- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
669-670

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandström. 1. Karl Israel S 2. Gustaf S - Sandström, Anna Maria Karolina - Sandström, Gustaf - Sandströmer, Anders Peter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han utgaf en koralbok, "Melodier till svenska
psalmboken, rytmiskt behandlade" (1878).

2. Gustaf S., den föregåendes broder, operasångare,
f. 7 juni 1826 i Linköping, d. 20 aug. 1875 i
Stockholm, engagerades 1845 i teaterdirektören Wallins
trupp (som 1849 öfvergick till Oskar Andersson) och
fick där försöka sig i åtskilliga sångstycken, såsom
"Alphyddan", "Farinelli" m. fl. Genom sparsamhet
beredde han sig tillfälle att 1851–52 studera
sångkonsten för H. Rung i Köpenhamn, och då han
1853 åter sjöng i Anderssons trupp, upptäcktes han
af direktören för de kungl. teatrarna, frih. Knut
Bonde, och fick efter en lyckad debut som Miller
i "Nürnbergerdockan" anställning vid operan i
Stockholm. På denna scen sjöng han ett stort antal
barytonpartier, bland hvilka de förnämsta voro Asthon
i "Lucie", Jakob i "Josef i Egypten", Papageno i
"Trollflöjten", Vilhelm Tell, Rigoletto, Luna i
"Trubaduren", Karl V i "Ernani", Basil i "Barberaren",
Nelusko i "Afrikanskan", Valentin i "Faust" och
Telramund i "Lohengrin". S. hade en synnerligen stark
och praktfull röst samt var ytterst plikttrogen och
samvetsgrann. Ett grubblande lynne urartade slutligen
till hypokondri och dref honom till själfmord.

1 o. 2. A. L.

Sandström, Anna Maria Karolina, pedagog,
f. 3 sept. 1854 i Stockholm, genomgick 1871–74 Högre
lärarinneseminariet i Stockholm och upprättade där
1883 "Anna Sandströms skola" (se Sandströmska skolan),
hvilken hon ännu förestår tillika med ett af henne
190O grundlagdt eniskildt lärarinneseminarium (se
Sandströms, Anna, högre lärarinneseminarium.). Hon
har genom föredrag och skrifter såväl som genom sina
läroanstalter spelat en banbryterskas roll icke blott
inom den svenska flickskolan, utan i fråga om vår
undervisning öfver hufvud taget. Hvad flickskolan
beträffar, torde det mest böra tillskrifvas henne,
att densamma kommit att gå sin själfständiga väg
och icke alltför mycket efterbildat gossläroverket,
åtminstone ej förrän den genom sin allt talrikare
förefintliga gymnasiepåbyggnad begynt täfla med
detta. Hennes allmänt pedagogiska insats är den
kamp hon med framgång fört mot steril ordkunskap
vid undervisningen till förmån för lefvande kunskap
om lifvets realiteter. Denna kamp började hon 1882
med en reformskrift under pseudonymen Uffe om
Realism i undervisningen eller språkkunskap och
bildning
, hvari hon beifrade bildningsformalismen
i vårt skolväsen och kräfde åskådlighet, realitet
i undervisningsmetoderna. "Realitet bör blifva vår
lösen, men ej endast den materiella verkligheten,
utan äfven och framför allt den andliga, sant
mänskliga." Det centrala skolämnet bör vara realt,
men också ega idealitet. Ett sådant ämne är för henne
historien, som ger en på erfarenhet fotad kunskap om
människan, fattad såsom andlig personlighet. Hon
har sagt och skrifvit många mogna ord
om den stora vikten för nationen af, att fördjupad
historisk bildning ges åt ungdomen. Stor friskhet
har hvilat öfver hennes uttalanden i dessa stycken,
från "didaktisk eticism" har hon alltid hållit sig
fjärran. Praktiskt har hon tillämpat sin åskådning
dels vid egen undervisningsverksamhet, dels genom
utgifvandet af Nordens första storhetstid (2 dlr,
1894; 2:a uppl. 1902–03). Som ett med historien
likställdt ämne har hon ansett geografien, och
äfven här är hennes verksamhet betydelsefull i samma
riktning som beträffande historien. Tills. med Gustava
Hjelmérus har hon utgett Geografiska kurser; framför
allt karakteristisk för hennes pedagogiska åskådning
är dock den af henne utgifna geografiska läseboken
Natur och arbetslif i svenska bygder (I. Götaland,
1908; II. Norrland, 1910). Ett språkrör för sina
åsikter har hon haft i "Verdandi, tidskrift för
ungdomens målsmän och vänner", hvilken hon sedan 1883
utgett tills, med bokförläggaren L. Hökerberg. Hon
har lifligt deltagit i samarbetet mellan de
nordiska ländernas pedagoger. I kvinnosaken har hon
uttalat sig bl. a. med broschyrerna Kvinnoarbete och
kvinnolycka
(1896), i anledning af E. Keys "Missbrukad
kvinnokraft", och Modern romantik och etik (1898).

R. N–n.

Sandström, Gustaf, jurist, politiker, f. 11 mars 1865
i Högsby, Kalmar län, blef 1883 student i Uppsala,
där han 1890 aflade juris kandidatexamen. Vice
häradshöfding 1893, uppsatte han 1894 i Gäfle egen
advokatbyrå, som han innehade till hösten 1911. Han
var samtidigt äfven i flera år stadsfullmäktig
och bankman i Gäfle. S. var riksdagsman för
Gäfle i Andra kammaren 1909–11 och tillhörde
då liberala samlingspartiet. Han var därunder
ordf. i tillfälligt utskott riksdagen 1909 samt
led. af arbetsaftalsutskottet riksdagarna 1910 och
1911. Det sätt, hvarpå ofvannämnda tillfälliga
utskott förskaffat sig vissa upplysningar, gaf
anledning till den bekanta konflikten mellan
dåv. Lindmanska ministären och Andra kammaren om
rätta tillämpningen af § 46 riksdagsordningen,
och det var S:s interpellation i frågan, som
gaf uppslaget till den uppseendeväckande hetsiga
interpellationsdebatten 17 mars 1909. S., ganska
moderat, tillhörde som justitieminister Staaffs
andra ministär (1911–14). Efter dess afgång öppnade
han advokatbyrå i Stockholm. S. blef 1916 ordf. i
Stockholmsafdelningen af Sveriges advokatsamfund
och statsminister Hj. Hammarskjölds efterträdare som
ordf. i de enskilda järnvägarnas skiljedomstol.

T–s.

Sandströmer, Anders Peter, ämbetsman, f. 4 okt. 1804
i Stockholm, d. 1 dec. 1857 i Linköping, hette
urspr. Sandström och var broder till publicisten
Teodor Sandström (se denne). Han blef 1815
student i Uppsala och tog kameralexamen 1822
samt tjänstgjorde sedan som extraordinarie i
åtskilliga ämbetsverk i Stockholm. "I trots af det
inskränkta universitetsbetyget" vann S. inom kort
det ena förtroendet och den ena befordran efter den
andra, delvis kanske på grund af relationer, men
delvis äfven för sin ovanliga duglighet och stora
arbetsförmåga. 1825 utnämndes han till kammarförvant
i Förvaltningen af sjöärendena och 1832 till kamrerare
i samma verk. Sedan 1824 var han dessutom sekreterare
i direktionen för Karl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free