Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - San Giuliano [djolianå], Antonio Paterno Castello - Sangiöarna - Sangkoi, flod. Se Songkoi - Sangnier [sãnie], Marc. Se Sillon - Sangpo - Sangre azul [sa'ngre atho'l], sp. Se Blått blod - Sangre de Cristo [sa'ngre de kri'stå], bergskedja. Se Amerika, sp. 786 - Sangrid - Sangro - Sanguinaria canadensis - Sanguinarin, farm. Se Sanguinaria canadensis - Sanguis draconis, lat., farm. Se Drakblod - Sanguisorba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
693
Sangiöarna-Sanguisorba
694
gorna, som han studerade bl. a. under vidsträckta
resor (till Albanien, Tripolis, Eritrea o. s. v.). I
Giolittis första ministär (1892-93) var han
understatssekreterare för jordbruk, industri
och handel och i den andra ministären Pelloux
(1899-1900) minister för post och telegraf. Han
föll igenom vid kammarvalen 1904, men utsågs i
stället i mars 1905 till medlem af senaten. S. var
inrikesminister i Fortis’ kortlifvade ministär
(dec. 1905-febr. 1906) och utsåg därunder franskvännen
markis Visconti Venosta att representera Italien
på Algeciraskonferensen. Sept. 1906-jan. 1910 var
S. ambassadör i London och jan.-mars 1910 ambassadör i
Paris samt inträdde l april s. å. som utrikesminister
i Luzzattis ministär. Han behöll utrikesministerposten
äfven i Giolittis och Salandras ministärer och
innehade den vid sin död. Som utrikesminister ledde
S. Italiens politik under Tripoliskriget (1911-12)
och de ömtåliga förhandlingar om Albanien^ som under
Balkankriget 1912 -13 vid flera tillfällen hotade
Europas fred. Han sammanträffade tid efter annan med
tyske i.i.ks-kansleren och österrikisk-ungerske
utrikesministern samt prisade gång på gång i
politiska tal den goda sammanhållningen och det
ömsesidiga förtroendet mellan trippelalliansens
makter och deltog i allianstraktatens förnyande
till 1920 (meddelande därom gafs i dec. 1912,
hvarvid dock den tidslängd förnyelsen gällde ej
yppades). Vid världskrigets utbrott (aug. 1914)
lät S. förklara, att Italien ämnade förbli neutralt
och ej ansåg casus foederis ha inträdt, enär enligt
italienska regeringens åsikt de båda centralmakterna
börjat anfallskrig. Han förberedde inledandet af
förhandlingar med Österrike-Ungern om neutralitetens
fasta bevarande mot "kompensationer" åt Italien för
den österrikisk-ungerska aktionen på Balkanhalfön och
tyckes uppriktigt ha önskat att hålla Italien utanför
kriget samt därför ha bibehållit utrikesportföljen
i det längsta trots den svåra sjukdom, för hvilken
han dukade under, innan kompensationsförhandlingarna
hunnit komma i gång. - S. skref bl. a. Le condizioni
presenti della Sicilia (1894), ett arbete om krisen
i det italienska Afrika och en lifligt uppmärksammad
samling politiska resebref från Albanien (1902;
äfven i tysk öfv.). V. S-e.
Sangiöarna, en till nederländska residentskapet
Menado hörande ostindisk ögrupp, belägen mellan
Celebes och Filippinerna, under 2°-3° n. br. öarnas
antal är ungefär 50 och deras sammanlagda areal 1,056
kvkm. De mest betydande äro Stora Sangi, den största
af öarna (omkr. 800 kvkm., med 45,000 inv.), Sia
u w (med omkr. 25,000 inv.) och Tagulanda. Ehuru
bergiga och ytterst vulkaniska, äro de väl
odlade. Invånarna, som uppgå till omkr. 80,000,
äro kristna malajer och styras af sex rajahs.
(J. F. N.)
Sangköi, flod. Se Songkoi.
Sangnier [sänie], M a re. Se Si Hon.
Sa’ngpO, namn på Brahmaputras (se d. o.) öfre lopp.
Sangre azul [sa^gre atho’1], sp. Se Blått blod.
Sangre de Cristo [sa^gre de krysta], bergskedja. Se
Amerika, sp. 786.
Sangrid, nord. myt., en af valkyrjorna, som omtalas
i Darradarljod ("spjutkväde"), en sång i
Nials saga af tolf valkyrjor, under det de till
slaget vid Dublin 1014 väfde en väf af människors
inälfvor med svärd som väfsked och pilar som skyttlar.
B-e.
Sangro [sa’ngrå], fordom Sangrus, flod i italienska
landskapet Abruzzo e Molise, upprinner på Abruzzerna i
prov. Aquila, s. om Gioja, flyter i östlig och nordlig
riktning genom prov. Chieti och faller ut i Adriatiska
hafvet, efter ett lopp af 117 km. Biflod Aventino.
(J- F. N.)
Sanguinäria canade’nsis L., bot. farm., en till
fam. Papaveraceas hörande vacker liten ört,
som förekommer i atlantiska Nord-Amerikas glesa
skogar, från Canada ned till Florida. Rotstocken,
indianernas puccoon, som har knölig, rödbrun bark
och inuti är ljusare rödbrun, innehåller en röd,
blodliknande mjölksaft (däraf släktnamnet; af
lat. safnguis, blod), ur hvilken man framställt
flera verksamma ämnen, såsom alkaloiden sanguinarin
m. fl., som i Amerika användas mot lungkatarrer
och äfven som kräkmedel. Från rotstocken uppskjuta
årligen l skaftadt blad med hjärtlik bas och flikig
skifva, snarlikt ett fikonblad, och en enblommig
stängel. Blomman är hvit, med 8-12 kronblad.
O. T. S. (G. L-m.)
Sanguinarin, farm. Se Sanguinäria c a-n a de n s i s.
Sa’nguis dracönis, lat., farm. Se Drakblod.
Sanguisorba L., bot. farm., ett till fam. Rosa-cem,
underfam. Rosoidece, hörande växtsläkte, som har
l-3 karpeller inneslutna inom den torra, kantiga
blomaxeln. Bladen äro spiralställda, pa-rigt delade,,
och de tvåkönade eller delvis en-könade blommorna äro
samlade i täta hufvud, i toppen på stjälken och dess
grenar. På Gottland
Sanguisorba officinalis (blodtopp), l rotstock,
bladrosett
och stjälkbas, 2 växtens topp med
blomställningar, 3
blomma, 4 längsskuren blomma, B nöt.
finnes den f. ö. i Europa och Sibirien utbredda
blodtoppen, S. officinalis, äfven b l o d s t i 11
a kallad (en öfv. af Sanguisorba, af lat. safnguis,
blod, och sorbére, sluka), som har rundade, något
aflånga hufvud af rödbruna, samkönade blommor, med
4 ståndare samt l pistill med 2-flikigt märke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
