Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Santos Dumont [sã'to dymå'], Alberto - Santos-kaffe [sã'tåJ]. Se Santos 2 - Santvoort [-fårt], Dirck Dircksz - Santyl, farm. Se Santalum - Sanudo [sanodå], l. Sanuto. S. S Marino d.ä. 2. S Marino d. y. - Sanuto [sanotå], Marino. Se Sanudo - Sanvic - San Vicente [vithe'nte] l. Vincente de Austria - Sanvitalia - San Vito - Sanyuan, missionsstation. Se Mission, sp. 678 - San Yuste [jo'ste]. Se Geronimo de San Yuste - Sanz [santh], Eulogio Florentino - Sanz del Rio [santh -ri'å], Juliano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Santos Dumont [sa’tos dymå’], Alberto, brasiliansk
aeronaut af fransk härkomst, f. 1873, begaf sig
vid unga år till Frankrike för att egna sig åt
luftskeppssegling, fick 1901 Deutschs pris (100,000
frcs) för konstruktionen af ett styrbart luftskepp,
hvarjämte Brasilien gaf honom en nationalbelöning på
250,000 frcs. Se vidare Flygmaskin, sp. 672.
Santos-kaffe [sa’tås]. Se Santos 2.
Santvoort [-fart], Dirck Dircksz., holländsk
porträttmålare, f. 1610 i Amsterdam, d. där 1680, var
son till målaren Dirck Pietersz. och sannolikt elev
af Rembrandt. Åtminstone rönte han starkt inflytande
af dennes konst, och hans nära relationer till denna
framgå äfven däraf, att han gaf två af sina söner
hans förnamn. S., som var den förnäma världens i
Amsterdam por-trättör, var 1658 ordf. i Amsterdams
konstnärsgille. Hans porträttbilder studeras bäst i
Amsterdams Rijksmuseum, där de talrikt förekomma. Där
ses bl. a. hans mästerverk Föreståndarinnorna för
Amsterdams spinnhus (dat. 1638). I Rotterdams
museum träffas Flöjtblåsare och Herdinna (båda
dat. 1632). Hans enda i Sverige befintliga
tafla är Porträtt i helfigur af en liten flicka
(dat. 1640) i Braunerhielmska samlingen på Sandemar.
O. G-g.
Santyl. farm. Se Santalum.
Sanudo [sanodå] l. Sanuto.
1. S. Marino d. ä.,
veneziansk statsman och geograf, f. 1260 på lagunön
Torcello, d. 1338 i Venezia, är mest känd för sina
bemödanden att åstadkomma ett nytt korståg mot
Orientens muhammedaner. Därför skref han Secreta
fidelium crucis, som öfverlämnades till påfven Klemens
V. Senare tillade han ytterligare två delar l. böcker
(1312-21), hvarpå det hela lämnades till påfven
Johannes XXII och till konungen af Frankrike. Det
är möjligt, att alla tre böckerna haft titeln Opus
terræ sanctæ, ehuru den först nämnda titeln är den
allmännast brukliga. S. söker där visa dels hvilka
fördelar man skulle vinna genom att återtaga Heliga
landet, dels huru nyttigt det skulle vara att för
detta ändamål knyta förbindelser med de kristne i
Nubien och Habesch. Till yttermera utveckling häraf
bifogade S. till sitt verk dels flera specialkartor
och planer, dels en världskarta, hvilken är af stor
betydelse i kartografiens historia. Den framställer
(gamla) världen som en rund skifva, hvars medelpunkt
är Jerusalem, därutinnan lik tidehvarfvets andra
världskartor, men i enskildheter visar den märkliga
framsteg i kännedomen om jorden. Så är kusten från
Storbritannien och Flandern till östra Medelhafvet väl
tecknad, äfven de mer skisserade grunddragen af norra
Tyskland och Skandinavien tyda på en något noggrannare
kunskap än äldre kartografer (så är Skandinavien en
half ö, om än otympligt tecknad). Afrikas sydligaste
del är väl böjd åt ö., men hänger ej samman med
Asien, Kinas namn förekommer första gången på en
karta o. s. v. S:s källor ha varit dels egna resor,
hvarunder han kom ända upp till Danmark samt till
de östra Medelhafsländernas större städer, dels
underrättelser af andra resande, dels äfven äldre
världskartor och italienska portolankartor. -
Litt.: Kunstmann, "Studien über M. S." (i Bajerska
vet. akad:s förhandlingar, VII,
1855), Kretschmer, "M. S." (i "Zeitschrift der
Gesellschaft für erdkunde in Berlin", XXVI),
Simonsfelds artiklar i "Neues archiv der Gesellschaft
für ältere deutsche geschichte", VII, och i
"Zeitschrift fiir wissenschaftliche erdkunde", VIII.
2. S. Marino d. y., veneziansk historieskrifvare,
f. 1466, d. 1533 i Venezia, var son till
en rådsherre. 1483 följde han en kusin på en
domarresa genom Istrien, hvarunder han upptecknade
allt anmärkningsvärdt och utgaf detta i Itinerario
in terra ferma (tr. 1847). Vid endast 20 års ålder
valdes han till medlem af stora rådet, och 1498 blef
han senator. Som sådan antecknade han, hvad som sades
i föreliggande frågor och fick äfven tillåtelse att
genomgå det hemliga statsarkivet, ehuru han aldrig,
såsom han önskade, blef statshistoriograf. Med ledning
af de källor, som sålunda voro honom tillgängliga,
skref han I commentarii della guerra di Ferrara
(tr. 1829), Le vite dei Dogi (tr. i Muratoris "Rerum
italicarum scriptores", 1733) samt det viktigaste
af alla hans arbeten, Diarii, omfattande tiden från
l jan. 1496 till sept. 1533, utg. i 58 bd af R. Fulin
m. fl. (sista delen utkom 1903). 1-2. J. F. N.
Sanuto [sanotå], Marino. Se Sanudo.
Sanvic [sävi’k], nordlig förort till Le Havre med
ett fort och 8,470 inv. (1911; som kommun 10,235).
J-F. N.
San Vicente [vithe’nte] 1. Vincente de
Austria [åo^tria], departemangshufvudstad i
centralamerikanska republiken Salvador, vid
foten af vulkanen S. Vicente (2,174 m.). 17,832
inv. (1901). Tobaks- och indigoodling; stora mässor.
J- F. ^T-
Sanvitalia Lam., bot., ett amerikanskt släkte af örter
eller små buskar, hörande till fam. Compositæ,
afd. Heliantheæ inom Tubulifloræ, nära släkt
med Zinnia (se d. o.), hvarifrån det skiljes
genom skaftade blommor. Diskblommorna äro bruna,
strålblommorna gula eller hvita. Den nedliggande
S. procumbens från Mexico odlas som enårig
infattningsväxt i trädgårdarna. G. L-m.
San Vito [-tå]. 1. S. al Tagliamento [taljame’ntå],
stad i italienska prov. Udine (Venezien), vid
Tagliamento och järnvägen Venezia- Casarsa. 10,803
inv. (1911, som kommun). Silkesodling. -
2. S. dei Normanni [nårma7-], stad i italienska
prov. Lecce (Apulien). 13,068 inv. (1911,
som kommun). Stenbrott, olivodling.
1-2. J. F. N,
Sanyuan, missionsstation. Se Mission, sp. 678.
San Yuste [jo7ste]. Se Geronimo de San Yuste.
Sanz [santh], Eulogio Florentino, spansk skald,
f. 1825 i Arévalo (Avila), d. 1881 i Madrid, begaf
sig efter att ha varit invecklad i ett upplopp i
Valladolid till Madrid, där han lefde fattigdomens
bohemlif. Det bereddes honom emellertid tillfälle
att vistas i Berlin, och frukten af hans studier
där blef skickligt gjorda öfversättningar af
Heines arbeten. S. utgaf f. ö. det originella
versdramat Don Francisco Quevedo, som blef mycket
populärt, det romantiska skådespelet Achaques de
la vejez och La escarcela y el punal (fragment).
Ad. H-n.
Sanz del Rio [santh -ri’å], Juliano, spansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
