Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scheele, Karl Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte skaffa honom ett apotek och ett kemiskt
laboratorium i Alingsås. Andra ville göra honom
till "chemicus regius" i Stockholm, andra till
direktör för ett stort bränneri. Äfven från Berlin
och England kommo till honom högst smickrande och
förmånliga anbud, hvilka han dock afböjde. Hans
önskan att stanna i Köping uppfylldes ock genom
borgerskapets, magistratens och landshöfdingämbetets
bestämda förklaring, att de ingen annan ville ha till
apotekare än S. Under vistelsen i Köping sammanskref
S. sin berömda afh. om luft och eld (Chemische
abhandlung von der luft und dem feuer). De i denna
afh. beskrifna försöken voro utförda, redan innan S.
flyttade till Köping, och manuskriptet var fullbordadt
redan 1775, men tryckningen (i Leipzig) afslutades
först 1777. Genom dröjsmålet med tryckningen gick
S. miste om prioriteten för flera viktiga upptäckter,
t. ex. den epokgörande upptäckten af syrgasen, hvilken
1 aug. 1774 framställdes af Priestley, men af S. var
känd sannolikt redan den tid, då han utförde sin
undersökning öfver brunsten (före 1773, möjligen redan
1771). Nämnda ryktbara arbete utkom i ny uppl. på
tyska 1782 samt öfversattes 1780 på eng. och 1781
på fr. Det har omtryckts 1894 både på eng. och
ty. (som n:r 58 i Ostwalds "Klassiker der exakten
wissenschaften"). S. visar i denna afh., att luften
är en blandning af två gaser, eldsluft (nu syrgas)
och skämd luft (nu kväfgas). Syrgasen, som han visste
framställa på flera sätt, såsom af salpeter, brunsten,
salpetersyra och af kvicksilfveroxid, bevisades
vara oundgängligen nödvändig för förbränningen,
andningen och fröns groning. S., som till sin död
tillhörde den flogistiska riktningen i kemien, insåg
icke hela innebörden af syrgasens upptäckt, hvilket
var Lavoisier förbehållet, och han förklarade därför
förbränningen på det sätt, att under förbränningen
förenas syret med flogiston i de brinnande ämnena till
värme och ljus. Hans forskningar öfver ljusets natur
ledde honom till undersökningar öfver fosforescerande
ämnen, såsom fluss-spat, öfver solljusets inverkan på
klorsilfver (se Fysik, sp. 156), öfver svafvelväte och
knallguld, hvilkas rätta sammansättning uppdagades
först af honom. Under vistelsen i Köping fortsatte
han sina kemiska forskningar. Så visade han 1776, att
lerjord och kiseljord äro verkligen olika ämnen. Han
uppdagade urinstenarnas verkliga art och blef
därvid upptäckare af urinsyra och cyanursyra. 1778
studerade han mineralet molybdena, som befanns
innehålla ett dittills okändt grundämne, molybden,
och året därefter visade han, att grafit utgöres
af kol samt att tackjärn innehåller grafit. Med
1780 återtog han sina, redan under vistelsen i
Malmö påbörjade forskningar öfver de organiska
ämnena, som vid den tiden knappast varit föremål
för kemiska undersökningar. Han uppdagade därunder
mjölkens beståndsdelar, lärde känna mjölksyra och
slemsyra (1780) samt fann en metod att konservera
ättika genom upphettning. Vidare inföllo under denna
tid hans glänsande upptäckter af blåsyran (1782),
glycerinet (1783), citronsyran och äppelsyran, af
oxalsyrans allmänna förekomst i växtriket (1784)
samt af sockersyran (1785) och galläppelsyran
(s. å.). Under dessa forskningar inom den organiska
naturens område, som voro de första
grundstenarna till den organiska kemien, lämnade han
ej alldeles den oorganiska kemien å sido, ty 1781
upptäckte han metallen volfram, af en del utlänningar
benämnd scheelium, och 1785 visade han, att kallbräcka
hos järn orsakas af en halt af fosfor. – S., som i
allmänhet åtnjöt mycket god hälsa, angreps mot slutet
af 1785 af gikt med höftvärk, och dessa krämpor
tilltogo så, att han i febr. följande året måste
intaga sjukbädden. Han afled, såsom det uppges, af
lungsot, blott 43 år gammal. Två dagar dessförinnan
hade han ingått äktenskap med sin företrädares änka,
som därigenom gjordes till hans lagliga arfvinge. –
Ingen kemist har före eller efter S. gjort så många
viktiga, oftast banbrytande, upptäckter. Det oaktadt
voro hans instrument och redskap vid experiments
anställande utomordentligt enkla. För uppsamlandet
af gaser begagnade han oxblåsor, i st. f. glasrör
måste han ibland betjäna sig af trärör eller
gåspennor o. s. v., men han utvecklade under sina
forskningar alldeles ovanligt skarpsinne. Hans
tryckta afh., i hvilka de dyrbaraste iakttagelser
finnas nedlagda, utmärkas af precision och ovanlig
korthet. S:s flesta afh. finnas offentliggjorda i
Vet. akad:s handlingar. De utgåfvos 1788–89 på latin
af Hebenstreit i Leipzig, under titeln Opuscula
physica et chemica, 1793 på tyska af Hermbstädt
 |
| Fig. 3. J. Börjesons Scheelestaty i Humlegården, Stockholm. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
