Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Satellit - Saterland - Saterländskan. Se Frisiska språket, sp 1461 - Sathas, Konstantin - Sati - Satiabilitet - Satin [satä'], fr. , text. Se Atlas - Satinering - Satintryck [satä'n-], Satängtryck. Se Atlastryck - Satir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudplaneten. Flera af dessa satelliter
med retrograd rörelse ha också banplan, som
bilda stor vinkel med ekliptikan, särskildt
Uranus-satelliternas, hvilkas banplan har en lutning
af omkr. 82° mot ekliptikan. Äfven satelliternas
rörelser erfara s. k. störingar. Sålunda stores
vår egen månes bana i hög grad af solens inverkan,
och beräkningen af dessa störingar, eller den
s. k. månteorien, hör till astronomiens mest
omfattande problem. Äro flera satelliter för handen,
störa de hvarandra ömsesidigt. Vår måne roterar på
ett sådant sätt omkring sin axel, att den ständigt
vänder samma sida åt jorden, och skäl finnas för
antagandet, att samma egendomlighet är gemensam äfven
för de öfrige satelliterna. Näst vår egen måne äro
Juppiters satelliter i vetenskapligt och praktiskt
hänseende de intressantaste. Genom iakttagelser af
deras förmörkelser bestämdes första gången ljusets
hastighet, och denna metod är i senare tid åter
upptagen, sedan man i användningen af fotometriska
observationer lyckats finna en metod att med största
skärpa bestämma för-mörkelseögonblicket. Genom
samma slag af iakttagelser bestämmer
man ett ställes geografiska longitud.
K. B. (B-d.)
Saterland [-länt], fordom Sigilterland, landskap
i västra Oldenburg, amtet Friesoythe. Det är till
största delen en öde hed, på ömse sidor om Sater-Ems
(Ledas källflod). Invånarna, omkr. 5,000 personer,
anses vara afkomlingar af friserna, tala en särskild
dialekt (se Frisiska språket) och äro till 2/3
katoliker. Landbeskrifning af Bröring (2 bd,
1897-1901).
(J. F. N.)
Saterländskan. Se Frisiska språket, sp. 1461
Sathas, Konstantin, nygrekisk historieskrifvare,
f. 1841 i Galaxidi (Lokris), studerade först
medicin, gjorde 1868 undersökningar i de grekiska
klosterbiblioteken och sändes sedan af regeringen
till Paris för att där verkställa arkivstudier. Bland
hans skrifter märkas (med på svenska återgifna titlar)
Grekiska litteraturens historia efter Konstantinopels
eröfring (1868), Greklands historia under Osmanska
väldet (1869), Det konstantinopolitanska patriarkatets
historia i 16:e årh. (1870) och Den medeltida
grekiska teaterns historia (1879). Dessutom har han
utgett "Bibliotheca graeca medii aevi" (1872-94),
"Documents inédits relatifs à 1’histoire de la Grèce
au moyen-âge" (1880-90) och "The history of Psellus"
(1899).
Sati (eng. suttee) är det gängse namnet för det
religiösa bruket, att änkor brändes på mannens
bål. Det sanskritiska ordet sati betyder eg. en god,
trofast kvinna, hustru, sedan kvinna, som låter sig
brännas; slutligen själfva ceremonien. Änkbränningen
kan spåras tillbaka ända till vedisk tid (Atharvaveda,
möjligen, ehuru icke afgjordt, Rigveda). Möjligt är,
att bruket är ännu äldre och att det i Indien på
vissa håll lefde kvar, men på andra håll redan tidigt
faktiskt upphörde och endast en sinnebildlig ceremoni
kvarstod som vittnesbörd om ett äldre bruk. I alla
händelser upplifvades eller förallmänligades detta
bruk därhän, att det kan anses ha varit en helig
sedvanelag ända till början af 1800-talet. Vid sidan
om uttalanden riktade mot änkbränningen som
barbarisk förekomma i den indiska litteraturen
i stor mängd sådana, hvilka prisa densamma som
en helig handling. I slutet på 1700-talet började
engelsmännen verksamt genom lagstiftning motarbeta
bruket, som slutligen upphäfdes genom en lag af 1829
i alla under England hörande områden. Men ännu in
i våra dagar – så sent som 1905 – ha trots stränga
straff sporadiska fall förekommit. – Sati är också i
den indiska mytologien namn på en dotter af Daksha,
förmäld med Çiva och uppfattad som en personifikation
af trofastheten, senare identifierad med Durga. Bland
senare litt. jfr Zachariae, "Zur indischen
wittwenverbrennung" (i "Zeitschrift des Vereins für
volkskunde", bd 14-15, 1904-05) samt Winternitz,
"Die wittwe im Veda" (i "Wiener zeitschrift
für die kunde des Morgenlandes", bd 29, 1915).
K. F. J.
Satiabilitet (af lat. satiabilis, mättbar),
mättbarhet.
Satin [satä’], fr., text. Se Atlas.
Satinering (af fr. satin, atlas) kallas ett i
pappersfabriker, boktryckerier och textilfabriker
användt förfaringssätt, hvarigenom papper eller
tyg erhåller högre grad af glatthet och atlasartad
glans. Glättningen åstadkommes därigenom, att
papperet, lagdt mellan två plåtar, drages mellan
valsar. Jfr Kalander.
Satintryck [satä’-], Satängtryck. Se Atlastryck.
Satir (fr. satire, af fnlat. satura – med
underförstådt lanx, skål – fat eller skål med frukter,
i klassisk tid satira) betydde urspr, i den romerska
diktningen ett slags folkliga festspel, men
öfvergick (genom Qu. Ennius och Gaius Lucilius) till att
beteckna en lyrisk didaktisk dikt, som förlöjligande
angriper missförhållanden inom det offentliga
eller enskilda lifvet. Detta diktslags förnämsta
representanter inom den romerska litteraturen
blefvo Horatius, Persius Flaccus och Juvenalis. De
versformer, som till satiren användes, voro jamb och
hexameter, sedermera också (för det korta satiriska
epigrammet, se d. o.) distikon. Terentius Varro,
som skref sina dikter på blandad vers och prosa,
kallade dem satirae menippeae efter en grekisk filosof
vid namn Menippos. Sedermera har satiren framträdt
inom alla diktningens arter: i visa och "skaldebref"
eller andra former af betraktande poesi, i berättelse,
fabel och saga, i komisk hjältedikt, i dialoger och
komedier. – Satiren mäter den lägre verkligheten med
ett etiskt (eller litterärt) ideals måttstock och
bestraffar eller häcklar det förvända direkt eller
indirekt (ofta genom ironi, se d. o.). Satirikerns
ståndpunkt är den af ideell öfverlägsenhet eller
"öfvervett"; hans afsikt är att afslöja
värdelösheten och ytterst att förbättra. Denna afsikt
leder lätt ut ur det litterära eller poetiska området,
då den harmfulla kritiken blir bitter sarkasm eller
öfverdrifven karikatyr (se d. o.) eller det direkta
moraliserandet blir torr uppbyggelse. Med litterär
form hör satiren till det komiskas (se d. o.) område
och begagnar ofta som medel kvickheten. Efter
föremålet skiljer man mellan tids- och samhällssatir,
politisk satir och litterär satir. Särskildt den
sistnämnda tar ofta form af parodi l. travesti (se
Parodi). Satiren är i viss mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
