Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Satir - Satire menippée. Se Satyre menippée - Satiriker - Satis - Satis - Satisfactio - Satisfaktion - Satledj (Satledsch), flod. Se Sutlej - Satnam - Satnami, ind. relig. Se Satnam - Sátorallya ujhely [Ja'tårajja o'häj], stad. Se Ujhely - Sator-Arepo-formeln - Satornilos - Sat prata biberunt - Satpura - Sattrap - Satricum - Sats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsatt humorn (se d. o.), som ej blott förlöjligar
sitt föremål, utan också erkänner det värdefulla
däri. Men satiren kan också förena sig med
humorn, och i denna riktning framstå några af
världslitteraturens förnämste, såsom Shakspere och
Cervantes. – Satiren florerade mot medeltidens slut
och under reformationsårhundradet; efter "Reineke
Vos" följde i Tyskland Fischarts, i Frankrike
Rabelais’ satirer. 1700-talet blef sedan satirens
gyllene ålder, och den befordrades i all synnerhet
af den fransk-klassiska riktningen. Efter Boileau
blef Voltaire dess typiske representant; i England
framträdde Swift, i Danmark Holberg. Dessa följdes
i Sverige af Dalin och sedermera af Kellgren och
Leopold m. fl. Det franska lynnet har också under
1800-talet befordrat satiren, med t. ex. Sardou och
Anatole France; från den engelska litteraturen kan
vidare erinras om Byron och Thackeray, från den tyska
om Heine, från den svenska om Vitalis, v. Braun,
Strindberg. Se E. Wrangel, "Dikten och diktaren" (1912).
E. Wrgl.
Satire menippée. Se Satyre menippée. Satiriker
(jfr Satir), satirförfattare; människa, som
ofta nyttjar satir. – Satirisera, göra satir af
något. – Adj. Satirisk.
Satis, lat., nog. – Satis superque, nog och mer
än nog.
Satis, egypt. myt., en kvinnlig gudomlighet, som
torde ha från nubierna öfvergått till egypterna och
dyrkades företrädesvis i första kataraktens omnejd
som förlänarinna af Nilens vattenflöde. Hon var jämte
Anukis följeslagerska åt Knufis (se dessa ord). S. bär
i afbildningar på hjässan en hög hjälm, snarlik
öfre Egyptens konungakrona, men med 2 tämligen tätt
därtill anslutna, långa horn. Grekerna identifierade
S. med Hera.
Satisfactio, lat., tillfyllestgörelse. 1. S.
operis, teol. Se Bot. – 2. S. vicaria,
"ställföreträdande tillfyllestgörelse"
1. "godtgörelse", teol. Det urspr, den rättsliga
sfären tillhörande satisfaktionsbegreppet vann
inom teologien burskap till en början i botlärans
sammanhang (se Bot). I anslutning till det här
utbildade schemat tillämpades det af Anselm af
Canterbury på försoningsläran, och främst genom
hans inflytande har det sedan, ofta under oklar
sammanblandning med de helt annorlunda orienterade
offerföreställningarna, i läran om Kristi S. vicaria,
blifvit själfva hufvudbegreppet i den kyrkliga
försoningsläran (se vidare Försoning). Enligt Anselms
och flera af hans efterföljares lära var denna
Kristi godtgörelse ej blott tillräcklig, utan mer än
tillfyllestgörande. För denna lära har särskildt genom
Tomas från Aquino präglats termen S. superabundans
("öfverflödande tillfyllestgörelse"). Se
vidare Romersk-katolska kyrkan, sp. 779.
E. Bg
Satisfaktion (lat. satisfactio), godtgörelse;
upprättelse, särskildt den, som efter en häftig
tvist lämnas af den förolämpande genom duell eller
afbön; om satisfaktion i teologisk mening se
Romersk-katolska kyrkan, sp. 779, och Satisfactio.
Satledj (Satledsch), flod. Se Sutlej.
Satnam (af sanskr. sat, neutr. sing., "sann", "god"
och nama, "namn", alltså "det sanna, heliga namnet"),
ind. relig., är hos flera af de nyare unitariska och
deistiska sekterna (sikher och andra
därmed sammanhängande) i norra Indien beteckning för
det högsta väsendet. Däraf bildades namnet Satnami
på (den under 1600-talet uppkomna) Sadha-sekten
(se Sadh). Därifrån utgick på 1700-talet en ny sekt,
som kallade sig Satnami; den anslöt sig närmare
till Vedanta. De äro rena deister, men erkänna
också avataraer (t. ex. af Vishnu som Rama och
Krishna o. s. v.) som uppenbarelser af den ende
guden. Jfr Hopkins, "The religions of India" (1895).
K. F. J.
Satnami, ind. relig. Se Satnam.
Sátorallya Ujhely [scha´tårajja o’jhäj], stad. Se Ujhely.
Sator-Arepo-formeln var en under medeltiden
vanlig trollformel mot allehanda sjukdomar och mot
eldsvåda. Den skrefs i allmänhet på papper eller trä;
i kyrkan i Pieve Tarzagni vid Verona finnes den i ett
mosaikgolf från 1000-talet. Formeln lyder, antingen
man läser fram- eller baklänges, ned eller upp (i
detta fallet börjar man med sista vertikala raden)
på samma sätt:
SATOR
AREPO
TENET
OPERA
ROTAS
J. C.
Satornilos, af de latinske kyrkofäderna kallad
Saturninus, syrisk gnostiker. Se Gnosticism,
sp. 1372.
Sat prata biberunt, lat., "fälten ha druckit nog",
nu kan det vara nog, citat från Vergilius ("Georgica",
III, 3).
Satpura [satpo’öra], bergskedja på Västra indiska
halfön. Se Asien, sp. 160.
Satrap, titel för ståthållarna i det fornpersiska
rikets provinser, satrapier (se Persien, sp. 552).
Satricum, fornstad i Latium, nu Conca, i södra,
lägre delen af Albanska bergen. S. var i forntiden
ryktbart för sitt tempel till den fornlatinska
gudinnan Mater Matuta, hvars roll senare öfvertogs af
Aurora m. fl. gudomligheter. Ett tempel, som anses för
det nämnda, utgräfdes 1896 till en början af fransmän
och, sedan dessa på italienska regeringens befallning
upphört med gräfningarna, af italienarna själfva. De
funna föremålen befinna sig i Museo di Papa Giulio
vid Rom. Se Nibby, "Analisi della carta dei dintorni
di Roma" (1848); H. Graillot i "Mélanges de l’école
française de Rome" (1896) och "Notizie degli scavi"
(s. å.).
J. O.
Sats. 1. Gramm. Enligt skolgrammatiken är sats en i
ord utsagd tanke; däri ligger, att all talverksamhet
består i bildande af satser. Satsen är sålunda
såväl det språkliga uttrycket för det förhållandet,
att hos den talande en förbindelse af två eller
flera föreställningar egt rum, som ock medlet att
framkalla samma förbindelse af föreställningar hos
åhöraren. Vanligen förbindas dessa föreställningar
så, att till en i medvetandet redan befintlig knytes
en ny; arten af denna förbindelse bestämmes ju
sålunda af de olika föreställningarnas beskaffenhet,
och det språkliga uttrycket för den modifikation
föreställningarna undergå genom att förbindas med
hvarandra liksom för den däraf uppkomna sammansatta
totalföreställningen är satsen. De olika medlen för
åstadkommande af en sats äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
