- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
987-988

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scheffel, Johan Henrik - Scheffel, Joseph Victor von - Scheffelbund [-bont]. Se Scheffel, J. V. von - Scheffer, Peter, boktryckare. Se Schöffer - Scheffer, en från Franken härstammande ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

987

Scheffel-Scheffer

988

icke, om man undantar P. Krafft d. ä., som dock
väsentligen fick sin utbildning i Paris. - *n. (G-g
N.)

Scheffel, Joseph Victor von, tysk skald,
f. 16 febr. 1826 i Karlsruhe, d. där 9 april
1886, debuterade 1854 med en större episk dikt,
Der trompeter von Säkkingen, som vardt så populär,
att den till 1915 utkommit i 300 uppl. (sv. öfv. af
d:r Hj. Guldbrand, 1901) och 1884 lades till grund
för en opera af Ness-ler med librett af Bunge
(sv. öfv. 1886). Hans följande arbeten rönte
likaledes stor framgång: den historiska romanen
Ekke-hard (1855, 255:e uppl. 1912; sv. öfv. 1881
och 1905), diktsamlingen Fr au Aventiure (1863; 20:e
uppl. 1908), Lieder aus Heinr. von Ofterdingens zeit
(1864), novellen Juniperus (1866; 6:e uppl. 1907),
Gaudeamus! Lieder aus dem engern und weitern (1867;
69:e uppl. 1912), en originell dryckespoesi, som hör
till skaldens bästa skapelser, Bergpsalmen (1870; 7:e
uppl. 1906) och Hugideo (1884; 10:e uppl. 1906). -
Det vida öfvervägande flertalet af S:s arbeten
tillkom 1854 -62; vacklande hälsa, särskildt en
ständigt stegrad nervositet, och en trots den
utomordentliga allmänynnesten obotlig grämelse,
hämmade tidigt hans poetiska verksamhet och gjorde
en stor del af hans lefnad ofruktbar i litterärt
hänseende. Hans båda mest spridda verk äro alster af
en behagligt virtuosmässig berättare, icke synnerligen
originell, men rik på humor, poetisk uppfattning,
äkta lokalfärg och gemytliga, åskådliga bilder af
scener och figurer. Monument öfver S. restes 1891 i
Heidelberg, 1901 i Säckingen o. s. v. Efter hans död
ha många band af hans vittra kvarlåten-skap getts ut;
vidare hans bref till schweiziska vänner (1898),
till K. Schwanitz (1906) och till A. von Werner
(1915). Gesammelte werke utkom 1907, Ausgewählte
werke 1914. Hufvudverket om S. är af Prölss (1887;
folkuppl. 1902). Jfr S. G. Mulert, "S:s Ekkehard als
historischer roman" (1909), och E. Börschel, "Eine
dichter-liebe" (1916). För S:s minne verkar det 1890
i Wien stiftade Scheffelbund, som bl. a. ger ut en
årsbok (1897 ff.). R-n B.

Scheffelbund [-bont]. Se Scheffel, J. V. von.

Scheffer, Peter, boktryckare. Se Schöffer.

Scheffer, Johan Jakob. Se Ehrensvärd, svensk
adlig ätt.

Scheffer, en från Franken härstammande ätt, hvaraf ett
par medlemmar spelat en framstående roll i Sveriges
historia. Släkten uppges härstamma från den som
en af boktryckarkonstens uppfinnare bekante Peter
Schöffer. Från Strassburg, där en medlem af släkten
lör religionsfrihetens skull bosatt sig, inkallades
den lärde Joh. Schefferus (se d. o.) till Sverige. Af
hans söner blef en, Johan S., 1689 adlad under namnet
von Scheffer, en annan, Peter S. (f. 1657 i Uppsala, d. 1731 som president i Svea hofrätt),
1698 naturaliserad svensk adelsman med namnet
Scheffer von Gernsheim och 1719 friherre med namnet
Scheffer. Dennes söner Karl Fredrik S. och Ulrik
S. (se nedan) upphöjdes, den förre 1766, den senare
1771, i grefligt stånd, men togo ej introduktion och
dogo båda barnlösa. Den adliga ätten von S. utgick
redan 1752. En tredje son till Joh. Schefferus, Ivar
Scheffer (f. 1665, sekreterare i Bergskollegium,
d. 1713) blef genom sin son Henrik T e o f i l u s
(se S. 3) stamfader för den ännu lefvande adliga
ätten Scheffer.

1. K a r l F re d r i k S., grefve, statsman, son till
presidenten friherre P. Scheffer, f. 28 mars 1715
i Nyköping, d. 27 aug. 1786 på Trolleholm i Skåne,
blef efter afslutade studier vid Uppsala universitet
1731 e. o. kanslist i K. M:ts kansli. 1732-36
var han utrikes och studerade därunder en längre
tid i Halle. Hemkommen, deltog han i riksdagen
1738 och slöt sig med ungdomlig hänförelse till
hattarnas parti. Tillsvidare hyste han brinnande
kärlek till friheten, sådan den framstod i 1720
års R. F., ådagalade blind tillit och beundran
för Frankrike samt var ofördragsam mot olika
tänkande. Som legationssekreterare följde han 1739
grefve K. G. Tessin på beskickningen till Paris. Vid
hemkomsten 1741 blef han kanslijunkare och användes
af kanslipresidenten Gyllenborg vid behandlingen
af de hemligaste ärendena. Kammarherre blef han
1741. Ehuru icke led. af sekreta utskottet, hade
likväl S. sin hand med uti viktiga riksdagsärenden;
så t. ex. författade han det memorial om tronföljden,
som 13 okt. 1742 föredrogs på Riddarhuset af
Wrede och som gaf uppslag till tronföljdsfrågans
behandling vid denna riksdag. Hans anseende inom
partiet bevisas däraf, att han blef utsedd till ett
af de tre sändebud, som riksens ständer i nov. 1742
af-färdade till Petersburg för att förkunna hertig
Peters af Holstein val till tronföljare och som
tillika hade fullmakt att afsluta vapenhvila eller
fredspreliminärer. Vid det följande tronföljarva-let
motarbetade S. med stor ifver danske kronprinsens
val, såsom innebärande en förnekelse af Gustaf Vasas
verk. Vid dalkarlarnas inryckning i Stockholm 1743
flydde S. ur hufvudstaden. S. å. utsågs han efter
Ekeblad till svensk minister i Paris, där han gjorde
sig både omtyckt och aktad. På denna viktiga post
kvarstannade han ända till 1752, då han efterträddes
af brodern Ulrik. Under tiden hade han 1746 utnämnts
till kansliråd och 1751 till riksråd. Såsom medlem af
rådet stod S. troget på sitt partis sida i konflikten
mellan rådet och konungamakten. Hans utnämning till
guvernör för de kunglige prinsarna efter Tessin i
febr. 1756 skedde mot konungaparets uttryckliga
önskan. Också blef hans ställning till hofvet
mycket öm-

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:37:01 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free