Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schencke, Johan Fredrik Vilhelm - Schenckendorff, Emil von - Schendi - Schendu, folkstam. Se Hling-dsju - Schendyla, zool. Se Geophilidæ - Schenectady - Schene rariteten - Scheng-tang, kinesisk kejsare. Se Kina, sp. 56 - Schenk, Johan - Schenk, Eduaard von - Schenk, Joseph August - Schenk, Karl Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1011
Schenckendorff-Schenk
1012
(1913). I populär, fängslande form har
S. framställt bl. a. den religionshistoriska
arkeologiens nyaste resultat i Hvad
jorden g jemte (1911) och afd. Religion i
Kr. Yisteds "Kulturens historie" (1916).
K. V. H.
Schenckendorff, Emil von, tysk pedagog, f. 1837 i
Soldin i. d. Neumark, d. 1915 i Berlin, var först
officer, sedermera (1867-76) i telegrafverkets
tjänst, men lämnade till följd af svag hälsa såväl
den förra som den senare verksamheten. Sedan
1882 var han led. af preussiska landtdagens
"abgeordnetenhaus". Sin egentliga lifsgärning fann
han i energisk sträfvan för tyska ungdomens sunda
utbildning genom utveckling dels af handarbetet,
dels af de fria lekarna, hvarjämte han äfven
verkade för det högre skolväsendets omgestaltning i
praktisk riktning och för tyska fortbildningsskolans
utveckling. För handarbetets införande i skolan
gjorde han ett betydelsefullt inlägg genom den
lilla skriften Der praktische unter-richt (1880), och
s. å. förmådde han preussiska undervisningsministeriet
att sända en kommission till Danmark och Sverige
för att studera skol-slöjden. Själf deltog han i
denna studieresa, efter hvars fullbordande han tog
initiativet till bildandet af den centralkommitté för
"handfertigkeit und hausfleiss" (1881), ur hvilken Der
deutsche hauptverein fiir knabenhandarbeit framgått
(1886). Äfvenså upprättade han centralutskottet "fiir
volks-und jugendspiele" (1891), hvars ordf. han var
till sin död, och deltog i redigerandet af dess årsbok
(sedan 1892). För de högre skolornas reformerande
verkade han som medlem af skolkonferensen 1890 och
för fortbildningsskolan som medlem och hedersord!,
i tyska fortbildningsskoleföreningen. Af hans skrifter
må nämnas Denkschrift ilber die einrich-tung deutscher
nationalfests (1898), Ratgeber zur belebung der
körperlichen spiele an den deutschen hochschulen
(1901; 4:e uppl. 1910), Denkschrift uber nationale
erziehung durch leibesubungen (1910). S. var
med. hedersdoktor vid universitetet i Kiel.
S-e.
Schendi, hufvudstad i landskapet Dar-Schendi,
i anglo-egyptiska Sudan på högra Nilstranden
nedanför 6:e katarakten och vid järnvägen Kairo-
Kartum, midt emot Metamme (se d. o. 1). Omkr. 6,000
inv. Karavanstation på vägen från Kordofan och öfver
Bajudastäppen. J- F. N.
Schendu, folkstam. Se H lin g-ds j u.
Schendyla, zool. Se G e o p h i l i d se.
Schenectady [skene’ktedi], stad i nordamerikanska
staten New York, vid Mohawkfloden och
Eriekanalen. 72,826 inv. (1910), hvaraf 18,631 födda
i utlandet (274 i Sverige). Staden, som anlades af
holländarna 1662, är säte för en högskola, Union
college (grundlagd 1795), som har 2 afdelningar
(academic department och engineering school)
i S. samt 3 (medical college, law school och
college of pharmacy jämte Dudley-observatoriet)
i Albany. Maskin- och jordbruksredskapsfabriker,
säte för General electric co:s och American
loco-motive co:s stora verkstäder. 1909 hade staden
134 industriella anläggningar med 17,728 arbetare
och 38,2 mill. doll. tillverkningsvärde. (J- F. N.)
Schéne rariteten, "sköna, rara saker", ett från det
tyska marktschrejerspråket lånadt uttryck, hvarmed
förr betecknades bilder af hvarje-
handa, t. ex. bibliska eller historiska ämnen,
laterna-magica-figurer o. d., som af marktschrejern
1. "Gubben med skåpet" plägade förevisas till
folkf örlusteise; underhaltigt kram (i synnerhet
kringvandrande judars).
Scheng-tang, kinesisk kejsare. Se Kina, sp. 56.
Schenk, Johann, österrikisk tonsättare, f. 1753 i
Wiener-Neustadt, d. 1836 i Wien, elev af Wagenseil,
lefde i Wien som musiklärare (bl. a. undervisade han
i hemlighet Beethoven en tid, sedan denne fattat
misstro till Haydns undervisning). Han gjorde sig
först känd genom en mässa (1778) och skref sedan
flera kyrkliga verk, men blef företrädesvis berömd
genom sina i Dittersdorfs stil skrifna sångspel,
bl. a. Der dorfbarbier (1796; "Bybarberaren",
1893), som utmärkes af sund humor och bibehållit
sig ända till senaste tid. Biogr, af Staub (1900).
A. L.*
Schenk, Eduard von, tysk skald, f. 1788 i Dusseldorf,
d. 1841 i Mimenen, vardt 1828 bajersk inrikesminister,
men gaf genom klerikala förordningar anledning
till så stora misshälligheter mellan regeringen
och representationen, att han 1832 måste lämna sin
befattning; han utnämndes i stället till president i
provinsialregeringen i Regensburg. 1838 återkallades
han till München som medlem af statsrådet. S. utgaf
tre band Schau-spiele (1829-35), bland hvilka
sorgespelet Belisar är mest framstående, samt
författade för öfrigt åtskilliga festspel och
kantater. Se V. Goldschmidt, "S:s leben und werke"
(1909).
Schenk, Joseph August, tysk botanist, f. 1815 i
Hallein, d. 1891 i Leipzig, blef e. o. professor
i botanik 1845 vid universitetet i Wiirzburg och
1868 i Leipzig. Han sysselsatte sig företrädesvis
med synnerligen grundliga, kritiska och gedigna
undersökningar rörande fossila växter. Bland
hans många skrifter märkas Beiträge zur flora des
keupers und -« der rhätischen formation (1864),
Die fossile flora der grenzschichten des keupers
und lias Frankens (1866-67), Die fossile flora der
nordwestdeutschen wealdenformation (1871), Pflan-zen
aus der steinkohlenformation und jurassische pflanzen
aus China (i Richthofens "China", bd 4, 1882),
Die während der reise des graf en Bela Sze-chenyi
in China gesammelten fossilen pflanzen (1884),
Fossile pflanzen aus der Albourskette gesammelt
von E. Tietze (1887), Fossile hölzer aus Ostasien
und Ägypten (1888). Han författade vidare större
delen af afdelningen Paläophytologie i den af
K. v. Zittel utgifna "Handbuch der paläontologie"
(1884-90). Tills, med andra fackmän utgaf han
"Handbuch der botanik" (4 bd, 1879-90), och själf
författade han afdelningen Die fossilen pflanzenreste,
som äfven utgetts särskildt (1888), m. fl.
A. G. N.
Schenk, Karl Emanuel, president i Schweiziska
edsförbundet, f. 1823, d. 1895, var
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
