Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 887-888 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saxarfjärden - Saxa rubra - Saxa segel - Saxaul, bot. Se Haloxylon - Saxbock. Se Bock, sp. 849 - Saxe. Se Saxo - Saxe [saks]. Se Sass, M. C. - Saxen - Saxenberg, Edla Teresia Charlotta Augusta - Saxholm - Saxhorn - Saxicola, zool. Se Buskskvätta - Saxifraga - Saxifragaceæ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfrigt omgifven af Upplands fastland in. v., Södra
Ljusterön i ö. samt nordligaste Värmdön i s. Genom
holmarna Stora och Lilla Saxaren delas den i en östlig
och en västlig del.

Saxa rubra, plats, 11,5 km. n. om Rom,
vid Via Flaminia. Där segrade Konstantin den
store 28 okt. 312 öfver Maxentius i ett slag,
som vanligen benämnes efter den närbelägna
Pons Milvius (it. Ponte molle). I närheten
låg Livias villa, där man bl. a. funnit
en ryktbar Augustusstaty (nu i Vatikanen).
J. C.

Saxa segel, sjöv., att, då vinden är akterlig,
sätta spri- l. gaffelsegel så, att de med utfirade
skot stå ett på hvarje sida tvärs ut, för att det
ena seglet ej må taga bort vinden för det andra. –
Saxa en mast, förlänga masten med ett stycke, som
i form af en klyka griper om mastens nedre ända,
till hvilken det laskas (sammanfogas). – Saxa rårna,
"toppa upp" styrbordsändan af några och babordsändan
af andra rår; användes för att utmärka sorg.
R. N.*

Saxaul, bot. Se Haloxylon.

Saxbock. Se Bock, sp. 849.

Saxe. Se Saxo.

Saxe [saks]. Se Sass, M. C.

Saxen, oriktig form för Sachsen.

Saxenberg, Edla Teresia Charlotta Augusta,
operasångerska, f. 9 nov. 1843 i Össeby-Garns socken,
d. 1 mars 1898 i Stockholm, elev af konservatoriet
där samt af F. Arlberg och Pauline Viardot-Garcia,
var anställd vid K. operan 1872-79 och uppbar med
praktfull apparition större altpartier, bl. a. Fides i
"Profeten", Ortrud i "Lohengrin", Bergadrottningen i
"Den bergtagna" och Nancy i "Martha".

Saxholm, medeltidsborg i Värmland, Ölme socken,
på en holme i Vänerns Ölmevik och nära dennas
mynning. När borgen, efter hvilken spår ännu
synas, anlades, är icke kändt, men dess tillvaro
bestyrkes bl. a. däraf, att Ölme härads sigill har
en inre sköld, i hvilken synes ett rundt torn och
omskriften Sax-holm. Borgen förstördes senast 1434.
L. W:son M.

Saxhorn, gemensamt namn på de af Ad. Sax (se
d. o. 2) ur det gamla bygelhornet medelst
klaffarnas utbyte mot ventiler utvecklade
blåsinstrumenten. Olika storlekar och varieteter
förekomma under namn af althorn, tenorhorn, bastuba
m. fl., som alla vunnit insteg i harmonimusiken,
men icke, med undantag af bastuban, i orkestern.
A. L.*

Saxicola, zool. Se Buskskvätta.

Saxifraga granulata (stenbräcka). 1 bladrosett, stjälkbas och groddknoppar, 2 blomställning, 3 blomma i längdsnitt, 4 pistillens märken under blomningens senare stadium, 5 blomfoder och moget fröhus.

Saxifraga L., Bräcka, bot., är ett af mindre eller
föga högväxta örter bestående släkte, som bildar typen
för fam. Saxifragaceae. De omkr. 250 arterna förekomma
i synnerhet i högre bergstrakter. Släktet har 2-könade
blommor med fribladigt, undersittande-öfversittande
hylle, bestående af ett 5-flikigt blomfoder, 5 (eller
inga) kronblad samt 10 (eller 8) ståndare. Pistillen
utgöres af 2 nedtill förenade karpeller och 2 fria
stift. Frukten är kapsel med många frön. De flesta
till detta släkte hörande arter ha spiralställda, hela
eller flikiga blad. Blommorna, som äro hvita, gula
eller rödaktiga, sitta i klasar eller knippen. Den
allmännaste arten å låglandet i Sverige är den
mandeldoftande S. granulata, stenbräcka,
mandelblomma, hvars stjälk vid basen har
groddknoppar. Den i svenska fjällbygden på klippor
sällsynta, men i Norge allmännare S. cotyledon,
fjällbrud, skjuter upp ur midten af en under
föregående år bildad bladrosett en stundom
mer än 30 cm. hög månggrenig, bladlös stjälk,
som uppbär ofta långt mer än 100 vackra, hvita
blommor. Bland de öfriga 10 svenska arterna
äro den gul- eller brunblommiga S. aizoides,
gullbräcka, och S. stellaris, stjärnbräcka,
med hvita, gulfläckiga blommor, allmän på våta
ställen i fjälltrakterna. Den på snölägen i fjällen
tämligen allmänna S. oppositifolia har mattformigt
växtsätt, motsatta blad och violettröda blommor,
som slå ut, så snart snön smält. I torfkärr
äfven i södra Sverige växer, ehuru sällsynt, den
gulblommiga S. hirculus. Som prydnadsväxter på
stenpartier och till infattning odlas flera arter,
t. ex. S. decipiens, S. umbrosa, S. hypnoides
m. fl. En vanlig fönsterväxt är S. sarmentosa L.,
Arons skägg, judeskägg, en från Kina och Japan
härstammande ampelväxt, hvars rotstock utvecklar
trådfina rankor, hvilka vid ändarna drifva rötter och
blad. Rotbladen äro runda, nästan läderartade, håriga,
ofvan mörkgröna, hvitådrade, under rödaktiga. De
prydliga blommorna, hvita eller rödaktiga, sitta i
kvast.
O. T. S. (G. L-m.)

Saxifragaceae,
Saxifrageae, Saxifragacéer, bot., växtfamilj af
ser. Rosales, underser. Saxifragineae. Blommorna äro
oftast tvåkönade och aktinomorfa, frikronbladiga
undersittande-öfversittande, oftast 4-5-taliga i
hyllet med 8-10 ståndare och 2 fruktblad, som äro
alldeles fria eller vanligen delvis eller ända till de
oftast fria stiften sammanvuxna. Fruktämnet är oftast
tvårummigt, mera sällan en- eller femrummigt. Frukten
är kapsel eller bär. Hithörande omkr. 650 växter äro
örter (oftast) eller vedväxter med vanligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>