat
Blanche redigerade "Freja" (där f. ö. Argus Johansson
var politisk hufvudmed-arbetare), i anloppet mot
den s. k. "koalitionen", hvilken ansågs gynnad
af kronprinsen. Några indiskreta uttalanden från
hans sida från ett samtal med Hierta rörande
denna koalition utnyttjades rätt skandalöst af
"Svenska Minerva" och af Johansson i "Freja". Vid
riksdagen 1840-41 tjänstgjorde S. som kanslist i
bondeståndet och ut-öfvade som "skrifkunnig vän"
till åtskilliga bönder ett ej litet inflytande. I
slutet af 1845 förenade han sig med Crusenstolpe
och Lindeberg om utgifvande af tidningen "Dagen",
som i motsats till de stora liberala tidningarna dref
opposition mot konung Oskars första moderatliberala
regering och där särskildt Crusenstolpe gaf luft åt
sin antidynastiska politik. Tidningen upphörde dock
redan i april 1846, då förläggaren rymt. Efter att ha
gift sig sökte S. ånyo inträde i statens tjänst, blef
1847 tullfiskal i Sundsvall och 1849 intendent vid
Stora barnhuset i Stockholm, som han omorganiserade
på ett förtjänstfullt sätt. En häftig impulsiv
natur af ett manligt och kraftfullt yttre, var han
i hög grad afhållen af sina vänner, särskildt var
han under Crusenstolpes fängelsetid dennes trofaste
väpnare och ombud. Jfr A. Blanche, "Minnesbilder",
och Crusenstolpe, "Medaljonger och statyetter".
2. K. W-g

Sandström. 1. Karl Israel S., musiker, f. 14
nov. 1824 i Linköping, d. 20 nov. 1880 i Göteborg,
egnade sig först åt teatern, men blef 1851 elev
vid Mus. akad., 1853 musikdirektör och sånglärare
vid högre elementarläroverket i Göteborg och 1860
organist vid Kristine församling där samt verkade
som dirigent i sångsällskap. Han blef 1864 led. af
Mus. akad. S. skref referat och uppsatser i musik,
öfversatte Elise Polkos "Musikaliska sagor"
(1865) och komponerade Sånger vid piano (f853),
Körer för mansröster (1863), Kring sängarjanan
(1874 ff.) för skolungdom, äfvensom åtskillig
tillfällighetsmusik. Bland hans solosånger blef
melodien Min lilla vrå bland bergen populär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:44 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free