- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
921-922

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tarrasch m. fl. Den första tyska schacktidningen
’’Deutsche schachzeitung" uppsattes 1846. En stor
roll ha de årligt återkommande internationella
schackturneringarna
spelat; den första hölls i
London 1851, då professor G. A. Anderssen (känd
äfven som genialisk problemförfattare) vann första
priset. Senare ha sådana täflingar förekommit på olika
platser i Europa och Amerika. I sammanhang härmed
står frågan om "världsmästerskapet" i schack. Den
förste, som antog denna titel, var Wilh. Steinitz
(f. 1836 i Prag, d. 1900 i New York). 1866 besegrade
han Anderssen och förblef "champion" under 30 år
– vinnare i alla utkämpade matcher, tills att han
1894 besegrades af den nuv. världsmästaren, Emanuel
Lasker (f. 1868 i Berlinchen), som ännu kvarstår som
obesegrad efter matcher mot Tarrasch 1908 och Janowski
1909 samt en oafgjord mot Schlechter. Han blef förste
prisvinnare äfven vid den stora Petersburgsturneringen
1914. Capablanca torde vara den ende, som med framgång
kan kämpa mot honom. – Om den schackspelande automaten
se Android.

En annan gren af schackspelet är slutspels-
och problemkonsten, d. v. s. en komponerad
slutställning med betingelse att göra matt i vissa
drag. Denna konst florerade redan på 1500-talet
genom försök af spanjoren Lucena och portugisen
Damiano. 1737 utkom "Stammas 100 slutspel". Nutidens
problemkonst – egentligen grundlagd af K. Bayer
och G. A. Anderssen på 1850-talet – kan betraktas
som helt fristående. Den har många vänner och
beundrare, och man har ofta kallat problemkonsten
"schackspelets poesi". Den mest framstående på
detta område torde ha varit amerikanen Samuel Loyd
(f. 1841 i Philadelphia, d. 1911 i Brooklyn),
hvars opus genom sina originella och glänsande
idéer tjusat alla älskare af problemkonsten. Som
föregångsmän i utvecklingen af denna numera i
alla länder så högt stående konst må nämnas Klett,
Berger, Healy, Kohtz och Kockelkorn. Hvarje land har
sina stjärnor. En af de mest produktiva och bästa i
denna bransch torde ha varit dansken J. Jespersen,
skapare af omkr. 3,000 schackproblem och prisvinnare
vid en mängd turneringar. Det mest omfattande och
grundliga verket rörande schackspelets teori är
P. R. von Bilguers och von der Lasas "Handbuch des
schachspiels" (8:e uppl., red. af C. Schlechter
m. fl., under utgifning). Historiskt har schackspelet
bäst och utförligast behandlats af A. van der Linde i
"Geschichte und litteratur des schachspiels" (1874)
och "Quellenstudien zur geschichte des schachspiels"
(1881). Utlandets schacklitteratur f. ö. är ofantligt
rik; bland mera bemärkta nyare tyska arbeten må
nämnas J. Berger, "Probleme, studien und partien",
E. Lasker, "Schachstrategie", Mieses och Bardeleben,
"Lehrbuch des schachspiels", O. Cordel, "Theorie und
praxis des schachspiels", S. Tarrasch, "Dreihundert
schachpartien". Speciella schackorgan finnas i nästan
alla länder, och tidskrifter och dagliga tidningar
ha sina schackspalter.

I Sverige har schackspelet varit kändt och odladt
senast på 1500-talet; Olaus Magnus omnämner det i
sin historia. I Stockholm var Maja Lisas kaffehus
vid Riddarhustorget på 1780-talet dess
första kända samlingsplats. Sitt första
schacksällskap fick Stockholm 1835, men det lefde
endast kort tid. 1849 kom ett nytt till stånd med
lektor J. Elfving, kamrer J. A. Hasselström och
protokollssekreterare K. Kindblad till styrelse. Som
förste hedersledamot räknade det dåv. kronprinsen
Karl (ifrig vän och utöfvare af schackspelet) samt
som hedersledamöter de ofvan nämnde Heydebrand
von der Lasa (preussisk attaché i Stockholm) och
professor Adolf Anderssen. l dec. 1866 stiftades
det nuv. Stockholms schacksällskap, förnämligast
på initiativ af redaktören J. G. Schultz
(se denne). Dess första styrelse utgjordes af
professor A. E. Nordenskiöld, ordf., grosshandlaren
Severin Bergh (f. 1826, d. 1869), skattmästare,
säkerligen en af de bäste spelare Sverige egt,
samt Schultz, sekreterare. Bland sällskapets
mångåriga styrelseledamöter under den därpå följande
perioden må nämnas dess skattmästare grosshandlaren
A. V. Hafström (skarp spelare och god teoretiker)
samt bokhandlaren R. Sahlberg (efter Schultz’ död,
1869, dess sekreterare under 30 år), sällskapets ende
kvarlefvande stiftare; dess ordf. är nu grosshandlaren
L. Collijn. Under senare tider har schackspelet
fått storartadt uppsving i Sverige. I Stockholm
existera nio schackklubbar, "Stockholms kvinnliga
schackklubb" inberäknad. De flesta af dessa äro
sammanslutna i det nybildade Stockholms schackförbund
med årligt återkommande täflingar om vandringspris
mellan resp. klubbar. 1897 gick den första nordiska
schackkongressen
af stapeln i Stockholm, och 1898
instiftades Nordiska schackförbundet, omfattande
Skandinaviens schackspelare, som har kongresser och
turneringar hvartannat år, omväxlande i Stockholm,
Göteborg, Kristiania och Köpenhamn. Den första
nordiska kongressen tillkom förnämligast på
initiativ och genom ekonomiskt stöd af bröderna
Gustaf och Ludvig Collijn, som på ett enastående
sätt medverkat för utbredandet af schackkonsten
i vårt land dels genom en förträfflig lärobok (se
nedan), dels genom ekonomiskt stöd. Af L. Collijn äro
stiftade flera vandringspris: ett för en nu afslutad
täflan mellan Stockholms och Göteborgs schacksällskap
(hvilken vanns af det förra), ett för matcher mellan
klubbar tillhörande Mälardalens schackförbund och
ett för matcher mellan Köpenhamns och Stockholms
schacksällskap. (De båda senare täflingarna äro
ännu ej afslutade.) Bland schackförbund i Sverige
märkas f. ö. de lifaktiga Mälardalens schackförbund
och Sydsvenska schackförbundet samt det nystiftade
Göteborgs schackförbund. I många svenska städer ha
bildats schacksällskap, hvaribland det äldsta och
förnämsta torde vara Göteborgs. Bland märkliga
bortgångna svenska schackspelare må utom ofvan
omtalade nämnas lektor A. V. Lindéhn (som i utlandet
med framgång kämpat mot sådana mästare som Steinitz
och Zukertort), K. Carlqvist, M. Levertin och
H. N. Almkvist. Ännu kvarlefvande af den gamla
stammens mästare äro L. Krause, L. Svenonius och
P. G. Borén (särskildt framstående på schackteoriens
område); bland en nyare tids må nämnas C. F. Rydberg,
A. Norlin, T. Torbjörnsson, H. V. Langborg (starkt
praktisk, samt äfven framstående simultan- och
blindspelare), Fr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:00:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcd/0487.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free