- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
999-1000

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scheidemantel [Ja'jde-], Karl - Scheiding, Filip - Scheidt [Ja'jt], Samuel - Scheidw. - Scheidweiler [Ja'jtvajler], M. J. Scheidw - Scheigijje, folkstammar. Se Nuba, sp. 100 - Scheik, mindre riktig form för scheich (se d. o.) - Scheil [fr. uttal Jäl, ty. uttal Jajl], Vincent - Scheila - Schein [Jajn], Johann Hermann - Schein, ryska fältherrar. Se Sjein - Scheiner [Ja'jner], Christoph - Scheiner [Ja'jner], Julius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

999

Scheiding-Scheiner

1000

oratorie- och romanssångare. Han har utnämnts till
kammarsångare i Weimar och Dresden. Man har af hans
hand arbetet Gesangs-bildung (1913), hvarjämte
han skrifvit några operalibretter och omarbetat
textböckerna till Mozarts "Cosi fan tutte" (1909)
och "Don Juan" (1914). E. F-t,

Scheiding, Filip, ämbetsman, f. 10 aug. 1578,
d. 9 juni 1646 i Reval, idkade långvariga
studier i Tyskland, anställdes som kammarjunkare
och sedermera som hof marskalk hos Karl IX, af
hvilken han erhöll viktiga uppdrag. Så utnämndes
han 1607 till ståthållare i Narva, där han sedan
kvarstannade flera år. Äfven Gustaf II Adolf,
som före 3 mars 1613 upphöjde honom till riksråd,
använde honom mycket. Han fick 1614 deltaga i
ryska fälttåget som krigskommissarie, mottog 1615
uppdraget att verkställa undersökning af tillståndet
i Ingermanland och Kexholms län, förordnades 1620
till guvernör för Kopparkompaniet och 1621 till
ståthållare i Kopparbergslagen och österdalarna,
från hvilka båda ämbeten han afgick 1625, sattes
1621 och 1626 till medlem af rådsregeringarna,
sändes 1627 i en beskickning till Estland och
utnämndes 1628 till guvernör i detta landskap. Under
sin vistelse där deltog han i en beskickning till
Ryssland 1634 och blef s. å. president i Dorpats
hofrätt och kansler för akademien där. Från den
"besvärliga" guvernörsbefattningen fick han
enligt egen önskan afsked 1642. S. var en duglig
ämbetsman, men torde på sin plats i Estland ej
fullt ha motsvarat regeringens förväntningar.
Fr. W.

Scheidt [Ja’jt], Samuel, tysk tonsättare
och orgelspelare, en af "de tre berömde S"
(Scheidt, Schein och Schiitz), f. 1587 i Halle,
d. där 1654, lärjunge af Sweelinck, blef 1609
organist vid Moritzkirche i Halle och var dessutom
mark-greflig kapellmästare. Han räknades bland
de störste organisterna på sin tid och bidrog
med sina kompositioner till den nya orgelstilens
grundläggning, hvarjämte hans koralbearbetningar
blefvo förebildliga. Han utgaf Cantiones sacrce (1620
-22), Concerti sacri (1622), Ludi musici (1623),
Tabulatura nova (3 dlr, 1624; ånyo utg. af Seiffert,
1892), som innehåller allehanda orgelstycken m. m. och
är S:s förnämsta arbete, Lieb-liche krajtblumlein
(1625), Geistliche koncerte (4 dlr, 1631-40) m. m.
A. L.*

Scheidw., vid växtnamn förkortning för tyskbelgiske
trädgårdsskriftställaren Michael Joseph Scheidweiler,
f. 1799, d. 1861.

Scheidweiler [ja^tvajler], M. J. Se S c h e i d w.

Scheigijje, folkstammar. Se Nuba, sp. 100.

Scheik, mindre riktig form för s c h e i c h (se
d. o.).

Scheil [fr. uttal Jäl, ty. uttal jajl], Yincent,
fransk orientalist, katolsk präst, f. 10 juni 1858
i Königsmachern, Lothringen, blef medlem af franska
arkeologiska institutet i Kairo 1891, professor vid
École des hautes études i Paris och direktör för
sektionen för assyriologi och orientalisk filologi
1895 samt medlem af Institutet. Han har särskildt
inlagt stora förtjänster i bearbetningen och
utgifvandet af de elamitiska kilskriftsurkunderna,
som på franska statens bekostnad framgräfts i Susa
och som han publicerat i det monumentala verket
"Delegation en Perse",

i hvars 4:e bd (1902) han först utgaf och tolkade de
märkliga, i Susa funna Hammurabis lagar (se d. o.).
" D-M.

Scheila, astron., en af småplaneterna.

Schein [jajn], Johann Herman n, tysk tonsättare,
den andre af "de tre berömde S" (se Scheidt),
f. 1586 i Griinhain, Sachsen, d. 1630 i Leipzig,
blef 1615 hofkapellmästare i Weimar och 1616 kantor
vid Thomasskolan i Leipzig. S. hörde särskildt
genom sina "Waldliederlein" (Musica boscareccia,
1621-28; flera uppl.) till de tyske mästare,
hvilka sökte medla mellan det italienska och det
tyska sångsättet. Han utgaf dessutom Venuskräntzlein
(1609), Cymbalum Sionium (1615), Banchetto musicale
(1617), Opella nova (1618; 2:a uppl. 1626),
Cantional (öfver 300 andliga sånger, 1627; 2:a
uppl. 1645) m. m., innehållande fler-stämmiga sånger,
motetter, konserter, danser o. s. v. En samlad
uppl. af S:s verk utges sedan 1902 af A. Prtifer
på Breitkopf & Härtels förlag (bd 1-5 till 1914).
A. L.*

Schein, ryska fältherrar. Se Sjein.

Scheiner [ja’jner], C h r i s t o p h, tysk astronom,
f. 1575 i Walda vid Mindelheim i Schwaben, d. 18
juli 1650 i Neisse, ingick 1595 i jesuitorden,
var 1610-16 professor i Ingolstadt, under kortare
tider "äfven i Innsbruck och Freiburg i Breisgau,
vistades 1624-33 i Rom och 1633-39 i Wien samt var
därefter rektor för jesuitkollegiet i Neisse. S. var
en af dem, som först iakttogo solfläckarna; men då
han för ordensprovinsialen omtalade denna upptäckt,
gjord i Ingolstadt i mars eller april 1611, fick
han sig ålagdt att tiga därmed. Utan författarens
vetskap offentliggjordes dock hans anteckningar
af Marcus Welser i Augsburg, i^Jvå skrifter: Tres
epistolce de maculis solaribus scriptce ad Marcum
Velserum (1612) och De maculis solaribus et stellis
circa Jovem erran-tibus accuratior disquisitio
(s. å.). På grund af sistnämnda skrift råkade S. i
en prioritetsstrid med Galilei. Resultaten af sina
fortsatta forskningar nedlade han i arbetet Rosa ur
sina, sive sol ex admirando jacularum et macularum
suarum phaenomeno varius etc. (1626-30). Nämnas böra
äfven S:s fysiologisk-optiska undersökningar, nedlagda
i Oculus, Tioc est jundamentum opticum etc. (1619).
B-d.

Scheiner [Ja’jner], Julius, tysk astronom, f. 25
nov. 1858 i Köln, d. 20 dec. 1913 i Pots-dam, blef
1881 assistent vid observatoriet i Bonn och 1887 vid
observatoriet i Potsdam, där han 1894 blef utnämnd
till observatör och 1900 till förste observatör. Sedan
1894 var han därjämte e. o. professor vid Berlins
universitet. Hans arbeten rörde sig hufvudsakligen
inom astro-fysikens, astrofotogra-fiens och
stellarastrono-miens områden. Under sin första tid i
Potsdam fördes han af H. C. Vogel in på undersökningar
öfver stjärnornas

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free