Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sargent [sadJent], Epes - Sargent [sadJent], Charles Sprague - Sargent [sadJent], John Singer - Sargon - Sargus, zool. Se Vapenflugor - Sari, bergparti. Se Kamerun - Sari - Saria - Sarik, turkisk stam. Se Turkmener - Sari-kul. Se Sor-kul - Sarine [-ri'n], flod. Se Sanne - Sarissa. Se Falang - Sarisu-Odjak - Sarjekfjällen. Se Sarekfjällen - Sarju, flod. Se Gogra - Sark - Sarkasm - Sarkasota [-såta], fi., vadmalskriget. Se Kajana län - Sarkinit - Sarkod - Sarkofag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
807
Sargent-Sarkofag
808
change; The priestess, 1855), skref lefnadsteck-ningar
öfver H. Clay och Franklin samt utgaf antologier.
Sargent [sä;dj8nt], Charles S pra g u e,
nordamerikansk botanist, f. 24 april 1841 i
Boston, professor i hortikultur i Cambridge, Mass.,
Har-vard-universitetet, 1872-73, föreståndare för
botaniska trädgården 1873-79, tillika föreståndare
för Arnold Arboretum i Jamaica plain, Mass.,
sedan 1872 och professor i arborikultur sedan
1879. S. är en af nutidens främsta dendrologer och
skogskännare. Af hans många arbeten på detta område
märkas Catalogue of the forest trees of North America,
The woods of the U. S., The forest flora of Japan,
Silva of North America, Manual of the trees of North
America m. m. S. utgaf "Garden and forest" 1887-97.
C. Lmn.
Sargent [sä’d jent], John Singer, amerikansk målare,
f. 1856 i Florens, studerade hufvudsakligen i
Paris för Carolus Duran, gjorde sig där bemärkt
1879 genom Durans porträtt och ett Caprimotiv
och väckte 1882 efter en resa i Spanien mycken
uppmärksamhet genom El jaleo (zige-nardans,
skildrad med stark ögonblicksuppfattning och kraftig
beilysningseffektj. 1883 följde en originell och
koloristiskt intressant interiör med Tre små
flickor. Året därefter flyttade S. öfver till
London. Bland hans följande arbeten äro delikata
belysningsstudier (däribland "Lily lily rose",
flickor, som tända japanska papperslyktor i en
trädgård, 1887, Tåte gallery i London) och typer som
Carmencita (1892, Luxembourgmuseet i Paris). S. målade
karaktärsfulla porträtt (hertigen af Portland,
Roosevelt, lord Ribblesdale, Ellen Terry i lady
Macbeths roll) och blef högeligen beundrad genom
sina många porträtt och grupper af mondäna damer och
barn (Mrs Meyer och hennes barn m. fl.), utförda
med lysande bravur och elegans. Uffizigalleriet i
Florens eger S:s s j älf porträtt (1904). Han har
på sista tiden äfven sökt nya områden för sin konst,
bland hans senare arbeten äro Cashmers (sju flickor
på en blomsterrik äng, 1909), Trattoria (s. å.),
den grandiost hållna Israel och lagen (s. å.) och
Armageddon (monumentalmålning, Boston, 1911). En
liten friluftsmål-ning af S. finnes i galleriet i
Helsingfors. S. är fortfarande bosatt i London och är
medlem af akademien där och af Franska institutet. Jfr
mrs Meynell, "The work of J. S." (1903). Oeuvre de
S. (62 planscher) utkom i Paris 1905. G-g N.
Sargon (assyr. Sarru-ukin), assyrisk konung. Se Assyrien,
sp. 257, och Babylonien, sp. 577. Om hans
palats, Dur-Sarrukin, se Assyrien, sp. 253 och 264,
samt bilder sp. 259–260.
Sargus, zool. Se Vapenflugor.
Sari, bergparti. Se Kamerun, sp. 720.
Sari, hufvudstad i persiska prov. Masanderan,
nära södra kusten af Kaspiska hafvet, vid kustfloden
Tedschen. Staden, som fordom var betydande, är
numera afsigkommen och torde ega knappast mer än
omkr. 8,000 inv. (J. F. N.)
Saria [sā’riā], Zaria, Soso, stat, förr skattskyldig
till det då själfständiga fulberiket Sokoto, i vinkeln
mellan Niger och Benue, nu hörande till brittiska
kolonien Nord-Nigeria. Det är bebodt af haúsa, fulbe
och andra stammar, som drifva jordbruk. Staden S.,
11° 10’ s. br., 7° 20’ ö. lgd, hade förr 40–50,000
inv., som idkade betydande och mångsidig industri.
J. F. N.
Sarik, turkisk stam. Se Turkmener.
San-kul. Se Sor-kul.
Sarine [-ri’n], flod. Se S a a n e.
SaYissa. Se Falang.
Sarisu-Odjak, by i Mindre Asien, medelpunkt för
sjöskumsindustri. Se E s k i - S c heh i r.
Sarjekfjällen. Se Sarekfjällen.
Sarju, flod. Se G o g r a.
Sark [särk], fr. Sercq, en af de Normandiska öarna,
ö. om Guernsey och 35 km. från Norman-dies kust. 515
har. 582 inv. (1911). S. består af två delar, hvilka
äro förenade genom en 180 m. lång, 90 m. hög, 4-5
m. bred klippkam (la Cou-pée). Kusterna äro branta,
och en i granitklippan inhuggen tunnel leder från
landningsplatsen Creux h a r b o u r upp till den
välodlade platån, ön tillhör fortfarande ättlingarna
af Hélier de Car-teret, som 1565 erhöll den till län
af drottning Elisabet. - Till S. hör den närbelägna
obebodda holmen Brechou (1. lie des mar-chants).
J-F. N.
Sarkasm (grek. sarkasmo’s, af sarkafzéin3 af vrede
bita sig i läpparna), ironiskt bitande skämt eller
hån. Jfr Ironi. - Sarkastisk, bitande, hånfull.
Sa7rkasota [-såta], fi., vadmalskriget. Se Kajana län.
Sarkinit A. Sjögren, miner. (grek. safrkinos, köttig,
fet), ljust köttrödt, fettglänsande, monoklint
basiskt manganarsenat af sammansättningen 4 Mn O
. As2 05 . H2 O (HO Mn2 As OJ och med en eg. v. af
4,2i. Sarkiniten är enligt Flink och Ham-berg identisk
med polyarsenit Igelström och enligt Hj. Sjögren med
kondroarsenit Igelström. Mineralet förekommer vid
Pajsberg, Här-stigen och Sjögrufvan i Örebro län.
A. Hng.
Sarkod [-kåd; af grek. sarx, kött], zool. Den
franske naturforskaren Dujardin (d. 1860)
har först sökt visa, att urdjuren ej ega några
särskilda organ, utan bestå af en mer eller mindre
likformig, korn-förande substans, som han benämnde
sarkod. Senare har genom Max Schultze (se d. o.) och
De Bary ådagalagts, att denna sarkod är identisk med
de högre djurens och växternas protoplasma. Se Cell.
L-e.
Sarkofag (grek. sarkoffagos, eg. köttförtärande,
tärande, af sarx, kött, och f äg el’n, förtära)
var urspr, benämning på ett slags kalksten, hvaraf i
forntiden likkistor förfärdigades, på grund af denna
stens förmåga att inom kort tid förtära de däri
lagda liken. Sedermera kom ordet att i allmänhet
betyda likkista af sten, särskildt en praktfull
sådan. De äldsta sarkofager, som man känner, tillhörde
forntidens egypter och voro merendels af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
