Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sankt Göran - Sankt Görans hospital - Sankt Görans kapell. Se Johannes församling - Sankt Görans kyrka. Se Kungsholmen, sp. 265 och fig. 2 - Sankt Hansdag, da. och no. Se Midsommardagen - Sankt Hanshaygen. Se Kristiania, sp. 1389 - Sankt Helena, ö. Se Saint Helena - Sankt Hermenegilds orden. Se Ordnar, sp. 838 - Sankt Hubertusorden, Se Ordnar, sp. 831 - Sankt Ibb. Se Ibb, Sankt - Sankt Ignatiibönor, farm. med. Se Ignatiiböna - Sankt Ilian. Se Ilian, Sankt - Sankt Immertal, dal. Se Saint-Imier - Sankt Ingbert - Sanktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänstgöra vid sjukhuset tre öfverläkare,
fyra underläkare, två amanuenser (å Karolinska
institutets stat), två läkare vid polikliniken
och en vid Finseninstitutet. Styrelsen utgöres af
fem ledamöter, bland hvilka en af öfverläkarna å
kommunens stat, hvilken tjänstgör som sjukhusdirektör.
R. W. K. M-s.
Sankt Görans hospital, vanligen kalladt Sankt
örians hospital l. gård, ett hospital i Stockholm,
som började byggas 1418, men måhända kort förut
tillkommit som stiftelse. Åtminstone nämnas i
Stockholms stads ämbetsbok 1419 tre föreståndare
för S., och om en af dem säges, att han förut var
föreståndare, hvilket förhållande synes förutsätta
hospitalets organisation. Ärkebiskop Johan i
Riga utlofvade 1421 aflat åt dem, som understödde
S. Georgii hospital, som ånyo omförmäles i ett
bref från 1433 i följande ordalag: "Det nyligen
vid S. Jakobs kyrka nära Stockholm (d. v. s. staden
inom broarna) grundlagda och uppbyggda hospitalet
för spetälska, vanligen kalladt ad S. Georgium,
i hvilket så många spetälska som möjligt
intagits." Möjligen låg hospitalet n. ö. om kyrkan
och nära densamma. Dit hörde en trädgård, som ofta
namnes, möjligen en del af nuv. Kungsträdgården,
samt ett kapell, kalladt S. Örians kapell, som
sannolikt låg nära och n. om Norrbro och på östra
sidan om brofästet. Hospitalet var icke blott
afsedt för spetälska, utan utgjorde äfven en
försörjningsanstalt, därvidlag påminnande om det
närbelägna helgeandshuset på Helgeandsholmen. Deras
godshistoria företer samma hufvuddrag. Man gaf sina
egodelar till hospitalet mot villkor att få bo och
åtnjuta underhåll å gården i sin lifstid. Det stod
liksom helgeandshuset under borgmästare och råds
öfveruppsikt, hvilka utsago två (tre) föreståndare
årligen för hospitalet. Dessa nämnas år för år
i Stockholms stads ämbetsbok 1419–1544. Liksom
andra katolska välgörenhetsinrättningar skonades
hospitalet af reduktionen 1527 och fortgick in
på 1500-talet. Litt.: Hedqvist, "Den kristna
kärleksverksamheten i Sverige under medeltiden"
(akad. afh. 1893), De Brun, "Det medeltida Stockholm"
(1911) och "Från det gamla Stockholm" (1914)
L. M. B.
Sankt Görans kapell. Se Johannes församling.
Sankt Görans kyrka. Se Kungsholmen, sp. 265 och
fig. 2.
Sankt Hansdag, da. och no. Se Midsommardagen.
Sankt Hanshaugen. Se Kristiania, sp. 1389.
Sankt Helena, ö. Se Saint Helena.
Sankt Hermenegilds orden. Se Ordnar, sp.838.
Sankt Hubertusorden. Se Ordnar, sp. 831.
Sankt Ibb. Se Ibb, Sankt.
Sankt Ignatiibönor, farm. med. Se Ignatiiböna.
Sankt Ilian. Se Ilian, Sankt.
Sankt Immertal, dal. Se Saint-Imier.
Sankt Ingbert, stad i bajerska Rhenpfalz, området S.,
vid Rohrbach och Homburg–S. m. fl. banor. 17,278
inv. (1910). I närheten finnas betydande
stenkolsgrufvor äfvensom en brinnande kolflöts. S. har
ett stort stål- och järnverk (1,500 arbetare), flera
glasbruk, krutfabrik, bomullsspinneri,
järngjuteri, Thomasslaggkvarn
o. a. industri. Progymnasium.
(J. F. N.)
Sanktion (lat. sa’nctio, af sancire, stadfästa). Om
termens betydelse i det gamla Rom, hvarifrån den
är hämtad, se Promulgation, sp. 364. Nu
menas med sanktion regeringens samtycke till ett af
folkrepresentationen antaget lagförslag, som därigenom
får gällande kraft. Sanktionen är den positiva
yttringen af sanktionsrätten; dennas negativa yttring
är veto (se d. o.), hvarigenom folkrepresentationens
lagstiftningsbeslut göres kraftlöst af regeringen. Vid
sanktionsrättens utöfning måste det framställda
lagförslaget antingen i sin helhet antagas eller
i sin helhet förkastas. Den svenske konungens rätt
att delvis samtycka till och delvis lämna obeaktade
framställningar af riksdagen rörande ekonomisk
lagstiftning (se d. o.) bör därför icke hänföras
till sanktionsrätten. Enligt Montesquieu (se
d. o., sp. 1006) kunde monarken (regeringen), såsom
principiellt saknande andel i lagstiftningsmakten, ha
endast den negativa vetorätten (faculté d’empêcher),
och hans stadfästelse på representationens beslut
förklarades därför af Montesquieu icke vara
sanktion (faculté de statuer), utan blott "ett
tillkännagifvande, att han ej gör bruk af rätten att
hindra". En fullständig omvändning af denna lära
är en nutida tysk, med furstesuveränitetsteorien
(se Suveränitet) sammanhängande statsdoktrin, enligt
hvilken regeringsmaktens innehafvare är den egentlige
lagstiftaren. Sanktionen blir då den egentliga
lagstiftningsakten, folkrepresentationens förslag
endast ett förarbete (mot hvilket regeringens vetorätt
kan användas) och representationens formella makt
med afseende stiftningsmakten, ha endast den negativa
vetorätt mot regeringsförslag (faculté d’empêcher). En
konsekvens däraf är, att äfven regeringsförsiag,
som godkänts af representationen, anses böra
vara föremål för sanktion (jfr Lag, sp. 809). –
I nutidens republiker har man dragit ut de yttersta
konsekvenserna af Montesquieus lagstiftningsteori,
i det äfven vetorätt principiellt frånkänts
regeringen. Däremot har regeringen här rätt och plikt
att promulgera den lagstiftande församlingens beslut
(se Promulgation, sp. 365). Härtill
har emellertid i nordamerikanska unionen och i
Frankrike anknutits rätt för presidenten att till
ny behandling återförvisa en af den lagstiftande
församlingen beslutad lag, så att denna, endast
ifall beslutet förnyas, blir gällande. Denna rätt
verkar i det förra landet faktiskt som en vetorätt
och därtill en mycket kraftig sådan, då 2/3 majoritet
i båda husen fordras för att genom ett nytt beslut
bryta presidentens motstånd, och den plägar också
kallas vetorätt (jfr Nord-Amerikas förenta stater,
sp. 1206). Om regeringens sanktionsrätt strider
mot den republikanska folksuveränitetsdoktrinen,
är det däremot en konsekvens af denna, om "folket"
tillerkännes en motsvarande befogenhet gentemot
representationen. Så har också skett i de amerikanska
särstaterna och Schweiz – både edsförbundet och
kantonerna - genom referendum (se d. o.). En följd
af den amerikanska unionens och det schweiziska
edsförbundets egenskaper af förbundsstater (se
d. o.) är, att deras särstater i grundlagsfrågor ha
motsvarande befogenhet – på förra stället genom de
lagstiftande församlingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
