- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
731-732

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sansibar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(af suahelistammen watemba) eller blandningar af
negrer och araber, vidare en mängd från fastlandet
som slafvar införda negrer, 10,000 araber från
Maskat, inemot 5,000 pers. från Comoro-öarna, äfven
dessa mest suaheli och negrer, omkr. 10,000 inder,
delvis katolska, från Goa samt parser. Af européer
funnos 1910 (inklusive Pemba) endast 234, hvaraf
121 engelsmän och 35 tyskar. De fleste infödingarna
äro muhammedaner (sunniter). 3 kristna missioner
arbeta på S. S. är en korallö, på hvilken ett 130
m. högt lager af rödaktig, järnhaltig lera hvilar
(högsta punkten är Masingini, 135 m.), östra delen,
där korallbildningarna ligga mera blottade, är glest
befolkad, men den västra är ett kulturland. Klimatet
är osundt (malaria). S. har två regnperioder, en
större från mars till maj och en mindre från midten
af okt. till årets slut. Sydvästmonsunen blåser
från mars till nov., nordöstmonsunen från midten
af dec. till midten af mars. Regnmängden växlar
mellan 1,500 och 2,500 mm. Medelårstemperaturen
är 26,7° (juli 25,2°, febr. 28,1°). Floran liknar
det tropiska Öst-Afrikas. Föremål för odling
äro negerhirs (Sorghum), manihot (se d. o.),
införd från Syd-Amerika, ris, sockerrör, den
från Ostindien 1818 införda kryddnejlikan, röd
peppar, kokospalmer, oranger, betel etc. De flesta
plantagerna egas af maskataraberna, men dessa
äro ekonomiskt beroende af inderna, som alldeles
behärska handeln. – Faunan har bland vilda djur
markattor, servaler (Felis serval), genetter (Genetta
vulgaris
), faraokatten (Herpestes ichneumon),
hamstern, råttor och dvärgantiloper. Fåglarna
representeras af många arter och individer. – Öns
viktigaste exportvara är kryddnejlikan, med hvilken
omkr. 25,000 har äro planterade (på S. och Pemba)
med 5 1/2 mill. bärande träd och af hvilken 1913
utfördes för 412,547 pd st.; närmare i betydelse
kommer kokospalmen (2 1/2 mill. träd), af hvars
nötter (copra) s. å. exporterades för 216,841
pd st. Af öns öfriga produkter märkas hudar och
skinn, elfenben (som ditförts från fastlandet),
petroleum, ris, m. m., men af dessa varor införes
i regel mer än som utföres. Hela exporten hade
1913 ett värde af 1,05 mill. pd, importen af 1,1
mill. pd. Handeln på utlandet går öfver staden
S. Kabelförbindelse med Europa finns dels öfver Aden,
dels öfver Durban. Stationer för trådlös telegraf
finnas, en på S. och en på Pemba, och telefon
på S. – 2. Hufvudstad på förutnämnda ö. 35,262
inv. (1910). Staden ligger på västra kusten af ön,
på en flack half ö, som begränsas af en lagun, som
under ebb torrlägges. Till största delen består
den af glänsande hvita stenhus, endast utefter
lagunen är hopad en massa lerhyddor, hvilka skylas
af kokospalmer, mango och andra träd. Stadsdelen
Schangani närmast hamnen, som är en af de bästa i
Afrika, består af trånga och smutsiga gator, är säte
för flera franska, amerikanska, engelska och tyska
handelshus, för ångbåtskontor, tull, telegraf samt för
flera europeiska konsuler. Förstaden Madagascar town
är industriens och handelns hemvist, mest befolkad
af inder; stadsdelen Nyambi är negrernas egentliga
hem och består af lerhus; förstaden Ngambo, med
jämförelsevis rena gator och rika kokosplanteringar,
är den mest tilldragande delen af S. I hamnen inlöpte
1912 305 fartyg om 782,819 ton, hvaraf
149 voro tyska (435,875 ton) och 124 engelska
(286,222 ton). S. är frihamn sedan febr. 1892. –
3. Sultanat. Ön S. är ett engelskt protektorat, men
dessutom ett sultanat, hvars regent vid sin sida
har en engelsk high commissioner och en engelsk
resident samt sålunda själf är regent endast till
namnet. Förr omfattade sultanatet äfven Mafia och
andra öar samt en bred kustremsa på Afrikas fastland,
inalles omkr. 24,000 kvkm., men är numera inskränkt
till öarna S. och Pemba (tills. 2,644 kvkm. med
197,199 inv.,. 1913), hvaraf 83,437 på ön Pemba.

Historia. Urspr. bebodt af bantunegrer, blef det
område, som sedan kom att utgöra sultanatet S.,
eröfradt af portugiserna på 1500-talet. För att
befria sig från dem kallade den muhammedanska
befolkningen mot slutet af 1600-talet araberna till
hjälp, och det lyckades imamen af Oman (l. Maskat)
att göra sig till herre öfver landet (1698), som
blef förenadt med Oman. Äfven sedermera utvidgades
området och omfattade vid imamen Sejjid Saids död
1856 (utom Oman) kusten från ekvatorn till Kap
Delgado med alla utanför liggande öar. 1856 delades
emellertid det arabiska väldet enligt ett domslut af
engelske generalguvernören i Indien, lord Canning,
så att alla afrikanska besittningar tillföllo den
kort förut aflidne imamens son Sejjid Mejjid,
medan de arabiska landsdelarna tilldelades en broder
till denne (se Oman). Sejjid efterträddes af sin
yngre broder, Bargasj Ibn Said (1870-88), som genom
särskilda fördrag med de flesta europeiska riken
och med Förenta staterna sökte få sig tillförsäkrad
suveränitet öfver sitt rike. Ehuru dettas gränser
fastställdes genom en engelsk-tysk konvention
1886, började snart både tyskar och engelsmän
göra intrång på området. S. förlorade sålunda sina
fastlandsbesittningar till dem. I aug. 1888 öfvertog
Tyska östafrikanska kompaniet förvaltningen öfver
kustområdet s. om floden Umba, och s. å. öfverlämnade
sultanen Chalifa ben Said (1888–90) landet n. om Umba
till Brittiska östafrikanska kompaniet. Uppkomna
gränstvister mellan dessa båda korporationer
(se Brittiska Öst-Afrika, sp. 189) bilades genom
tysk-engelska fördraget af 1 juli 1890, hvilket gaf
England protektoratet öfver sultanatet S. S. å. dog
ben Said. Hans efterträdare ha varit Sejjid Ali
(1890–93), Hammed ben Thwain (1893–96), Hamud ben
Mohammed
(1896–1902), Ali ben Hamud (1902–11),
då han abdikerade, och Sejjid Chalifa ben Harub (sedan
1911). Sultanatets inkomster och utgifter 1913 voro
resp. 275,126 (hvaraf 167,363 tullmedel) och 248,356
pd st. Sultanens privata inkomster (skilda från
protektoratets) ha bestämts till omkr. 120,000 rupier,
medan öfriga inkomster användas för allmänna arbeten,
polis m. m. Sultanen har ett lifgarde af omkr. 150
man; öfriga trupper (inberäknadt polisstyrkan) stå
under befäl af en engelsk general. Flottan, bestående
af 3 kanonbåtar och två handelsångare, är sultanens
privata egendom. I april 1897 upphäfdes slafveriet,
hvarigenom 140,000 slafvar på S. och Pemba fingo
friheten; dock kan slafveriet ännu finnas, endast
slafven erhåller den frihet han fordrar. Det gällande
myntet är den indiska rupien. S:s flagga är afbildad
å pl. till art. Flagga (Marokko). Litt.:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:44 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free