Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scaliger. 1. Julius Cæsar S 2. Joseph Justus S - Scaligeri, dynasti. Se Scala, della - Scalops, zool. Se Mullvadartade däggdjur - Scalpettino - Scamander, flod. Se Skamandros - Scamilla - Scaminum, forntida namn på Haifa (se d. o.) - Scammonium - Scamozzi [-må'ttsi], Vincenzo - Scampavia - Scampo [ska'mpå], zool. Se Kejsarhummern, sp. 1373 - Scandia l. Skandinavia. Se Skandinavien - Scandia - Scandiniopsis, zool. Se Mört, sp. 350 - Scandium, kem. Se Skandium - Scandix - Scandza, ö. Se Jordanes - Scania - Scaniornis - Scantlings [skä'ntlins], eng., träv. Se Bräder, sp. 407 - Scanzoni von Lichtenfels [skantsåni fånn-], Friedrich Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa arbeten grundlagt den kronologiska vetenskapen,
gaf han upphof till numismatiken genom skriften
De re numaria (1606). Om hans mångsidighet vittna
Opuscula varia (1610) och Epistolae (1627), bägge
författade på det mest eleganta latin. Hans Poemata
(1615; ny uppl. 1864) ega däremot ej något högre
värde. F. ö. utgaf S. kritiska upplagor af romerska
författare. Se J. Bernays, "J. J. S." (1855).
2. (B-d.)
Scaligeri, dynasti. Se Scala, della.
Scalops, zool. Se Mullvadartade däggdjur.
Scalpettino [-nå], it. (af lat. scalpellum, jfr
Skalpell), arbetare, som renhugger ett konstnärligt
bildhuggararbete.
Scamander, flod. Se Skamandros.
Scamilla, lat. (plur. af scamillum-, äfven scamillus,
plur. scamilli), inskärningar på doriska kolonners
skaft tätt nedanför kapitalet (se Pelarordning,
sp. 356).
Scaminum, forntida namn på Haifa (se d. o.).
Scammonium, farm., den intorkade mjölksaften ur den
tjocka, mångåriga roten af Convolvulus Scammonia
L., en i Mindre Asien, på grekiska öarna, Krim och
i öfriga kustländer vid Svarta hafvet växande,
slingrande ört med pillika blad och gulhvita
blommor. Roten afskäres upptill i sned riktning. Den
utflytande mjölksaften uppsamlas vanligen i små
musselskal och sammanknådas, innan den fullständigt
stelnat, i större eller mindre klumpar. Ofta
förfalskas denna drog genom inblandning af jord,
krita, gips m. m. Oförfalskad "jungfru-scammonium"
innehåller ända till 98 proc. scammonium-harts,
det hos oss förr officinella resina Scammonii. Men
den vanliga handelsvaran håller ofta blott 30
proc. harts. Den består mestadels af kantiga,
oregelbundna stycken, som å den något pulverströdda
ytan ha ett mörkare eller ljusare gråaktigt utseende
samt i brottet visa en hornliknande färg, dragande
åt grönbrunt, om varan är god, eller ock svartaktig
färg, med små bitar eller korn af krita eller dylikt
synliga å brottytan, om varan är sämre. Den verksamma
beståndsdelen i drogen är den hartsartade glykosiden
jalapin eller skammonin. Svenska farmakopén använde
icke råvaran för dess ojämna beskaffenhets skull,
utan endast det ur denna utdragna hartset, som
verkar starkt afförande redan i tämligen liten
dosis. Scammonium smyrnaeum är en handelssort,
som kommer i handeln i form af svarta kakor
och lär bestå af örtståndets intorkade saft.
O. T. S. (C. G. S.)
Scamozzi [-mårttsi], Vincenzo, italiensk
arkitekt, f. 1552 i Vicenza, d. 1616 i Venezia,
var en skicklig och smidig byggnadskonstnär, som
med lätthet rörde sig inom olika stilar. I Venezia
utförde han de nya prokurazierna, där han strängt
anslöt sig till Sansovinos där bredvid belägna
biblioteksbyggnad – likväl med tillfogandet af en
tredje våning. I Vicenza följde han i Palladios spår
i den dekorativa utsirningen af dennes Teatro olympico
liksom i palatsen Trissino-Baston (nu kommunalpalats)
och Trento (nu Valmarana). Han var verksam äfven
i Genua och Florens. En i Vicenzas museum bevarad
skissbok visar bl. a., hur väl han hade satt sig in
i och förstått franska gotikbyggnader. Han uppträdde
äfven som författare, med Idea dell’
architettura universale (1615).
G-g N.
Scampavia, sjöv., ett snabbrodt italienskt
krigsfartyg från början af 1800-talet med en
längd af ända till 45 m. och framdrifvet af 40
åror. Tacklingen utgjordes af två master, af hvilka
den högsta, på hvilken fördes klyfvare och ett
ofantligt stort latinsegel, stod på en tredjedel af
fartygets längd, för ifrån räknadt. För om denna
mast var uppställd en 6-pundig metallkanon. På
aktermasten fördes latinmesan med toppsegel.
R. N. (C. K. S.)
Scampo [ska’mpå], zool. Se Kejsarhummern,
sp. 1373.
Scandia l. Scandinavia. Se Skandinavien.
Scandia, maandblad voor scandinavische taal en
letteren (höll., "Månadsblad för skandinaviskt
språk och vitterhet") utgafs i Groningen 1904
under redaktion af Margaretha Meijboom i Haag
samt språkmannen professor H. Logeman i Gent och
dennes fru. En mängd skandinaviska vitterhets-
och vetenskapsidkare medverkade. Anledningen
till tidskriftens uppsättande upp gafs vara den,
att man "länge känt, hurusom intresset för de
skandinaviska länderna varit i tilltagande på alla
håll" i Nederländerna och delvis i Belgien. Utom
artiklar rörande Skandinavien och recensioner
af skandinavisk litteratur innehöll tidskriften
bl. a. stycken af skandinavisk text med motstående
ordagrann holländsk öfv. Från början af år 1905
utgaf s tidskriften från Amsterdam och med utvidgadt
program under M. Meijbooms hufvudredaktörskap och
med titeln Scandinavie-Nederland, tijdschrift
voor nederlandsche en scandinavische taal,
letteren en kultuur. Med aprilhäftet 1906
nedlades hela företaget "tillsvidare".
Ad. N-n.
Scandiniopsis, zool. Se Mört, sp. 350.
Scandium, kem. Se Skandium.
Scandix L., bot., ett släkte af 45 enåriga örter
i Medelhafsområdet och Orienten, hörande till
fam. Umbelliferae, underfam. Apioideae. Endast 1
art, S. Pecten Venens, nålkörfvel, Venuskam, har
spridt sig norrut och förekommer tämligen allmänt
på Ölands och Gottlands åkrar. Den är lågväxt
med 2-3 gånger parbladiga blad med smala flikar
och hvita blommor i toppställda och sidoställda
flockar (småflockar vanligen 2-3) utan allmänt,
men med enskilda svepen. De fruktificerande
flockarna likna en kam genom de mycket långa
fruktspröten, som skilja släktet från Anthriscus.
G. L-m.
Scandza, ö. Se Jordanes.
Scania. 1. Latinisering för Skåne. – 2. Astron.,
en af småplaneterna.
Scaniornis Dames (af mlat. Scania, Skåne, och
grek. ornis, fågel), paleont. Under namn af
Scaniornis Lundgreni beskref W. Dames 1890
några fågelrester ur den yngre kritans (étage
danien) vid Annetorp i Skåne kokkolitkalk. Arten
hör till den carinata typen samt efter den
relativa storleken af öfverarmbenet och
korpbenet att döma till vadarfåglarna.
A. Hng.
Scantlings [skä’ntlins], eng., träv. Se Bräder,
sp. 407.
Scanzoni von Lichtenfels [skantsåni fånn-],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
