Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schaffhausen - Schaffner, Martin - Schafhäutl, Karl Franz Emil von - Schafirow. Se Sjafirov - Schafiter. Se Iman, sp. 429 - Schagarin. Se Saladen - Schagerström, August Fredrik - Schagg - Schagräng (fr. chagrin, af turk. saghri, hästländ). Se Läder, sp. 173 - Schah - Schah-abdurl-asim - Schahi - Schahinschah. pers., kunglig), mynt. Se Persien, sp. 533
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sekundärskolor och 1 kantonskola med två
afdelningar). 1912 uppgingo kantonens
inkomster till 2,38 mill. och dess utgifter
till 2,37 mill. frcs. Skatterna äro låga, enär
kantonsförmögenheten är den största i Schweiz, så
att kantonen i finansiellt hänseende är den bäst
lottade i landet. Till helt nyligen hade den ingen
skuld. – 2. Hufvudstad i nämnda kanton, vackert
belägen på högra Rhenstranden, 2 km. ofvanför det
omkr. 20 m. höga Rhenfallet vid Laufen (se Rhen,
sp. 82 och fig. 1). 18,600 inv. (1913). I S. mötas
fyra järnvägslinjer, bl. a. linjen Konstanz–Basel
och linjen S.–Schleitheim. Det är en stad af
kontraster: medeltidsarkitektur af den äkta
schwabiska typen och modern industristad blandade
om hvarandra. Tre af stadens forna 16 stadsportar
finnas kvar och många gamla patricierhus, ehuru
få bevarat spår af de fresker, som fordom prydde
ytterväggarna. Den romanska pelarbasilikan, Münster,
från 1100-talet (nu protestantisk) tillhörde förr
ett benediktinkloster. För öfrigt märkas rådhuset med
kantonsarkivet, den gamla kasernen (nu industrihall)
med vacker fasad från 1617 samt Imthurneum (med
teater, musikskola, konsertsalar, tafvelgalleri
m. m.), en stiftelse (1864) af bankiren J. C. Imthurn,
och det midtemot liggande museet (med naturhistoriska
och andra samlingar, bl. a. stadsbiblioteket,
omkr. 40,000 bd). På en höjd ö. om staden står ett
1564–82 byggdt väldigt cirkelrundt torn (Unnoth,
vanl. kalladt Munot) med 5 m. tjocka murar. I
Kasinopromenaden står en byst af den i S. födde
historieskrifvaren Joh. von Müller. Genom en 1863–66
anlagd storartad, staden tillhörig kraftstation (sedan
1900 elektrisk) har i staden och det omedelbart
vid fallet belägna Neuhausen uppstått en liflig
industri: en mycket stor aluminiumfabrik, vapen-
och järnvägsvagnfabrik, maskinfabrik, stålverk
samt textilindustri m. m. Undervisningsanstalter
äro realskola för gossar och flickor, en
humanistisk-teknisk kantonskola, flera yrkesskolor.
Historia. Staden S., kring hvilken kantonen bildat
sig, uppkom ur en ofvanför Rhenfallet belägen fiskarby
och omtalas redan på Karl den stores (768–814) tid
under namnet Scaphusitum (af scapha, båt). Den erhöll
riksfrihet 1264, men förpantades till huset Habsburg
1330 och lösköpte sig icke förrän 1415. 1454 och
1479 tillfälligt och 1501 efter schwabiska kriget för
alltid anslöt S. sig till de edsförbundne och upptogs
1501 som den 12:e "orten" i förbundet, hvarvid det
äfven förvärfvade sig ett litet landområde på högra
Rhenstranden, hvilket förökades genom sekularisation
och köp efter reformationens införande 1529. Den
skråmässigt aristokratiska författningen störtades vid
Helvetiska republikens upprättande år 1798, och sedan
stad och land genom mediationsakten (1803) bildat
en själfständig kanton, ledde en från landtfolket
utgående demokratisk rörelse till antagandet af en
representativt demokratisk författning 1831. Genom
en revision af 1876 och en senare 1895 har denna
författning än mer utvecklats i demokratisk riktning.
1–2. (J. F. N.)
Schaffner, Martin, tysk målare af Ulmskolan
(födelse- och dödsår okända), var bevisligen verksam
1508-41. Tack vare inflytande från Augsburgskolan
visar han något intryck af ita-
liensk renässans. Omkr. 1520 synes han ha gjort en
resa till Italien. Som hans främsta verk betecknas
två familjegrupper, flyglar till altarverket i
miinstern i Ulm (1521), samt fyra bilder ur Marias
lefnad, målade 1523-24 för klostret Wettenhausen (nu
i Gamla pinakoteket i Munchen). Andra altarmålningar
finnas i Augsburg, Stuttgart, Schleissheim, porträtt
i München, Ulm, Miinster. S. var verksam äfven som
bildsnidare. Monogr. af Piickler-Limpurg (1899).
G-g N
Schafhäutl, Karl Franz Emil von, tysk geolog, tekniker
och musikteoretiker, f. 1803 i Ingolstadt, d. 1890
i Munchen, blef 1843 professor i geognosi, bergs-
och grufvetenskap vid universitetet i Munchen samt
1849 öfverbiblio-tekarie där. S. uppfann maskiner
för järnets puddlingsprocess, gjorde 1838 upptäckten
af kväfve i järnet, konstruerade flera fysikaliska
instrument, företog studier öfver klangfärgerna
och hade stor andel i Th. Bohms förbättringar
af flöjten. Bland hans skrifter märkas främst
Geognostische unter-suchungen des siidbayrischen
Alpengebirges (1851) och Der echte gregorianische
choral (1869). Han skref äfven en större biografi
öfver G. J. Vogler (1888).
SchafVrow. Se S j a f i r o v.
Schafiter. Se I m a m, sp. 429.
Schagarin. Se S a l a d e n.
Schagerström, August Fredrik, språkforskare,
lärare, f. 20 jan. 1851 i Uppsala, där han 1869
vardt student, 1880 docent i nordiska språk
vid universitetet och 1881 filos. doktor. S. var
1886-89 rektor vid läroverket i Enköping, beklädde
1889-1902 samma ämbete i Hudiksvall och är sedan
sistnämnda år lektor i svenska och tyska vid högre
allm. läroverket i Uppsala. S. har författat ett stort
antal arbeten i svensk språkhistoria och folkloristik,
bl. a. Om tyska lånord med kt i medeltidssvenskan
(1880), Om uppkomsten av nysv. öde, n. fatum (i
"Arkiv f. nord. filol.", I), Upplysningar om
Vätömålet i Roslagen (i "Svenska landsmålen",
II), Om svenska bär- och fruktnamn på -on (1884),
Strövtåg i Sveriges medeltidslitteratur (i "Arkiv
f. nord. filol.", III-IV), Ordlista öfver Vätömålet
(i "Svenska landsmålen", X), Om råd, drakar och
mjölingar (i "Nordiska studier, till A. Noreen",
1904), Upplandslagens ordskatt samlad och ordnad
(i "Skrifter", utg. af Human. vet. samf. i Uppsala,
1911) och uppsatser i "Pedagog, tidskr.", "Ny svensk
tidskr.", "Finsk tidskr." m. fl. tidskrifter.
Schagg (eng. shag, af angls. sceacga, samma stam som
sv. skägg, isl. skegg), eg. lurfvigt hår, ett slags
till möbler användt sammetstyg med jämförelsevis gles
lugg, vanligen af kamullsgarn.
Schagräng (fr. chagrin, af turk. saghri,
hästländ). Se Läder, sp. 173.
Schah, pers., härskare öfver ett rike; konung. Se
vidare Padischah.
Schah-abdul-asim, ort i Persien, 9,6
km. s. om Teheran, förenadt med detta
medelst järnväg, den enda i Persien.
J. F. N.
Schahi (pers., kunglig), mynt. Se Persien, sp. 533.
Schahinschah, pers., konungars konung. Se Padischah.
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
