Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saône - São Nicolao - São Paulo - São Pedro - São Roque - São Salvador - São Sebastião - Saosjyant. Se Eskatologi, sp. 873--874 - São Thiago - São Thiagoorden [söo]. Se Ordnar, sp. 835 - São Thomé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prov. Burgund, begränsas af dep. Côte-d’Or,
Jura, Ain, Rhône, Loire, Allier och Nièvre. 8,627 kvkm.
604,446 inv. (1911). S. är fruktbart, ehuru fylldt
af bergförgreningar från Côte d’Or och Monts de
Charolais. Det genomflytes af Loire, Arroux, Saône,
Doubs och Seille och eger förträffliga betesmarker.
De förnämsta produkterna äro hvete, hafre, majs,
vin, hampa och frukt. Brunsten, byggnadssten och
marmor brytas. Den viktigaste industrien är
järntillverkning, hvilken i Le Creuzot, som tillika är
ett af Frankrikes största koldistrikt, bedrifves i
storartad skala. Därjämte märkes tillverkningen af
glas, papper, kemiska produkter, lergods och
lärft. S. är indeladt i 5 arrondissemang: Autun,
Châlon-sur-Saône, Charolles, Mâcon och Louhans.
Hufvudstad är Mâcon. – 3. Haute-Saône
[åt-sån], departement i östra Frankrike, bildadt af
en del af Franche-Comté, begränsas af dep.
Vosges, Haut-Rhin, Doubs, Jura, Côte-d’Or och
Haute-Marne. 5,375 kvkm. 257,606 inv. (1911).
Det är i n. ö. fylldt af Vogesernas förgreningar
och vattnas af Saône med dess bifloder Amance,
Coney, Lanterne och Ognon. Jordmånen, till
största delen stenbunden, är i vissa trakter
tämligen fruktbar. Vin, frukt, säd, hampa och tobak
odlas, hvarjämte virke hämtas från skogarna (som
uppta 31 proc. af arealen) och grufvorna lämna
riklig tillgång på god järnmalm och stenkol.
Betydande mineralkällor finnas vid Luxeuil. Järn-,
glas-, porslins- och linneindustrierna äro
blomstrande; dessutom produceras öl och kirschwasser.
S. är deladt i 3 arrondissemang: Vesoul, Gray
och Lure. Hufvudstad är Vesoul.
1–3. (J. F. N.)
São Nicolao [söõ], en af Kap Verde-öarna (se
Kap Verde). 349,6 (375,5) kvkm. Omkr.
12,000 inv. Ön är fruktbar, men osund. Hufvudort
är Ribeira Brava, med omkr. 4,000 inv.,
nära norra kusten.
(J. F. N.)
São Paulo [söõ pao′-]. 1. En af de sydligare
staterna i Brasilien, i n. skild från Minas geraes
genom Rio grande, i v. genom Paraná från Matto
grosso, i s. genom Paraná-Panema från staten
Paraná och i s. ö. begränsad af Atlantiska oceanen.
290,876 kvkm. 3,200,000 inv. (1913). Kusten är
flack och osund; utanför den ligga flera små öar,
af hvilka den viktigaste är São Sebastião
(22 km. lång, 8–11 km. bred; omkr. 5,000 inv.).
V. om kustslätten (Beira Mar) går den 1,200 m.
höga Serra do Mar och sydligare Serra do Paraná-piaçaba. V. om dessa berg
sänker sig landet mot n. v. och v., bildande en
högslätt, genomdragen af bergåsar och ofta upptagen
af stora grässlätter (campos). Därför flyta de flesta
floderna åt v. till Paraná (såsom Rio grande med
bifloden Pardo, Tieté, Paraná-Panema); öfre delen
af Parahyba (till Atlantiska hafvet) flyter mellan
kustkedjorna. Alla floderna äro genom forsar och
fall mestadels icke segelbara. Bergen äro vanligen
klädda af täta urskogar. Klimatet är vid kusten
hett och osundt (gula febern), men på höglandet är
det angenämt. I staden S. är medelårstemperaturen
10,4° (sommaren 21,5°, vintern 15,6°). – S. är
Brasiliens förnämsta stat genom sin handlingskraftiga
befolkning. Utom kaffe, som är hufvudprodukten,
odlas socker, bomull, tobak, ris, säd m. m. Äfven
boskapsskötseln är viktig. Järn finnes vid Sorocaba,
dessutom marmor och brunkol. Industrien framställer
bomullstyger, järnvaror, cigarrer, öl, brännvin
m. m. Handeln ligger mest i tyskarnas händer. De
förnämsta hamnarna äro Santos (se d. o.), Porto de
Iguapé och Cananea. Järnvägar förena hufvudstaden med
Santos, Rio de Janeiro och det inre af staten, hvilken
i sin östra hälft har ett ganska tätt järnvägsnät. –
2. Hufvudstad i ofvannämnda stat, belägen 725–890
m. ö. h., nära Rio Tietés öfversta del, 60 km. från
hamnstaden Santos. 450,000 inv. (1911). Säte
för en biskop, juridisk fakultet (grundl. 1827,
med öfver 500 stud.), teologisk fakultet,
naturhist. museum (Museu Paulista), seminarium
för kvinnor, polyteknisk skola (grundl. 1894,
omkr. 160 stud.), farmaceutisk-odontologisk skola
(omkr. 200 lärj.), Pasteurinstitut, seruminstitut,
statens geografisk-geologiska undersökning,
medicinsk-kirurgisk societet etc. Staden är
den industriella medelpunkten i staten. I dess
närhet ligga flera af italienare bebodda kolonier. –
3. (S. da Assumpção de Loanda) Stad. Se Loanda.
1–3. J. F. N.
São Pedro [söõ]. 1. (S. do Rio grande do Sul). Se
Rio grande do Sul. – 2. (S. do Sul) Portugisisk
badort i distriktet Vizéu, vid kustfloden Vouga,
169 m. ö. h. 2,920 inv. (1900). Svafvelbad (70–80°).
São Roque [söõ rå′kə], udde på Brasiliens nordöstra
kust, prov. Rio Grande do Norte. Utgångspunkt
för den till Lissabon gående undervattenskabeln.
(J. F. N.)
São Salvador [söõ -då′r]. 1. (S. de Bahia) Stad. Se
Bahia 2. – 2. S. dos Campos dos Goyatacazes [-doʃ
kö’poʃ̇ doʃ̇ gåjataka’ṡəʃ], numera kalladt endast
Campos. Stad i brasilianska förbundsdistriktet
Rio de Janeiro, vid floden Parahyba, omkr. 60
km. från hafvet, genom järnväg och kanal
förbunden med hamnen Macahé. Omkr. 30,000
inv. Medelpunkt för Brasiliens sockerodling
och sockertillverkning (40 fabriker). Järnväg
till Nictheroy och till det inre landet.
2. (J. F. N.)
São Sebastião [söõ səbaʃtiöõ’]. 1. Ö. Se São
Paulo 1. – 2. (S. do Rio de Janeiro).
Se Rio de Janeiro 3.
Saosjyant. Se Eskatologi, sp. 873–874.
São Thiago [söõ] l. Santiago, den största
af Kap Verde-öarna. 1,240 kvkm. 64,943 inv.
(1900). Ön är bergig, men välodlad. Hufvudstad
är Praia. Se vidare Kap Verde.
(J. F. N.)
São Thiagoorden [söõ]. Se Ordnar, sp. 835.
São Thomé [söõ], Sankt Tomas, en
Portugal tillhörig ö i Guineaviken på Afrikas
västkust; dess södra udde ligger under ekvatorn. 824,6
kvkm. 37,776 inv. (1900), hvaraf 1,012 hvita
(många deporterade), 273 mulatter, resten negrer.
Ön är af vulkaniskt ursprung och ligger i en
vulkanlinje, som från Kamerun öfver Fernando
Póo, Principe och S. sträcker sig till Annobóm.
Den består af basalt och lavor, och dess högsta
topp, Pico de S. (2,140 m.), är en slocknad
vulkan, omgifven af mindre vulkankäglor. De lägre
bergen på ön heta morros; ett af dem, Morro
Macaco (”apberget”), har sitt namn däraf, att öns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
